{"id":14598,"date":"2025-08-27T04:56:44","date_gmt":"2025-08-27T04:56:44","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/14598\/"},"modified":"2025-08-27T04:56:44","modified_gmt":"2025-08-27T04:56:44","slug":"han-var-ingmar-bergmans-favorit","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/14598\/","title":{"rendered":"Han var Ingmar Bergmans favorit"},"content":{"rendered":"

\u201cEtt m\u00e4sterverk\u201d, kallade Ingmar Bergman Gl\u00e4djek\u00e4llan (1993), Richard Hoberts rosade l\u00e5ngfilmsdebut. Det var s\u00e5 demonregiss\u00f6ren motiverade att tilldela Ingmar Bergman-priset till den 33 \u00e5r yngre kollegan p\u00e5 Guldbaggegalan 1994.\u00a0<\/p>\n

Som den \u00e5ldrade Bergmans favorit fortsatte Hobert sin filmsvit baserade p\u00e5 de sju d\u00f6dssynderna. Under \u00e5tta \u00e5r spelades de sju filmerna in, ett storslaget projekt med vilket han ville f\u00e5nga det moderna samh\u00e4llets framv\u00e4xt i tre stadier, fr\u00e5n det f\u00f6rmoderna till det modernistiska och slutligen det postmoderna.\u00a0<\/p>\n

Synderna, de m\u00e4nskliga drivkrafterna, verkar i m\u00f6tet mellan tre generationer som lever samtidigt i landet. Vi m\u00f6ter arbetarna som byggde Per Albin Hanssons folkhem, deras barn som sedan gjorde uppror mot detsamma p\u00e5 60- och 70-talet och slutligen den generation som Hobert kallade \u201cpunkarna\u201d, de rotl\u00f6sa, ironiska och nihilistiska individualister som sedan tog vid. F\u00f6r Hobert var det viktigt att f\u00e4rdigst\u00e4lla filmerna medan den f\u00f6rsta generationen \u00e4nnu fanns med oss.\u00a0<\/p>\n

\"\"Richard Hobert 1997. Foto: TT<\/p>\n

I sviten sticker den andra filmen H\u00e4nderna (1994) ut. Det \u00e4r en prolog till Gl\u00e4djek\u00e4llan och har girighet som tema. Vi f\u00f6rs till ett litet halvisolerat \u00f6samh\u00e4lle d\u00e4r Ralf (Sven-Bertil Taube Guldbaggebel\u00f6nades f\u00f6r rollen) k\u00e4mpar med att f\u00e5 sitt caf\u00e9- och sin bensinmack att \u00f6verleva utanf\u00f6r turists\u00e4songen. Den v\u00e5ldsamma frustrationen tar han ut p\u00e5 sin mycket yngre sambo Catti (Camilla Lund\u00e9n). Vi vet inte varf\u00f6r hon st\u00e5r ut med \u00f6vergreppen, men n\u00e5got h\u00e5ller henne kvar.\u00a0<\/p>\n

S\u00e5 dyker pl\u00f6tsligt Thomas (Boman Oscarsson) upp f\u00f6r att hyra ett \u00f6vergivet hus vid havet. Det visar sig att denne fr\u00e4mling har en magisk f\u00f6rm\u00e5ga att med sina h\u00e4nder uppt\u00e4cka vatten, n\u00e5got som Ralf vill dra nytta av, men som tidigare st\u00e4llt till det f\u00f6r Thomas.\u00a0<\/p>\n

\"\"Scen ur Richard Hoberts film Spring f\u00f6r livet (1997). Camilla Lund\u00e9n och Jakob Eklund spelar de flyende Catti och Erik. Foto: TT<\/p>\n

Sj\u00e4lv var Hobert s\u00e4rskilt stolt \u00f6ver Spring f\u00f6r livet (1997), den fj\u00e4rde filmen i sviten. Synden ”likgiltighet” var temat f\u00f6r en film om flyktingars utsatthet i Sverige.\u00a0<\/p>\n

Hobert f\u00f6ddes i Kalmar 1951. Efter studier i Lund b\u00f6rjade Hobert arbeta som journalist och skrev radiopj\u00e4ser. Snart blev han regiassistent inom radio, teater och tv. Sin debut som tv-regiss\u00f6r gjorde han 1978 med den uppm\u00e4rksammade dramadokument\u00e4ren G\u00e4nget om lundensiska ungdomar p\u00e5 glid.\u00a0<\/p>\n

