{"id":172014,"date":"2026-02-22T03:07:17","date_gmt":"2026-02-22T03:07:17","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/172014\/"},"modified":"2026-02-22T03:07:17","modified_gmt":"2026-02-22T03:07:17","slug":"orwells-1984-har-blivit-skrammande-aktuell","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/172014\/","title":{"rendered":"Orwells \u201d1984\u201d har blivit skr\u00e4mmande aktuell"},"content":{"rendered":"

ESS\u00c4. <\/strong>P\u00e5 v\u00e5ren 1984, i en tidskrift som inte l\u00e4ngre finns, publicerade jag en l\u00e4ngre betraktelse \u00f6ver Orwells<\/strong> \u201d1984\u201d. \u201dSnart i m\u00e5l, tack och lov!\u201d, inleddes den. \u201dTrettiofem \u00e5rs kappl\u00f6pning med tiden, och vi kommer att segra. Oskadda, v\u00e4lm\u00e5ende, sj\u00e4lvgoda. Det blev ju inte ett dugg som han hade skrivit, George Orwell. Inte ett dugg. Ingen telescreen p\u00e5 v\u00e4ggen, bara ett sobert urval avst\u00e4ngningsbara tv-program och n\u00e5gra vilset s\u00f6kande tv-kameror p\u00e5 v\u00e5ra torg och offentliga toaletter. Inget f\u00f6nsterl\u00f6st k\u00e4rleksministerium med o\u00e4ndliga tortyrkammarkorridorer, bara n\u00e5gra beryktade svenska polisarrester.\u201d<\/p>\n

Det var avsett som ironi. \u00c5r 1984 kunde det f\u00f6rvisso se ut som om Orwell hade tagit fel p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l \u00e5rtalet som framtiden, men det kommunistiska sovjetsamh\u00e4lle vars totalit\u00e4ra natur han hade dragit till sin dystopiska spets fanns \u00e4nnu kvar och visade inga tecken p\u00e5 uppl\u00f6sning. Krig var fortfarande fred. Frihet var fortfarande slaveri. Okunnighet var fortfarande styrka. Den ryske f\u00f6rfattaren Aleksandr Zinovjev <\/strong>myntade vid den h\u00e4r tiden begreppet homo sovieticus, sovjetm\u00e4nniskan, med vilket han avs\u00e5g en m\u00e4nniskotyp utan individualitet, med anpassning till kollektivet som livets m\u00e5l och mening. Detta var kanske inte riktigt detsamma som de helt spr\u00e5k- och tankeber\u00f6vade inv\u00e5narna i Storebrors Oceanien, men det k\u00e4ndes tillr\u00e4ckligt verklighetsn\u00e4ra f\u00f6r att Orwells ber\u00e4ttelse fortsatt skulle kunna l\u00e4sas som den var t\u00e4nkt n\u00e4r den skrevs; en avskr\u00e4ckande vision av den totalit\u00e4ra anpassningens frestelse och realitet.\u00a0<\/p>\n

\"\"\/\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n

Det var inte bara i den totala l\u00f6gnens Sovjetunionen som Orwell s\u00e5g en ofri m\u00e4nniska i vardande, utan ocks\u00e5 i den halvsanningens v\u00e4stv\u00e4rld som han med sin bok ville v\u00e4cka till insikt om den m\u00e4nskliga frihetens sk\u00f6rhet. I ett brev till f\u00f6rfattaren Arthur Koestler<\/strong> skrev han 1945: \u201dDet \u00e4r fr\u00e4mst i form av en okritisk beundran f\u00f6r Sovjetunionen som totalit\u00e4ra id\u00e9er etablerar sig i v\u00e4st. Under tiden \u00e5ser vi det gradvisa f\u00f6rfallet av demokratiskt t\u00e4nkes\u00e4tt, av m\u00e4nsklig anst\u00e4ndighet, av frihetlig str\u00e4van\u2026\u201d<\/p>\n

