{"id":203880,"date":"2026-03-29T14:12:09","date_gmt":"2026-03-29T14:12:09","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/203880\/"},"modified":"2026-03-29T14:12:09","modified_gmt":"2026-03-29T14:12:09","slug":"darfor-var-2010-talet-hemskt-och-vedervardigt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/203880\/","title":{"rendered":"D\u00e4rf\u00f6r var 2010-talet hemskt och vederv\u00e4rdigt"},"content":{"rendered":"<p>Victor Malm<\/p>\n<p>Uppdaterad 29 mar 2026 kl 14.33Publicerad 29 mar 2026 kl 05.30<\/p>\n<p>Robyns nya skiva k\u00e4nns varken relevant eller intressant.<\/p>\n<p>Victor Malm ser samtidens uppriktighet k\u00f6ra in i v\u00e4ggen.<\/p>\n<p><img   alt=\"\"\/><\/p>\n<p>I fredags sl\u00e4pptes Robyns nionde skiva \u201dSexistential\u201d.<\/p>\n<p>Foto: Jessica Gow \/ TT<\/p>\n<p>\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<img   alt=\"\"\/>Victor Malm<\/p>\n<p><strong>KULTURKR\u00d6NIKA. <\/strong>Redan n\u00e4r Robyn i januari sl\u00e4ppte singeln \u201dSexistential\u201d b\u00f6rjade jag t\u00e4nka p\u00e5 2010-talet, p\u00e5 den outh\u00e4rdliga serien \u201dGirls\u201d och Gotyes sm\u00e4ktande succ\u00e9singel \u201dSomebody that I used to know\u201d, p\u00e5 Drake, filmen \u201dHer\u201d<strong> <\/strong>och Bon Iver, p\u00e5 Arcade Fire och <strong>Hanya Yanagiharas<\/strong> roman \u201dEtt litet liv\u201d.<\/p>\n<p>Konstn\u00e4rligt lika tr\u00e5kigt som att g\u00e5 till psykologen.<\/p>\n<p>Uppriktighet och pl\u00e5gsamt tydliga k\u00e4nslor p\u00e5 maxvolym dygnet runt, \u00e5ret ut.<\/p>\n<p>Stj\u00e4rnorna var de som med st\u00f6rst uppriktighet bek\u00e4nde sitt innersta eller maximerade den k\u00e4nslom\u00e4ssiga intensiteten utan att be om urs\u00e4kt. Grandiost. Terapeutiskt. Enorma gester, allvarliga miner. Ironin \u00f6verlevde som st\u00f6rig sj\u00e4lvmedvetenhet, en lekfullt inramad autenticitet, men som livsinst\u00e4llning var den d\u00f6d. Och med den allt coolt.<\/p>\n<p>\u201dSexistential\u201d \u00e4r sv\u00e5r att f\u00f6rdra just f\u00f6r att den f\u00f6rs\u00f6ker l\u00e5ta cool, lite s\u00e5 d\u00e4r lekfullt ironisk, n\u00e4r den i sj\u00e4lva verket \u00e4r en manipulativ bek\u00e4nnelse som vill f\u00e5 lyssnarna att tycka att det \u00e4r starkt att Robyn skaffade barn p\u00e5 egen hand. Det \u00e4r v\u00e4l lite starkt, men som musik \u2013 precis som resten av skivan \u2013 anakronistiskt, 2010-tal igen; det \u00e4r gr\u00e5t- och biktpop, r\u00e5a k\u00e4nslor och \u00f6ppna s\u00e5r, ett sedan l\u00e4nge in\u00f6vat s\u00e4tt att l\u00e5ta autentisk.<\/p>\n<blockquote><p>De \u00e4r \u00e4rliga och djupt misst\u00e4nksamma mot sin egen \u00e4rlighet.<\/p><\/blockquote>\n<p>Den amerikanska f\u00f6rfattaren <strong>David Foster Wallace <\/strong>anade behovet av denna uppriktighet redan i b\u00f6rjan p\u00e5 1990-talet, n\u00e4r han i en ess\u00e4 om ironins kulturella hegemoni \u2013 och dess enligt honom destruktiva, fr\u00e4tande inflytande p\u00e5 v\u00e4rlden \u2013 beskrev en kommande motr\u00f6relse. Framtidens rebeller skulle vara en sorts icke-rebeller. Sentimentala och melodramatiska, intresserade av \u00e4kta k\u00e4nslor och sanna erfarenheter, entydiga principer och moraliska \u00f6vertygelser. Uppriktiga.<\/p>\n<p>Han fick r\u00e4tt.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\"   alt=\"\"\/><\/p>\n<p>David Foster Wallace var uppriktighetens stora konstn\u00e4r.<\/p>\n<p>Foto: Steve Rhodes \/ Wikimedia Commons<\/p>\n<p>\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n<p>Sj\u00e4lv gjorde han f\u00f6rs\u00f6k till s\u00e5dan konst i s\u00e5v\u00e4l novellsamlingen \u201dBrief interviews with hideous men\u201d (1999) som romanerna \u201dInfinite jest\u201d (1996) och \u201dBlek kung\u201d (2011), men Wallace var i grunden en sj\u00e4lvhatande ironiker. Han visste att man i offentligheten alltid har en publik, och att varje uppriktighetsf\u00f6rs\u00f6k d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r regisserat, en show, och smittade sina humanistiska ber\u00e4ttelser med en andra potensens ironi. De \u00e4r \u00e4rliga och djupt misst\u00e4nksamma mot sin egen \u00e4rlighet. Vet att den uppriktiga sentimentaliteten \u00e4r manipulativ och vill v\u00e4cka lyssnarens sympati. F\u00e5 henne att k\u00e4nna \u201dgud vad starkt\u201d.