Det stora genombrottet kom 1982 med tv-filmen K\u00e4ttaren om 1500-talsmunken Giordano Brunos kamp mot kyrkan. Hobert valde att f\u00f6rl\u00e4gga ber\u00e4ttelsen till samtiden och l\u00e4t den spegla den polske frihetsk\u00e4mpen Lech Walesas kamp mot sovjetkommunismens f\u00f6rtryck.\u00a0<\/p>\n

\"\"Richard Hobert presenterar sin film En enkel till Antibes 2010. Foto: TT<\/p>\n

Under 80-talet regisserade han flera tv-produktioner, bland annat tv\u00e5 av filmerna i serien Sk\u00e5nska mord, baserade p\u00e5 historiska fall. I Esarparen briljerade Ernst-Hugo J\u00e4reg\u00e5rd som den synnerligen obehaglige mj\u00f6lnaren Nils Andersson i Esarp som misst\u00e4nktes ha dr\u00e4nkt sin hustru 1932. Yngsj\u00f6mordet handlar om hur Hanna Johansdotter (Kajsa Reingardt) i Yngj\u00f6 m\u00f6rdas av sin make Per Nilsson (Christian Fex) 1889 i maskopi med dennes mor Anna M\u00e5nsdotter (Mimo Wh\u00e5lander), med vilken han har incestu\u00f6s relation.\u00a0<\/p>\n

Det var med tv-framg\u00e5ngarna som Hobert sedan fick m\u00f6jligheten att spela in sin svit om d\u00f6dssynderna. Pengarna kom i huvudsak fr\u00e5n Sverige Television, med konsulenterna p\u00e5 Svenska filminstitutet kom Hobert s\u00e4llan \u00f6verens. Maktspel och ideologisk styrning var enligt honom sj\u00e4lv ett s\u00e4tt att f\u00f6rs\u00f6ka hindra honom fr\u00e5n att f\u00f6r\u00e4ndra svensk film.\u00a0<\/p>\n

\"\"Richard Hobert ger hustrun regi under inspelningen av hans rosade film Alla \u00e4lskar Alice 2001. Foto: TT<\/p>\n

Efter 1990-talet befann sig Hobert ofta i motvind och fick s\u00e4llan kritikernas gunst. Alla \u00e4lskar Alice (2002), om den splittrade familjens tragedi, fick ett fint mottagande, men sedan f\u00f6ljde flera motg\u00e5ngar, i synnerhet det utsk\u00e4llda medeltidsdramat Tre solar (2004). En uppr\u00e4ttelse kom med publiksucc\u00e9n En enkel till Antibes med vilken Sven-Bertil Taube \u00e5terigen tilldelades en Guldbagge f\u00f6r b\u00e4sta manliga huvudroll.\u00a0<\/p>\n

\"\"Richard Hobert tillsammans med Dan Ekborg och Sven-Bertil Taube under presentationen av filmen En enkel till Antibes 2010. Foto: TT<\/p>\n

Hobert fortsatte att g\u00f6ra film och den senaste l\u00e5ngfilmen K\u00e4rleksbevis kom 2022. Han bodde p\u00e5 g\u00e5rden Himlahav i Kivik p\u00e5 \u00d6sterlen, en plats han skrev om i romanerna Som en man p\u00e5 \u00d6sterlen (2024) och Bye Bye \u00d6sterlen (2025), i en of\u00e4rdigst\u00e4lld trilogi.\u00a0<\/p>\n

\"\"Filmskaparen Richard Hobert har avlidit, han blev 73 \u00e5r gammal. Foto: TT<\/p>\n

Mellan 2000\u20132012 var Hobert gift med sk\u00e5despelerskan Lena Endre, som spelade i flera av hans filmer. Hobert l\u00e4mnar efter sig den vuxna dottern Nina Hobert, ocks\u00e5 hon \u00e4r filmskapare.\u00a0<\/p>\n

\u201cEtt m\u00e4sterverk\u201d, kallade Ingmar Bergman Gl\u00e4djek\u00e4llan (1993), Richard Hoberts rosade l\u00e5ngfilmsdebut. Det var s\u00e5 demonregiss\u00f6ren motiverade att tilldela Ingmar Bergman-priset till den 33 \u00e5r yngre kollegan p\u00e5 Guldbaggegalan 1994. <\/p>\n

