Lund<\/a> p\u00e5 jakt efter l\u00e4sesalen med l\u00e4ngst \u00f6ppettider s\u00e5 att jag slapp v\u00e4nda hem till min tomma l\u00e4genhet, \u00e4ta en tr\u00e5kig sk\u00e5l \u00e4rtsoppa och somna. Tv\u00e5 eftermiddagar l\u00e4ste jag den i en f\u00e5t\u00f6lj p\u00e5 Spr\u00e5k- och litteraturcentrum och blev varken botad eller tr\u00f6stad. Tv\u00e4rtom. Slagen i ansiktet av insikten att Martina \u00e4r en hj\u00e4lte, en som p\u00e5 ett sant s\u00e4tt genomlever det om\u00f6jliga problemet att beh\u00f6va v\u00e4lja sitt eget liv, gick jag bedr\u00f6vad hem och la mig p\u00e5 den sedan veckor ob\u00e4ddade s\u00e4ngen och tittade p\u00e5 taket.<\/p>\nHoppet om k\u00e4rlekens m\u00f6jlighet bestod, men inte tron p\u00e5 dess samh\u00e4lleliga motsvarighet tv\u00e5samheten. Jag k\u00e4nde igen mig i allt och har aldrig k\u00e4nt mig ensammare \u00e4n d\u00e5.<\/p>\n
Aldrig l\u00e4ser man med s\u00e5 stor inlevelse som i de sena ton\u00e5ren och de tidiga tjugo. Livet st\u00e5r \u00f6ppet och varje god bok \u00e4r b\u00e5de manual och facit: s\u00e5 h\u00e4r \u00e4r det, s\u00e5 h\u00e4r kan det bli. Det \u00e4r en utm\u00e4rkt, f\u00f6r att inte s\u00e4ga ideal tid att l\u00e4sa \u201dMaken\u201d f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, men genom \u00e5ren har jag flera g\u00e5nger v\u00e4nt \u00e5ter till ber\u00e4ttelsen och uppt\u00e4ckt nya sidor, olika varje g\u00e5ng, oftast mindre hoppl\u00f6sa och deprimerande. Med tiden har den blivit tjock av mina egna erfarenheter. Martinar\u00f6sten en v\u00e4n i bakhuvudet.\u00a0<\/p>\n
Annons<\/p>\n
Under n\u00e5gra \u00e5r i slutet av 1960- och b\u00f6rjan av 1970-talet har Martina ett av- och p\u00e5f\u00f6rh\u00e5llande med Gustav. Det \u00e4r ungdomens tid. Den l\u00e5nga socialdemokratins sista \u00e5r, reformerande och progressiva: feminism och \u00f6ppnare k\u00f6nsroller, en ny j\u00e4mst\u00e4lldhet, p-piller och f\u00f6rskola. Vietnamkriget p\u00e5g\u00e5r och de sitter p\u00e5 f\u00f6rel\u00e4sningar och g\u00e5r i demonstrationst\u00e5g, l\u00e4ser Arne N\u00e6ss<\/strong>, Dostojevskij<\/strong> och Sandemose<\/strong>, skickar varandra Bibelcitat och g\u00e5r p\u00e5 bio, oroar sig f\u00f6r framtiden och ser den samtidigt an med en sorts tillf\u00f6rsikt.\u00a0<\/p>\n![\"\"\/]()
<\/p>\n
En svensk Vietnamdemonstration, 1972. En bild av den svenska ungdomskulturen.<\/p>\n
Foto: HAGBLOM-FOTO<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
Gustav \u00e4r en stadig person som studerar m\u00e5linriktat och \u00e4lskar Martina. Martina d\u00e4remot vill helst av allt vara livsl\u00e5ng student och i ena stunden kan Gustav vara hennes trygghet och lycka, men i n\u00e4sta v\u00e4xer behovet av frihet och oberoende s\u00e5 stort att hon f\u00f6rsvinner eller sviker. Martinas storhet som romangestalt \u00e4r att hon vill vara ett specialfall, ett som kr\u00e4ver egna skalor och inte kan m\u00e4tas med andras m\u00e5tt.\u00a0<\/p>\n
Hon vet att hon \u00e4r sv\u00e5ruth\u00e4rdlig, skriver hon i ett brev till Gustav, och vet att hon inte kommer bli b\u00e4ttre: \u201dJag kommer att bli v\u00e4rre. Jag kommer att sn\u00e4sa och gnata och vara irriterad p\u00e5 dig f\u00f6r att det regnar och avvisa dina n\u00e4rmanden och f\u00f6rhala v\u00e5rt gifterm\u00e5l, och n\u00e4r vi v\u00e4l blir gifta kommer jag att bli som v\u00e4rst och sn\u00e4sa dig inf\u00f6r hela v\u00e4rlden och resa ifr\u00e5n dig och bedra dig och l\u00e4gga glassplitter i str\u00f6sockret. Men jag kommer att h\u00e5lla fast vid dig. D\u00e4rf\u00f6r att det \u00e4r dig jag h\u00f6r ihop med.\u201d<\/p>\n
