Den 21 oktober 2025 klockan 9.30 p\u00e5 biograf Victoria b\u00f6rjade Deliver me from Nowhere, spelfilmen om tillkomsten av\u202falbumet Nebraska. En timme och 54 minuter senare hade jag n\u00e5tts av en insikt lika r\u00e5 som en fyrkanalsinspelning fr\u00e5n ett sovrum i New Jersey \u2013 insikten om att jag inte hade fattat n\u00e5gonting. <\/p>\n
Det \u00e4r nu inget nytt, det h\u00e4nder mig dagligen, det borde h\u00e4nda dig ocks\u00e5, men h\u00e4r k\u00e4nde jag att Bruce Springsteen blivit on\u00f6digt och or\u00e4ttvist lidande p\u00e5 grund av min ignorans. Jag ins\u00e5g att jag inte tagit Bruce p\u00e5 allvar, att jag aldrig f\u00f6rst\u00e5tt mer \u00e4n mina t\u00e5rar som rinner i f\u00f6rsta och sista versen av Bobby Jean och frihetsk\u00e4nslan i a rattlesnake speedway in the Utah desert.<\/p>\n
Bruce hade reducerats till en intuitiv urkraft, en osedvanlig beg\u00e5vning, en klassresen\u00e4r, en kringresande James Brown-entertainer, kanske till v\u00e4rldens fr\u00e4mste liveunderh\u00e5llare; till en gedigen man fylld av v\u00e4nskap, k\u00e4rlek, nedlagda fabriker och hungriga hj\u00e4rtan som \u00e4r tuffare \u00e4n de andra och pojkv\u00e4nnen som k\u00f6r hela natten f\u00f6r att k\u00f6pa dig ett par skor.<\/p>\n
Men det r\u00e4cker inte. F\u00f6rstod jag. Jeremy Allen White (fr\u00e5n tv-serien The Bear) gjorde en finfin tolkning och ur biom\u00f6rkret klev en helt annan Bruce Springsteen fram: konstn\u00e4ren. Konstn\u00e4ren som en medveten, ambiti\u00f6s, f\u00f6rfinad och intellektuell vision\u00e4r. <\/p>\n
Springsteen f\u00f6ddes med talangen att skriva makal\u00f6sa refr\u00e4nger, vilket \u00e4ven Jon Bon Jovi gjorde, men Bruce n\u00f6jde sig inte, han siktade mot den artistiska stratosf\u00e4ren. Och han n\u00e5dde upp. Detta ins\u00e5g jag pl\u00f6tsligt. Och d\u00e5 drog jag mig till minnes att Springsteen sj\u00e4lv i filmen Letter to You (2020) ber\u00e4ttade om hur en viss m\u00e4stare redan 1973 ringde till deras gemensamma skivbolagsboss Clive Davis efter att ha h\u00f6rt debutplattan Greetings from Asbury Park. <\/p>\n
\u2013 If he\u2019s not careful, he\u2019s gonna use up all of the English language in those lyrics.<\/p>\n
M\u00e4staren var Bob Dylan, som blev \u201dsom en bror jag aldrig haft\u201d, enligt Springsteen. Det dr\u00f6jde n\u00e5gra fler \u00f6verlastat juvenila plattor och pladdriga texter men han lyssnade, l\u00e4rde, k\u00e4mpade och blev till sist en m\u00e4stare sj\u00e4lv.<\/p>\n
nu, kring januari 2026, ser vi slutresultatet av denna livsl\u00e5nga f\u00f6rfining. Och slutresultatet \u00e4r att han bryter mot allt han l\u00e4rt sig. Han bryter mot elegans, mot spr\u00e5klig kirurgi, mot poetisk allm\u00e4ngiltig vaghet. Bruce Springsteen skriver pl\u00f6tsligt sin f\u00f6rsta explicita protests\u00e5ng. Han tar upp tr\u00e5den d\u00e4r Bob Dylan 1964, med en elektrisk gitarr och orden \u201doh, but I was so much older then, I\u2019m younger than that now\u201d, slutade kopiera Lead Belly, Joe Hill, Woody Guthrie, Pete Seeger och hela den amerikanska broadside-vistraditionen. Bruce l\u00e5ter \u00c4rendet trumfa Konsten. <\/p>\n
Och man begriper varf\u00f6r. Det \u00e4r speciella tider i USA \u00e4ven sett fr\u00e5n Sverige, och f\u00f6r en amerikansk patriot som Bruce m\u00e5ste landet framst\u00e5 rent hallucinatoriskt. En liten graf i Financial Times i helgen visade en sorts kollaps \u2013 hur USA:s demokratikurva fallit snabbare under Donald Trump \u00e4n den f\u00f6ll i Ungern, Ryssland och Turkiet n\u00e4r Orb\u00e1n, Putin och Erdogan slog in p\u00e5 den illiberala v\u00e4gen.<\/p>\n
I det l\u00e4get kliver Springsteen fram och anv\u00e4nder sin konstn\u00e4rliga auktoritet som storsl\u00e4gga. Streets of Minneapolis skrevs, spelades in och sl\u00e4pptes p\u00e5 tre dagar, och han rullar ut sitt allra tyngsta artilleri fr\u00e5n den amerikanska s\u00e5ngboken: dateringen, rapporteringen, ortsbest\u00e4mningen, vittnesb\u00f6rdet och sanningss\u00e4gandet. Med sj\u00e4lva formen p\u00e5 s\u00e5ngen svarar han p\u00e5 vad han ser som statsterror. Detta h\u00e4nde \u201dwinter of \u201926\u201d. Han f\u00f6rankrar sig i en tradition d\u00e4r en l\u00e5t inte \u00e4r konst utan en akut rapport fr\u00e5n frontlinjen, och samtidigt leker han med genrens historia, och s\u00e5 blir det konst lika rackarns. <\/p>\n
Och om det k\u00e4nns som att huvudet exploderar av alla metaniv\u00e5er som uppst\u00e5r och cirklar som sluts n\u00e4r Springsteen, fj\u00e4derl\u00e4tt men \u00e4nd\u00e5 tydligt, h\u00e4rmar Bob Dylans r\u00f6st fr\u00e5n The lonesome death of Hattie Carroll \u2014 ja, d\u00e5 f\u00e5r man lugna sinnet med den roliga blinkningen till Barry McGuires storbolagsprotests\u00e5ng Eve of Destruction. F\u00f6r visst \u00e4r det dit han blinkar n\u00e4r han kl\u00e4mmer i fr\u00e5n t\u00e5rna i den poetiskt osk\u00f6na utfyllnadsfrasen \u201dmy friend\u201d?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Den 21 oktober 2025 klockan 9.30 p\u00e5 biograf Victoria b\u00f6rjade Deliver me from Nowhere, spelfilmen om tillkomsten av\u202falbumet…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":158142,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[67],"tags":[4818,104,172,34,31,33,32,30,105],"class_list":["post-158141","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-underhallning","tag-bruce-springsteen","tag-entertainment","tag-musik","tag-se","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-underhallning"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/116024086614247641","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/158141","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=158141"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/158141\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/158142"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=158141"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=158141"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=158141"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}