Som den \u00e5ldrade Bergmans favorit fortsatte Hobert sin filmsvit baserade p\u00e5 de sju d\u00f6dssynderna. Under \u00e5tta \u00e5r spelades de sju filmerna in, ett storslaget projekt med vilket han ville f\u00e5nga det moderna samh\u00e4llets framv\u00e4xt i tre stadier, fr\u00e5n det f\u00f6rmoderna till det modernistiska och slutligen det postmoderna. <\/p>\n

Synderna, de m\u00e4nskliga drivkrafterna, verkar i m\u00f6tet mellan tre generationer som lever samtidigt i landet. Vi m\u00f6ter arbetarna som byggde Per Albin Hanssons folkhem, deras barn som sedan gjorde uppror mot detsamma p\u00e5 60- och 70-talet och slutligen den generation som Hobert kallade \u201cpunkarna\u201d, de rotl\u00f6sa, ironiska och nihilistiska individualister som sedan tog vid. F\u00f6r Hobert var det viktigt att f\u00e4rdigst\u00e4lla filmerna medan den f\u00f6rsta generationen \u00e4nnu fanns med oss.\u00a0<\/p>\n

\"\"Richard Hobert 1997. Foto: TT<\/p>\n

I sviten sticker den andra filmen H\u00e4nderna (1994) ut. Det \u00e4r en prolog till Gl\u00e4djek\u00e4llan och har girighet som tema. Vi f\u00f6rs till ett litet halvisolerat \u00f6samh\u00e4lle d\u00e4r Ralf (Sven-Bertil Taube Guldbaggebel\u00f6nades f\u00f6r rollen) k\u00e4mpar med att f\u00e5 sitt caf\u00e9- och sin bensinmack att \u00f6verleva utanf\u00f6r turists\u00e4songen. Den v\u00e5ldsamma frustrationen tar han ut p\u00e5 sin mycket yngre sambo Catti (Camilla Lund\u00e9n). Vi vet inte varf\u00f6r hon st\u00e5r ut med \u00f6vergreppen, men n\u00e5got h\u00e5ller henne kvar. <\/p>\n

S\u00e5 dyker pl\u00f6tsligt Thomas (Boman Oscarsson) upp f\u00f6r att hyra ett \u00f6vergivet hus vid havet. Det visar sig att denne fr\u00e4mling har en magisk f\u00f6rm\u00e5ga att med sina h\u00e4nder uppt\u00e4cka vatten, n\u00e5got som Ralf vill dra nytta av, men som tidigare st\u00e4llt till det f\u00f6r Thomas. <\/p>\n

\"\"Scen ur Richard Hoberts film Spring f\u00f6r livet (1997). Camilla Lund\u00e9n och Jakob Eklund spelar de flyende Catti och Erik. Foto: TT<\/p>\n

Sj\u00e4lv var Hobert s\u00e4rskilt stolt \u00f6ver Spring f\u00f6r livet (1997), den fj\u00e4rde filmen i sviten. Synden \u201dlikgiltighet\u201d var temat f\u00f6r en film om flyktingars utsatthet i Sverige. <\/p>\n

Hobert f\u00f6ddes i Kalmar 1951. Efter studier i Lund b\u00f6rjade Hobert arbeta som journalist och skrev radiopj\u00e4ser. Snart blev han regiassistent inom radio, teater och tv. Sin debut som tv-regiss\u00f6r gjorde han 1978 med den uppm\u00e4rksammade dramadokument\u00e4ren G\u00e4nget om lundensiska ungdomar p\u00e5 glid.\u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"\u201cEtt m\u00e4sterverk\u201d, kallade Ingmar Bergman Gl\u00e4djek\u00e4llan (1993), Richard Hoberts rosade l\u00e5ngfilmsdebut. Det var s\u00e5 demonregiss\u00f6ren motiverade att tilldela…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":14599,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,903,194,1082,34,31,33,32,30,1594,105],"class_list":{"0":"post-14598","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-film","10":"tag-kultur","11":"tag-litteratur","12":"tag-se","13":"tag-svenska","14":"tag-sverige","15":"tag-sweden","16":"tag-swedish","17":"tag-tv","18":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14598","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=14598"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14598\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/14599"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=14598"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=14598"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=14598"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}