I dag vet vi att det totalit\u00e4ra Sovjetunionen rasade samman och f\u00f6r en tid kunde det se ut som om \u201d1984\u201d hade f\u00f6rpassats till historien, och s\u00e5 trodde nog ocks\u00e5 jag. \u201dDen enskilda m\u00e4nniskans horisonter och n\u00e4tverk har \u00f6ppnats f\u00f6r att rimligen aldrig mer kunna slutas p\u00e5 det s\u00e4tt som Orwells framtid f\u00f6rutsatte\u201d, skrev jag 2003, i f\u00f6rordet till en konkurrerande dystopi, Aldous Huxleys<\/strong> \u201dDu sk\u00f6na nya v\u00e4rld\u201d, som jag d\u00e5 tyckte mera hade framtiden f\u00f6r sig.<\/p>\n

Jag hade fel. 2026 har \u201d1984\u201d kommit tillbaka, och d\u00e5 inte som framtiden i ett totalit\u00e4rt imperium n\u00e5gon annanstans, utan som en framtid n\u00e4ra oss, h\u00e4r och nu. Det gl\u00f6ms g\u00e4rna bort att \u201d1984\u201d utspelar sig i London och att Storebrors Oceanien omfattar det forna USA<\/a>, medan den europeiska kontinenten ing\u00e5r i den av Ryssland dominerade \u00f6verstaten Eurasien. 1984 utk\u00e4mpar tre \u00f6verstater (d\u00e4r finns ocks\u00e5 \u00f6verstaten \u00d6stasien) st\u00e4ndiga och blodiga krig mellan sig om gr\u00e4nser, r\u00e5varor och makt. Ibland alla mot alla ibland tv\u00e5 mot en.<\/p>\n

Annons<\/p>\n

I en tid n\u00e4r ett auktorit\u00e4rt USA vill l\u00e4gga under sig v\u00e4stra halvklotet (inklusive Kanada och Gr\u00f6nland) och ett auktorit\u00e4rt Ryssland vill l\u00e4gga under sig Ukraina och splittra Europa, och ett auktorit\u00e4rt Kina vill er\u00f6vra Taiwan och ut\u00f6va makt lite h\u00e4r och var, k\u00e4nns det geopolitiska scenariot i \u201d1984\u201d inte l\u00e4ngre fr\u00e4mmande. Kanadas premi\u00e4rminister Mark Carney<\/strong> anv\u00e4nde inte ordet \u00f6verstater i sitt tal i Davos, han talade om hegemoner, men han menade samma sak; en v\u00e4rld d\u00e4r, med Thukydides<\/strong>, de starka g\u00f6r vad de kan och de svaga lider vad de m\u00e5ste.\u00a0<\/p>\n

Den centrala verksamheten i ’sanningsministeriet’ \u00e4r att g\u00f6ra spr\u00e5ket oanv\u00e4ndbart.<\/p><\/blockquote>\n

Vilket \u00e4r den v\u00e4rld som Orwell i \u201d1984\u201d driver till sin dystopiska spets. I Storebrors Oceanien har de svaga ber\u00f6vats sin f\u00f6rm\u00e5ga till motst\u00e5nd genom att ber\u00f6vas spr\u00e5kf\u00f6rm\u00e5gan och tankef\u00f6rm\u00e5gan. Den centrala verksamheten i \u201dsanningsministeriet\u201d \u00e4r att g\u00f6ra spr\u00e5ket oanv\u00e4ndbart f\u00f6r att skilja mellan sant och falskt, verkligt och overkligt, mellan vad som h\u00e4nt och vad som inte har h\u00e4nt. I Orwells v\u00e4rld ber\u00f6vas orden sin betydelse, eller kan betyda tv\u00e5 of\u00f6renliga saker samtidigt, eller kan betyda en sak i g\u00e5r och en annan i dag, vilket saboterar all mellanm\u00e4nsklig kommunikation och etablerar ett totalit\u00e4rt l\u00f6gnv\u00e4lde.\u00a0<\/p>\n

