{"id":178537,"date":"2026-03-01T15:49:10","date_gmt":"2026-03-01T15:49:10","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/178537\/"},"modified":"2026-03-01T15:49:10","modified_gmt":"2026-03-01T15:49:10","slug":"lina-wolff-moter-mircea-cartarescu-och-vill-tatuera-sig","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/178537\/","title":{"rendered":"Lina Wolff m\u00f6ter Mircea Cartarescu och vill tatuera sig"},"content":{"rendered":"<p>Publicerad 1 mar 2026 kl 14.00<\/p>\n<p>Nyligen bes\u00f6kte den gudalika f\u00f6rfattaren Mircea Cartarescu Sverige.<\/p>\n<p>Lina Wolff funderar p\u00e5 att hedra honom med en speciell tatuering.\u00a0<\/p>\n<p><img   alt=\"\"\/><\/p>\n<p>Mircea Cartarescu \u00e4r f\u00f6rfattare, ofta Nobelpristippad.<\/p>\n<p>Foto: Leonhard Hilzensauer \/ Albert Bonniers<\/p>\n<p>\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<img loading=\"lazy\"   alt=\"\"\/><\/p>\n<p>Lina Wolff \u00e4r f\u00f6rfattare och medarbetare p\u00e5 Expressens kulturredaktion.<\/p>\n<p>Foto: Gustav Bergman \/ Albert Bonniers<\/p>\n<p>\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n<p><strong>ESS\u00c4. <\/strong>F\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan fick jag fr\u00e5gan om jag ville intervjua <strong>Mircea Cartarescu<\/strong> p\u00e5 Internationell F\u00f6rfattarscen i <a href=\"https:\/\/www.expressen.se\/tagg\/location\/stockholm\/\" class=\"\" rel=\"nofollow noopener\" target=\"_blank\">Stockholm<\/a> och tackade ja med v\u00e4ndande mejl. Vad kan vara mer \u00f6nskv\u00e4rt f\u00f6r en skrivande m\u00e4nniska \u00e4n att tr\u00e4ffa sin f\u00f6rebild, f\u00e5 en glimt av det maskineri som bel\u00e4get bakom skallbenet f\u00f6der fram perfektionen, fullkomligheten, den andra v\u00e4rlden, den som tycks ligga helt n\u00e4ra, bara \u00e5tskild av ett membran och som f\u00f6rebilden i fr\u00e5ga tycks ha en f\u00f6rbluffande stor vetskap om?\u00a0<\/p>\n<p>Samtidigt drog min mage ihop sig av samma slags r\u00e4dsla som man erfar n\u00e4r man tar p\u00e5 sig uppgiften att \u00f6vers\u00e4tta ett storverk. En inre r\u00f6st viskar att man borde avst\u00e5, eftersom det i sj\u00e4lva kommunikationsakten finns f\u00f6r mycket som kan g\u00e5 fel. \u00c5 andra sidan, t\u00e4nkte jag ocks\u00e5. Jag bevistar i mitt skrivande utmarker som liknar hans, jag har bara inte tr\u00e4ngt lika djupt in.\u00a0<\/p>\n<p>Under tiden som f\u00f6regick intervjun befann jag mig sen i det slags f\u00f6rh\u00f6jda tillst\u00e5nd man kan uppleva n\u00e4r man under en l\u00e5ng tid l\u00e4ser endast en, stor f\u00f6rfattare. Sinnesf\u00f6rnimmelser blir starkare, \u00e4ven under de stunder man inte l\u00e4ser. N\u00e5got slags inre f\u00f6nster tycks tv\u00e4ttas och seendet sk\u00e4rps. Jag har mycket exakta minnen av vissa saker jag s\u00e5g under de h\u00e4r m\u00e5naderna, exempelvis en kvist jag gick f\u00f6rbi under en promenad i ett naturreservat.<\/p>\n<blockquote><p>I staden ska det \u00e4ven finnas n\u00e5got s\u00e5 osannolikt som ett b\u00e5rhusmuseum.