Dessa meningar \u00e4r bland de mest romantiska jag vet. Den svenska litteraturen \u00e4r inte bortsk\u00e4md med bra k\u00e4rleksromaner. S\u00e4rskilt inte k\u00e4rleksromaner d\u00e4r det romantiska uttrycks med s\u00e5dan k\u00e4nsla och originalitet att de borde leva som l\u00e5nta fraser i de f\u00e5 br\u00f6llopstal som faktiskt ber\u00f6r sakernas innersta. Denna passage \u00e4r en av m\u00e5nga i \u201dMaken\u201d. Gun-Britt Sundstr\u00f6m sj\u00e4lv \u00e4r dock noggrann med att boken ska betecknas som en \u201df\u00f6rh\u00e5llanderoman\u201d, och l\u00e4saren b\u00f6r ta hennes markering mot termen \u201dk\u00e4rleksroman\u201d p\u00e5 allvar.\u00a0<\/p>\n
Han \u00e4r vardag, hon \u00e4r id\u00e9. Han \u00e4r tro, hon \u00e4r tvivel.<\/p><\/blockquote>\n
Det \u00e4r trots allt inte k\u00e4rleken som s\u00e5dan \u2013 f\u00f6r\u00e4lskelsen, pr\u00f6vningarna, fullbordan i gifterm\u00e5l \u2013 som \u00e4r bokens dramatiska motor, utan f\u00f6rh\u00e5llandet, den mer f\u00f6rnuftiga och sociala motsvarigheten till den himlastormande romansen. Ett problem, kanske utan l\u00f6sning. Sundstr\u00f6m utforskar och utfr\u00e5gar f\u00f6rh\u00e5llandets betydelser och moral \u2013 hur \u00e4r man med n\u00e5gon annan och f\u00f6rblir sig sj\u00e4lv? Hur \u00e4r man ett f\u00f6rh\u00e5llande trogen utan att g\u00f6ra v\u00e5ld p\u00e5 det egna?<\/p>\n
Men tack vare denna prosaiska, avf\u00f6rtrollade inst\u00e4llning till parrelationen blir \u201dMaken\u201d en k\u00e4rlekslitter\u00e4r klassiker i \u00f6gonh\u00f6jd med Hjalmar S\u00f6derbergs <\/strong>\u201dDen allvarsamma leken\u201d (som f\u00f6rfattaren omtolkade i den l\u00e4sv\u00e4rda \u201dF\u00f6r Lydia\u201d). Martina \u00e4r liksom Gustav innerst inne en vardagsperson. Dialogen mellan dem \u00e4r ironisk, rolig, lekande, replikerna \u00e4r fulla av \u00f6verraskande v\u00e4ndningar och allusioner p\u00e5 annan litteratur. Spr\u00e5ket \u00e4r levt, aldrig litter\u00e4rt i ordets tr\u00e5kiga, stelbenta betydelse. Annorlunda uttryckt: F\u00f6rlagan till \u201dMaken\u201d \u00e4r verkligheten, inte k\u00e4rleksromanen. L\u00e4saren ser sitt eget liv p\u00e5 sidorna, inte en romantisk fantasi.<\/p>\n![\"\"\/]()
<\/p>\n
Gun-Britt Sundstr\u00f6m har ut\u00f6ver \u201dMaken\u201d skrivit romanen \u201dF\u00f6r Lydia\u201d, samt ytterligare ett antal prosaverk. Hon arbetade under l\u00e5ng tid f\u00f6r Bibelkommissionen som stilist.<\/p>\n
Foto: Alexander Mahmoud\/DN\/TT<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
Bokens ironiska och s\u00e4rplockande stil tar sig s\u00e4rskilt \u00f6vertygande uttryck i en av dess mest sl\u00e5ende och antiromantiska bilder. Martina avvisar den klassiska k\u00e4rleksuppfattningen och urklyschan som Platon<\/strong> l\u00e5ter Aristofanes artikulera i \u201dG\u00e4stabudet\u201d \u2013 m\u00e4nniskor var ursprungligen klotformade helheter som Zeus kl\u00f6v itu, k\u00e4rleken \u00e5terf\u00f6renar dem \u2013 och konstaterar att Gustav alls inte \u00e4r hennes andra h\u00e4lft. Han \u00e4r hennes andra hela. Sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten, att vara single, tycks henne vara naturtillst\u00e5ndet, men hon k\u00e4nner det (just d\u00e5) som att de h\u00f6r ihop \u2013 \u201dhelt enkelt och oerh\u00f6rt allts\u00e5: hoph\u00f6rig\u201d.<\/p>\nAnnons<\/p>\n