Metoden f\u00f6r kommunikationsf\u00f6rst\u00f6relse i Orwells \u201d1984\u201d, ordutrensning och ordfabrikation i ett allsm\u00e4ktigt sanningsministerium, hade m\u00e5h\u00e4nda inte framtiden f\u00f6r sig, men bilden av ett samh\u00e4lle d\u00e4r m\u00e4nniskor inte f\u00e5r lita p\u00e5 vad de sj\u00e4lva ser och h\u00f6r (\u201dpartiets\u201d h\u00f6gsta p\u00e5bud i \u201d1984\u201d), d\u00e4r det \u00e4r l\u00e4ttare att kommunicera misstro och misst\u00e4nksamhet \u00e4n tillit och f\u00f6rst\u00e5else, d\u00e4r l\u00f6gnen har etablerat sig som norm och maktmedel, k\u00e4nns mer aktuell i dag \u00e4n n\u00e4r jag 1984 l\u00e4ste om \u201d1984\u201d.\u00a0<\/p>\n

I v\u00e5r tid \u00e4r dock inte kommunikationsf\u00f6rst\u00f6relsen i f\u00f6rsta hand f\u00f6ljden av ett totalit\u00e4rt makt\u00f6vertagande av n\u00e5got slag (\u00e4ven om det finns ett samband) utan av en framrusande digital kommunikationsrevolution som g\u00f6r det allt sv\u00e5rare att veta vad som \u00e4r sant och falskt och d\u00e4rf\u00f6r allt l\u00e4ttare att sprida l\u00f6gn och f\u00f6rtal, skapa r\u00e4dsla och os\u00e4kerhet, uts\u00e5 split och hat. I dag banar l\u00f6gnen v\u00e4gen f\u00f6r Storebror, snarare \u00e4n tv\u00e4rtom. N\u00e4r Donald Trump <\/strong>vann valet 2016 hade han ett n\u00e4tverk av mer eller mindre dolda l\u00f6gn- och f\u00f6rtalsproducenter i ryggen, n\u00e5gra av dem med Putins <\/strong>Ryssland bakom sig.\u00a0<\/p>\n

V\u00e4l vid makten 2017 gjorde Trump kommunikation av l\u00f6gn och f\u00f6rtal till sitt fr\u00e4msta vapen, och v\u00e4l vid makten igen 2025 gjorde han lojaliteten mot en l\u00f6gn till fundamentet f\u00f6r sin maktut\u00f6vning. Hans handplockade ministrar och \u00e4mbetsm\u00e4n m\u00e5ste alla intyga att det var Donald Trump och inte Joe Biden<\/strong> som vann valet 2020. Ungef\u00e4r som n\u00e4r partimedlemmarna i Storebrors Engsoc m\u00e5ste s\u00e4ga att svart \u00e4r vitt \u201dn\u00e4r partidisciplinen s\u00e5 kr\u00e4vde\u201d, och helst ocks\u00e5 b\u00f6rja tro att svart \u00e4r vitt, och gl\u00f6mma att de n\u00e5gonsin trott n\u00e5got annat.<\/p>\n

Storebror visste vad han gjorde n\u00e4r han satte in st\u00f6ten mot spr\u00e5ket \u2013 och s\u00e5 vet hans nutida efterf\u00f6ljare.<\/p><\/blockquote>\n

I sann orwellsk anda har i Trumps USA nu anv\u00e4ndningen av vissa ord f\u00f6rbjudits i federala dokument och sammanhang, medan anv\u00e4ndningen av andra ord har p\u00e5bjudits. I rask takt s\u00e4tts nu ocks\u00e5 nya ord p\u00e5 saker och ting. F\u00f6rsvarsdepartementet har blivit Krigsdepartementet, Gulf of Mexico har blivit Gulf of America, etcetera. Trumpadministrationen har ocks\u00e5 beordrat att den amerikanska historien ska skrivas om, exempelvis genom att federala museer och minnesm\u00e4rken rensas fr\u00e5n p\u00e5minnelser om slaveriet.\u00a0<\/p>\n