<\/p><\/blockquote>\n<p>Helt banalt \u2013 jag vet. Men jag kan \u00e5terkalla den s\u00e5 exakt, den m\u00f6rka grenen och bladens st\u00e4llning, och jag kan inte f\u00f6rklara det p\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt \u00e4n att just det seendet var en konsekvens av l\u00e4sningen. F\u00f6r att inte tala om allt det jag inte s\u00e5g, men upplevde \u00e4nd\u00e5.\u00a0<\/p>\n<p>Bukarest \u2013 en stad jag aldrig bes\u00f6kt men alltid f\u00f6rest\u00e4llt mig som dominerad av en gr\u00e5, intets\u00e4gande diktaturarkitektur \u2013 har exempelvis i \u201dSolenoid\u201d uppf\u00f6rts i enlighet med stj\u00e4rnbildernas position p\u00e5 himlen. I samma stad har enligt samma prosa gigantiska solenoider gr\u00e4vts ner under vissa byggnader i syfte att f\u00f6rst\u00e4rka Bukarestinv\u00e5narnas k\u00e4nsla av existentiell n\u00e4rvaro i livet.\u00a0<\/p>\n<p>I staden ska det \u00e4ven finnas n\u00e5got s\u00e5 osannolikt som ett b\u00e5rhusmuseum, d\u00e4r \u201dmags\u00e4ckar inneh\u00e5llande stryknin, blodiga m\u00f6domshinnor och utomkvedshavandeskap fullbordar fasornas och sm\u00e4rtornas museum, denna motpol till alla pinakotek, konsertsalar och akademier p\u00e5 v\u00e4rldens solsida\u201d.\u00a0<\/p>\n<p>Efter \u201dSolenoid\u201d fortsatte jag med den senaste romanen, \u201dTheodoros\u201d. Ett minst sagt s\u00e4reget monument. H\u00e4r framst\u00e4lls Etiopien som ett land av materiellt v\u00e4lst\u00e5nd, h\u00e4pnadsv\u00e4ckande legender och sm\u00e5, underjordiska kyrkor som huggits ut i bergens nedre lager. I b\u00e5da romanerna \u00f6verf\u00f6r <strong>Inger Johansson<\/strong> s\u00f6ml\u00f6st och f\u00f6rstummande snyggt vitt skilda f\u00f6rnimmelser mellan spr\u00e5ken. Lukten av rykande f\u00e4rskt blod. V\u00e4rken av pestb\u00f6lder i de smittades armh\u00e5lor och underliv samt den olidliga laddningen i m\u00f6tet mellan \u00e4lskande.\u00a0<\/p>\n<p>Annons<\/p>\n<p>Jag \u00e4r fullt medveten om h\u00e4nf\u00f6relsen \u00f6ver de h\u00e4r l\u00e4sningarna l\u00e5ter melodramatiska, men det spelar ingen roll. Det \u00e4r s\u00e5 det \u00e4r med de starkaste upplevelserna, de balanserar alltid p\u00e5 n\u00e5got slags rand.\u00a0<\/p>\n<blockquote><p>Jag borde vara l\u00e4ttad, men k\u00e4nner mig mest sorgsen.<\/p><\/blockquote>\n<p>S\u00e5 kom dagen, kv\u00e4llen, \u00f6gonblicket, f\u00f6r intervjun. Vi sitter d\u00e4r. Salongen \u00e4r fullsatt, flera hundra personer, ljuset p\u00e5 scen s\u00e5 starkt att publiken inte riktigt kan ses men med sitt unisona mumlande l\u00e5ter som havet p\u00e5 avst\u00e5nd. Jag ser bara honom. Och han \u00e4r allt jag f\u00f6rest\u00e4llt mig: allvarlig, intensiv och vacker i motljuset, med en del av luggen som fallit ner \u00f6ver pannan och st\u00e5r sj\u00e4lvst\u00e4ndigt ut\u00e5t, p\u00e5 ett betryggande m\u00e4nskligt och lite ost\u00e4vjat s\u00e4tt.\u00a0<\/p>\n<p>Han svarar utf\u00f6rligt och artigt p\u00e5 mina fr\u00e5gor. Hans brist p\u00e5 blygsamhet \u00e4r lika flagrant som avv\u00e4pnande och aprop\u00e5 en k\u00e4rlekshistoria mellan drottningen av Saba och kung <strong>Salomon<\/strong> i \u201dTheodoros\u201d beklagar han att han inte \u00e4r en annan f\u00f6rfattare f\u00f6r att i egenskap av denne kunna ber\u00f6mma Mircea Cartarescu f\u00f6r gestaltningen, nu f\u00e5r han i st\u00e4llet sitta h\u00e4r och skryta sj\u00e4lv.