\u00c5 ena sidan \u00e4r de gjorda f\u00f6r varandra, \u00e5 andra sidan \u00e4r de gjorda som sig sj\u00e4lva. Han \u00e4r hem, hon \u00e4r flykt. Han \u00e4r vardag, hon \u00e4r id\u00e9. Han \u00e4r tro, hon \u00e4r tvivel. Ibland byter de tillf\u00e4lligt position. Den \u00e4lskade blir den \u00e4lskande. De skiljs, s\u00e5rar varandra och blir tillsammans igen. Vid ett tillf\u00e4lle undrar Martina om dilemmat \u00e4r att Gustav och hon \u00e4r f\u00f6r olika varandra, bara f\u00f6r att genast sl\u00e5s av m\u00f6jligheten att de i sj\u00e4lva verket \u00e4r f\u00f6r lika varandra. Boken \u00e4r en dans runt insikten att det inte finns n\u00e5gon l\u00f6sning. \u201dJag vill varken vara gift eller ogift eller skild, men det finns inget civilst\u00e5nd noll och det som \u00e4r gjort kan inte g\u00f6ras ogjort\u201d, s\u00e4ger Martina. Han \u00e4lskar henne, och hon g\u00f6r motst\u00e5nd mot hans k\u00e4rlek. \u00c4r det kanske s\u00e5 hemskt att hon \u00e4r skapt f\u00f6r frihet, inte k\u00e4rlek? Att somliga \u00e4r s\u00e5dana? \u00c4r hennes frihet en tragedi? I \u201dMaken\u201d forts\u00e4tter k\u00e4rleken ocks\u00e5 n\u00e4r \u00e4ktenskap tar slut.<\/p>\n
Det st\u00f6rsta med \u201dMaken\u201d \u00e4r att Gun-Britt Sundstr\u00f6m inte l\u00e5ter l\u00e4saren dra n\u00e5gra s\u00e4kra slutsatser om Martina och Gustav. Romanen f\u00f6rblir \u00f6ppen. N\u00e4sta g\u00e5ng man l\u00e4ser den \u00e4r saker annorlunda.<\/p>\n
Man k\u00e4nner inte igen sig i ’Maken’. Man blir igenk\u00e4nd.<\/p><\/blockquote>\n
N\u00e4r jag n\u00e5gra \u00e5r efter f\u00f6rsta g\u00e5ngen l\u00e4ste om romanen identifierade jag mig bara med Gustav. Han var d\u00e5 inte det minsta tr\u00e5kig, stel och gr\u00e5, utan en representant f\u00f6r n\u00e5got jag pl\u00f6tsligt \u00e4lskade: vardagskv\u00e4llarna bredvid min flickv\u00e4n i k\u00f6ket p\u00e5 Kirseberg i Malm\u00f6, hon med disken och jag framf\u00f6r spisen eller vice versa, radion i bakgrunden, den s\u00e4kra takt som vardagen gav livet. Frihet, k\u00e4nde jag d\u00e5, var inte det minsta sorgligt, f\u00f6r det var inte l\u00e4ngre tv\u00e5nget att v\u00e4lja bort alla alternativ utom ett, utan ett tillst\u00e5nd, det som infann sig n\u00e4r valen var gjorda. Lyckan i att best\u00e4mma sig. Gustavs vilja till trygghet. Rutinerna. Skala potatis.<\/p>\n
De storslagna romanerna f\u00f6r\u00e4ndras med sina l\u00e4sare, och jag har p\u00e5 olika vis levt med \u201dMaken\u201d sedan f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag l\u00e4ste den. Men inte som med en v\u00e4n man med hj\u00e4lp av \u00f6l och kaffe socialiserar sig igenom sv\u00e5ra livsfaser, utan som med en spegel som ibland \u00e4r konvex och ibland \u00e4r konkav. N\u00e5gra g\u00e5nger har jag identifierat mig med Martina, andra med Gustav. Detta utan att jag p\u00e5minner om n\u00e5gon av dem. Alla som n\u00e5gon g\u00e5ng identifierat sig med en fiktiv gestalt vet att litter\u00e4r identifikation handlar om inlevelse, inte delade levnads\u00f6den, ytliga livslikheter eller andra f\u00e5f\u00e4nga, narcissistiska impulser: en kraft i gestaltning s\u00e5 fullst\u00e4ndig att man tror sig vara annan. Man k\u00e4nner inte igen sig i \u201dMaken\u201d. Man blir igenk\u00e4nd.<\/p>\n
![\"\"\/]()
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
