Publicerad 21 mar 2026 kl 12.21<\/p>\n
Lena Olin och Peter Andersson fr\u00e5n f\u00f6rra \u00e5rets \u201dFadren\u201d \u00e4r tillbaka p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.\u00a0<\/p>\n
Margareta S\u00f6renson ser den vingklippta familjen i \u201dL\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt\u201d bli hela v\u00e4rlden.<\/p>\n
<\/p>\n
Lena Olin som Mary Tyrone i \u201dL\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt\u201d.<\/p>\n
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
RECENSION. <\/strong>Regiss\u00f6ren Stefan Larsson<\/strong> g\u00f6r vad Ingmar Bergman<\/strong> brukade kalla att \u201dspela noterna\u201d. Han g\u00f6r det omsorgsfullt, men han finner ocks\u00e5 en egen ton. Lite dr\u00f6jande, lite blues.\u00a0<\/p>\n Eugene O\u2019Neills<\/strong> \u201dL\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt\u201d \u00e4r f\u00f6rfattad s\u00e5 att den mycket noga skildrar en vingklippt familjs m\u00f6dosamma liv replik f\u00f6r replik. \u00a0Det \u00e4r ett lite tr\u00f6gstartat drama, men det lever upp och t\u00e4tnar under f\u00f6rest\u00e4llningens h\u00e4r och nu.\u00a0<\/p>\n Stockholms stadsteaters stora scen \u00e4r vid som hela v\u00e4rlden, de fyra som gr\u00e4lar, tjatar, \u00e4lskar och st\u00f6ttar varandra \u00e4r sm\u00e5 som figurer p\u00e5 en scenografimodell. Scenen \u00e4r tom s\u00e5 n\u00e4r som p\u00e5 ett bord och en trave stolar, allt fult, ett piano l\u00e5ngt bort i fj\u00e4rran. En stor bildsk\u00e4rm vinklas s\u00e5 att den ibland \u00e4r innertak, ibland himmel, ibland kompletterande filmsekvenser. Fonden skiftar i r\u00f6d skymning, mj\u00f6lkvit dimma och dr\u00f6mbl\u00e5 natt \u2013 uppdateringen till v\u00e5r tids filmn\u00e4ra formspr\u00e5k f\u00f6r scenen \u00e4r b\u00e5de vacker och genomt\u00e4nkt. \u00a0<\/p>\n P\u00e5 den tiden n\u00e4r \u201dL\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt\u201d fick sitt uruppf\u00f6rande p\u00e5 Dramaten (1956) spelades dramatisk teater med h\u00f6gst\u00e4md teatralitet, konstfull r\u00f6stteknik och \u201dstora\u201d akt\u00f6rer, trots att filmkonsten nafsade teatern i hasorna med sina n\u00e4rbilder och visklekar.<\/p>\n Peter Andersson, Linus Troedsson, Emil Alm\u00e9n och Lena Olin i \u201dL\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt\u201d.<\/p>\n Foto: S\u00f6ren Vilks<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n Nu finns diskreta myggor som till\u00e5ter sk\u00e5despelarna att anv\u00e4nda samtalston p\u00e5 scenen i en j\u00e4ttesalong. Kameror p\u00e5 scenen och projektioner skapar n\u00e4rbilder, trots att publiken befinner sig p\u00e5 l\u00e5ngt avst\u00e5nd. Man skulle kunna s\u00e4ga att filmen, den nya och sjunde konstformen, vann spelet om den psykologiska realismen till slut. M\u00e4nskliga r\u00f6stvolymer, svettiga kroppar och stiliserade gester kr\u00e4ver opera, dans, stor orkester.<\/p>\n Kvartetten som 2026 vinglar, faller, spottar och sv\u00e4r p\u00e5 scenen \u00e4r trov\u00e4rdig, lite omaka, otjusig. Komplexiteten hos var och en av rollerna \u00e4r noga tillvaratagen. Peter Andersson <\/strong>som den despotiske fadern \u00e4r f\u00f6rs\u00f6rjare och d\u00e4rf\u00f6r alltings mitt, tr\u00f6tt och tung. Lena Olin<\/strong> spelar underg\u00e5ngen i fritt fall, sk\u00f6r, otillg\u00e4nglig och kr\u00e4vande, medan de tv\u00e5 s\u00f6nerna, Linus Troedson<\/strong> och Emil Alm\u00e9n<\/strong> exploderar av undertrycket i den f\u00f6rfallna familjen.\u00a0<\/p>\n Sk\u00e5despelarnas entr\u00e9er och sortier sker fr\u00e5n scenens mest avl\u00e4gsna utkanter. De \u00e4r som utsl\u00e4ngda p\u00e5 en fientlig jordskorpa, och deras enda centrum \u00e4r familjens skavs\u00e5r. Far \u00e4r misslyckad sk\u00e5despelare, alkoholist, mor \u00e4r morfinist, med kraschade dr\u00f6mmar, de tv\u00e5 s\u00f6nerna har misslyckats i sina nyss p\u00e5b\u00f6rjade yrken, och dricker. Otidsenligt? Drogerna finns kvar, konkurrensen, den ekonomiska stressen. Konventionerna, f\u00f6rhoppningarna.\u00a0<\/p>\n Klassiker blir just klassiker f\u00f6r att de l\u00e5ter sig \u00f6vers\u00e4ttas till en annan tid. Nya skikt av f\u00f6rst\u00e5else l\u00e4ggs till varandra. Lars Nor\u00e9n st\u00e5r i kulissen. Jo, tiden \u00e4r v\u00e5rt hem. Och h\u00e4r f\u00e5r vi skuggorna.\u00a0<\/p>\n TEATER<\/p>\n L\u00c5NG DAGS F\u00c4RD MOT NATT \u00d6vers\u00e4ttning Klas \u00d6stergren<\/p>\n Regi Stefan Larsson<\/p>\n Scenografi Sven Haraldsson<\/p>\n Kostym Nina Sandstr\u00f6m<\/p>\n Mask Johanna Ruben<\/p>\n Ljus Torben Lendorph<\/p>\n Video och projektioner Jonatan Sundstr\u00f6m<\/p>\n Med Peter Andersson, Lena Olin, Emil Alm\u00e9n och Linus Troedsson<\/p>\n Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm<\/p>\n Speltid 3 timmar inklusive paus<\/p>\n Visa mer<\/p>\n Margareta S\u00f6renson \u00e4r kritiker p\u00e5 Expressens kultursida.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Publicerad 21 mar 2026 kl 12.21 Lena Olin och Peter Andersson fr\u00e5n f\u00f6rra \u00e5rets \u201dFadren\u201d \u00e4r tillbaka p\u00e5…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":197589,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[67],"tags":[104,34,2914,31,33,32,30,105],"class_list":["post-197588","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-underhallning","tag-entertainment","tag-se","tag-sections-scen","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-underhallning"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/116274876212492993","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/197588","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=197588"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/197588\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/197589"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=197588"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=197588"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=197588"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}<\/p>\n
Av Eugene O’Neill<\/p>\n