\u00a0<\/p>\n<p>Publiken \u00e4r med p\u00e5 noterna, skrattar h\u00f6gt. Han forts\u00e4tter att prata. Under l\u00e5nga stunder har jag k\u00e4nslan av att det bara finns han, jag, det starka ljuset och publikhavet. P\u00e5 slutet ber\u00e4ttar han om en mexikansk l\u00e4sare som \u00e4lskade \u201dSolenoid\u201d s\u00e5 mycket att han tatuerade in omslaget av bokens spanska utg\u00e5va p\u00e5 handleden. Id\u00e9n om en tatuering f\u00f6refaller mig i \u00f6gonblicket briljant. Ett stycke \u201dSolenoid\u201d, eller \u201dTheodoros\u201d p\u00e5 huden. Kanske: \u201dJag erinrade mig den d\u00e4r sv\u00e4vande natten i det l\u00e4tta surret fr\u00e5n solenoiden och vinandet fr\u00e5n sn\u00f6stormen utanf\u00f6r\u201d med sirliga bokst\u00e4ver \u00f6ver ryggen.\u00a0<\/p>\n<p>S\u00e5 pl\u00f6tsligt \u00e4r intervjun \u00f6ver. Vi g\u00e5r av scenen. Jag borde vara l\u00e4ttad, men k\u00e4nner mig mest sorgsen. Alla de fr\u00e5gor jag helst velat st\u00e4lla har jag fortfarande kvar. Timmen var f\u00f6r kort och modet tr\u00f6t. \u00c4r det sant att du \u00e4r livr\u00e4dd f\u00f6r dina dr\u00f6mmar? Vart i v\u00e4rlden skulle du \u00e5ka just nu om du fick v\u00e4lja? Vilket slags yta f\u00f6redrar du, transparent eller speglande? Vilket \u00e4r ditt starkaste barndomsminne, vad l\u00e4ngtar du mest efter just nu och vad har varit din st\u00f6rsta f\u00f6rlust?\u00a0<\/p>\n<p>Kanske \u00e4r det inte s\u00e5dant man fr\u00e5gar en gud.\u00a0<\/p>\n<p>I vilket fall hoppas jag att han snart kommer tillbaka till Stockholm.\u00a0<\/p>\n<p>Lina Wolff \u00e4r f\u00f6rfattare och medarbetare p\u00e5 Expressens kultursida. Hennes senaste roman, \u201dLiken vi begravde\u201d, fick Augustpriset i h\u00f6stas.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Publicerad 1 mar 2026 kl 14.00 Nyligen bes\u00f6kte den gudalika f\u00f6rfattaren Mircea Cartarescu Sverige. Lina Wolff funderar p\u00e5&hellip;\n","protected":false},"author":2,"featured_media":178538,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,15590,135,5693,34,31,33,32,30,105],"class_list":{"0":"post-178537","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-location-bukarest","10":"tag-location-stockholm","11":"tag-organization-augustpriset","12":"tag-se","13":"tag-svenska","14":"tag-sverige","15":"tag-sweden","16":"tag-swedish","17":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/116154712952939914","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/178537","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=178537"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/178537\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/178538"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=178537"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=178537"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=178537"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}