Och antagligen forts\u00e4tter man bli det ocks\u00e5 ett halvsekel efter att romanen var ny f\u00f6r att den med s\u00e5dan klarhet exponerar en aspekt hos oss, de m\u00e4nniskor som lever i ett samh\u00e4lle som fortfarande kan kallas modernt och fritt: om\u00f6jligheten att leva utan att svika n\u00e5gon, sig sj\u00e4lv eller de andra.\u00a0<\/p>\n
I slut\u00e4ndan \u00e4r \u201dMaken\u201d en roman om svek lika mycket som frihet. Martina \u00e4r den \u00e4lskade, Gustav \u00e4r den \u00e4lskande, och genom hela romanen f\u00f6rs\u00f6ker hon undfly hans k\u00e4rlek, ocks\u00e5 n\u00e4r hon egentligen vill ha den. Han erbjuder henne allting, hela livet, den fullkomliga k\u00e4rleken och hon v\u00e4ljer g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten, men utan att kunna gl\u00e4dja sig \u00e5t valet. F\u00e5r man behandla en annan m\u00e4nniska som Martina behandlar Gustav? \u201dMaken\u201d st\u00e4ller som alla sant moraliska romaner fr\u00e5gorna utan att besvara dem. I fria samh\u00e4llen torde de vara st\u00e4ndiga.\u00a0<\/p>\n
Annons<\/p>\n
Det som sl\u00e5r mig n\u00e4r jag nu l\u00e4ser om den som gift familjefar \u00e4r att \u201dMaken\u201d \u00e4r en s\u00e5 levande klassiker f\u00f6r att dess ber\u00e4ttelse forts\u00e4tter k\u00e4nnas sann och giltig, ocks\u00e5 n\u00e4r min livssituation har f\u00f6ga eller inget att g\u00f6ra med Martinas. Stilen gnistrar fortfarande av intelligens och k\u00e4nsla, Martinas n\u00e4rvaro i v\u00e4rlden \u00e4r fortfarande mer autentiskt skriven \u00e4n de flesta sj\u00e4lvbiografier, men s\u00e5dana kvaliteter \u00e4r bara n\u00f6dv\u00e4ndiga, inte tillr\u00e4ckliga f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att en roman efter ett halvt sekel ska k\u00e4nnas som nysn\u00f6 och sol. Jag r\u00e4knar den bland de fr\u00e4msta svenska romanerna f\u00f6r att den s\u00e5 \u00f6vertygande ger gestalt \u00e5t det tragiska som bor i friheten, oberoendet, lyckan att f\u00e5 v\u00e4lja sitt eget liv. \u201dAntingen jag hade gift mig eller inte skulle jag ha gr\u00e4mt livet ur mig.\u201d Insikten handlar egentligen inte om k\u00e4rlek, eller f\u00f6rh\u00e5llanden, eller gifterm\u00e5l. Inte bara. Martina \u00e4r inte jag, men det \u00e4r som hon livet k\u00e4nns.\u00a0<\/p>\n
Victor Malm \u00e4r kulturchef. Artikeln \u00e4r f\u00f6rordet till jubileumsutg\u00e5van av \u201dMaken\u201d, som i \u00e5r fyller 50.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Victor Malm KULTURESS\u00c4. S\u00e5 l\u00e4nge folk blir ihop kommer nya generationer att l\u00e4sa \u201dMaken\u201d. Och det beror inte…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":190941,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[67],"tags":[104,4158,34,1676,31,33,32,30,205,547,105],"class_list":["post-190940","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-underhallning","tag-entertainment","tag-location-lund","tag-se","tag-sections-victormalm","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-topic-journalistik-medier","tag-topic-karlek-relationer","tag-underhallning"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/116231795257843444","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/190940","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=190940"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/190940\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/190941"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=190940"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=190940"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=190940"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}