\u00a0<\/p>\n<p>Wallacel\u00e4sningens gl\u00e4dje \u00e4r att dessa komplicerande lager p\u00e5 lager p\u00e5 lager inte \u00e4r det minsta forcerade, utan frukter av en ensam m\u00e4nniska som str\u00e4var efter att n\u00e5 fram till andra, faktiskt st\u00e5 i \u00e4rlig kontakt med dem, men uppt\u00e4cker att varje f\u00f6rs\u00f6k p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4r korrumperat. Det \u00e4r drabbande, p\u00e5 riktigt.\u00a0<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\"   alt=\"\"\/><\/p>\n<p>Den amerikanska f\u00f6rfattaren George Saunders har firats f\u00f6r b\u00f6cker som \u201dTionde december\u201d och \u201dLincoln i bardo\u201d.<\/p>\n<p>Foto: Claudio Bresciani\/TT<\/p>\n<p>\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n<p>Det \u00e4r inte bara p\u00e5 Robyns \u201dSexistential\u201d som 2010-talet lever vidare. Den amerikanske f\u00f6rfattaren <strong>George Saunders<\/strong> senaste roman \u201dVigil\u201d \u2013 syskon till den lika sentimentala \u201dLincoln i bardo\u201d \u2013 \u00e4r en moralkaka om klimatkrisen.\u00a0<\/p>\n<p>\u00d6ver 160 glesa sidor f\u00f6ljer vi en sorts \u00e4ngel som \u00e4gnar sitt efterliv \u00e5t att ledsaga andra d\u00f6ende genom slutet, och den h\u00e4r g\u00e5ngen f\u00e5r hon en cynisk oljemagnat p\u00e5 halsen. Kan han sona sina synder? Nope. Romanen blir en \u00f6ppen r\u00e4tteg\u00e5ng mot den dumma, onda klimatf\u00f6rnekaren som, n\u00e4r han v\u00e4l inser vidderna av sitt brott, \u00e4gnar sitt efterliv \u00e5t att f\u00f6rs\u00f6ka st\u00e4lla saker till r\u00e4tta. Som bild av kunskapens kapacitet att fr\u00e4lsa m\u00e4nniskan \u00e4r romanen s\u00e5 sentimental att den smakar socker.\u00a0<\/p>\n<p>Annons<\/p>\n<p>Det \u00e4r inte d\u00e5ligt, \u201dVigil\u201d \u00e4r ohyggligt v\u00e4lskriven, men ocks\u00e5 anakronistisk, kvarblivet damm fr\u00e5n ett decennium som gjorde konsten hj\u00e4rtnupen och r\u00e4ttskaffens. George Saunders f\u00f6rvaltar en uttj\u00e4nt norm, inte l\u00e4ngre ett uns rebellisk.\u00a0<\/p>\n<p>David Foster Wallaces insikter om uppriktighetens problem \u00f6verlevde honom inte. 2010-talets digitaliserade offentlighet premierade moralisk tydlighet och bek\u00e4nnelser, den enskilda m\u00e4nniskans sanning, vilket fick m\u00e4ngder av konstn\u00e4rliga och popul\u00e4rkulturella motsvarigheter. Men preferensen fick ocks\u00e5 fart och f\u00e4ste genom de sociala medierna, d\u00e4r vi fortfarande k\u00e4mpar f\u00f6r att framst\u00e5 som verkliga och autentiska, sedan l\u00e4nge med ett spr\u00e5k stelnat till klyschor: trauman, s\u00e5r, l\u00e4kning, vederv\u00e4rdiga f\u00f6r\u00e4ndringsresor mot att bli b\u00e4ttre eller mindre v\u00e4rdel\u00f6sa. \u00a0<\/p>\n<p>All denna \u00e4rlighet var lite fr\u00e4sch n\u00e4r den kom, \u201dDancing on my own\u201d \u00e4r fortfarande en bra l\u00e5t, inst\u00e4llsam och lipig, men bra. Problemet, som Wallace f\u00f6rstod, fanns d\u00e4r fr\u00e5n b\u00f6rjan: den sentimentala uppriktigheten \u00e4r falsk och manipulativ.\u00a0<\/p>\n<p>Victor Malm \u00e4r kulturchef p\u00e5 Expressen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Victor Malm Uppdaterad 29 mar 2026 kl 14.33Publicerad 29 mar 2026 kl 05.30 Robyns nya skiva k\u00e4nns varken&hellip;\n","protected":false},"author":2,"featured_media":203881,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[67],"tags":[104,1480,13807,34,1676,31,33,32,30,105],"class_list":["post-203880","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-underhallning","tag-entertainment","tag-person-drake","tag-person-robyn","tag-se","tag-sections-victormalm","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-underhallning"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/116312876365850017","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/203880","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=203880"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/203880\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/203881"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=203880"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=203880"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=203880"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}