Annons<\/p>\n

N\u00e4r en federal distriktsdomare, Cynthia Rufe<\/strong>, h\u00e4romveckan beordrade att n\u00e5gra borttagna objekt som p\u00e5minde om att USA:s f\u00f6rste president, George Washington<\/strong>, var slav\u00e4gare, skulle \u00e5terinstalleras det gamla presidenthuset i Philadelphia, President\u2019s house, refererade hon uttryckligen till Orwells \u201d1984\u201d: \u201dUnder Sanningsministeriets motto Okunnighet \u00e4r styrka tror sig den federala regeringen ha makten att d\u00f6lja och f\u00f6rvr\u00e4nga historiska sanningar genom att ut\u00f6va kontroll \u00f6ver historiska fakta. Det har den inte.\u201d<\/p>\n

Storebror visste vad han gjorde n\u00e4r han satte in st\u00f6ten mot spr\u00e5ket \u2013 och s\u00e5 vet hans nutida efterf\u00f6ljare. De globala medieplattformarna, och de globala mediefurstar som \u00e4ger och kontrollerar dem, och de auktorit\u00e4ra ledare som vet att liera sig med dem, kan g\u00f6ra saker med v\u00e5rt spr\u00e5k och v\u00e5ra tankar som Orwells Storebror inte kunde dr\u00f6mma om. V\u00e5r tids Storebror f\u00f6rest\u00e4ller jag mig som en legering av gr\u00e4nsl\u00f6s v\u00e5ldsmakt (den starkes r\u00e4tt), gr\u00e4nsl\u00f6s kommunikationsmakt (l\u00f6gnen som norm) och gr\u00e4nsl\u00f6s finansiell makt (triljon\u00e4rernas v\u00e4lde).<\/p>\n

Det \u00e4r i varje fall ett scenario som jag inte finner mer osannolikt \u00e4n Orwells \u201d1984\u201d, vilket \u00e4r sk\u00e4let till att \u201d1984\u201d \u00e4r och f\u00f6rblir en bok som, f\u00f6r att citera Walter Dicksons<\/strong> recension i Ny Tid den 9 juni 1950, \u201dingjuter ett f\u00f6runderligt och v\u00e4rdefullt liv i de friheter vi \u00e4ger\u201d.<\/p>\n

G\u00f6ran Rosenberg \u00e4r f\u00f6rfattare, journalist och medarbetare p\u00e5 Expressens kultursida. Hans senaste bok \u00e4r \u201dI l\u00f6gnens tid. Ess\u00e4er och kommentarer medan tornet rasade\u201d<\/a>.\u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"ESS\u00c4. P\u00e5 v\u00e5ren 1984, i en tidskrift som inte l\u00e4ngre finns, publicerade jag en l\u00e4ngre betraktelse \u00f6ver Orwells…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":172015,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[14],"tags":[22,23,26,27,17,21,24,25,972,274,3981,45,28,29,15,16,3755,198,2013,203,18,34,106,31,33,32,30,19,205,20,51,52,53,54],"class_list":["post-172014","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-varlden","tag-breaking-news","tag-breakingnews","tag-featured-news","tag-featurednews","tag-headlines","tag-huvudnyheter","tag-latest-news","tag-latestnews","tag-location-kina","tag-location-ryssland","tag-location-sovjetunionen","tag-location-usa","tag-main-news","tag-mainnews","tag-news","tag-nyheter","tag-organization-expressen-kultur","tag-person-donald-trump","tag-person-goran-rosenberg","tag-person-vladimir-putin","tag-rubriker","tag-se","tag-sections-ide","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-top-stories","tag-topic-journalistik-medier","tag-topstories","tag-varlden","tag-world","tag-world-news","tag-worldnews"],"share_on_mastodon":{"url":"","error":"Validation failed: Text character limit of 500 exceeded"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/172014","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=172014"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/172014\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/172015"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=172014"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=172014"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=172014"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}