Ann Heberlein<\/p>\n
Publicerad 8 apr 2026 kl 11.22<\/p>\n
L\u00e5ngsamt f\u00f6rsvinner hon bort, den d\u00e4r m\u00e4nniskan man en g\u00e5ng k\u00e4nde s\u00e5 v\u00e4l. Det b\u00f6rjar med sm\u00e5 saker, som att hon st\u00e4ller samma fr\u00e5ga flera g\u00e5nger, gl\u00f6mmer varf\u00f6r hon gick ut i k\u00f6ket eller pl\u00f6tsligt inte hittar hem fr\u00e5n stationen.<\/p>\n
<\/p>\n
Sofia Lilja och Anders Bagge i SVT:s \u201dDemensk\u00f6ren\u201d.<\/p>\n
Foto: SVT<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
Detta \u00e4r en kr\u00f6nika. Analys och st\u00e4llningstaganden \u00e4r skribentens.
\n
\n<\/p>\n
Ann Heberlein<\/p>\n
Sen kommer irrationella beslut och m\u00e4rkliga hum\u00f6rsv\u00e4ngningar, en gradvis f\u00f6r\u00e4ndring i personligheten, liksom en skevhet man f\u00f6rst inte kan s\u00e4tta fingret p\u00e5: som om n\u00e5gon annan flyttat in i hennes kropp. Formen \u00e4r densamma, h\u00e4nderna, den pigga n\u00e4san, r\u00f6relserna, men n\u00e5got ok\u00e4nt lutar sig ut ur hennes \u00f6gon.<\/p>\n
Unheimlich. Jag hittar inget b\u00e4ttre begrepp f\u00f6r att beskriva de k\u00e4nslor som uppst\u00e5r n\u00e4r man st\u00e5r bredvid och ser en v\u00e4lbekant m\u00e4nniska glida in i en demenssjukdom. Begreppet anv\u00e4ndes av psykoanalytikern Sigmund Freud f\u00f6r att beskriva den k\u00e4nsla av olust och obehag som uppst\u00e5r n\u00e4r det n\u00e5got fr\u00e4mmande, kusligt, smyger sig in i det v\u00e4lk\u00e4nda och hemtama, n\u00e4r det eller den man trodde sig k\u00e4nna utan och innan, visar ok\u00e4nda sidor.<\/p>\n
Man blir arg, man blir ledsen, man blir avst\u00e5ndstagande, man f\u00f6rs\u00f6ker n\u00e4rma sig, man vill f\u00f6rst\u00e5 men man kan inte. Man str\u00e4cker sig efter den m\u00e4nniska man en g\u00e5ng k\u00e4nde, men hon glider ur greppet, man s\u00f6ker efter tecken och glimtar av det som en g\u00e5ng fanns och n\u00e4r det d\u00e5 och d\u00e5 glimmar till k\u00e4nner man sig n\u00e4stan euforisk men drabbas sedan av en avgrundslik sorg, f\u00f6r man vet: Det \u00e4r \u00f6ver. Det kommer aldrig att bli som det var.<\/p>\n
I s\u00e5ngen, och i gemenskapen, tittar m\u00e4nniskan fr\u00e5n ett tidigare liv, det liv som fanns innan sjukdomen, fram.<\/p><\/blockquote>\n
Nej, t\u00e4nker jag n\u00e4r jag ser \u201dDemensk\u00f6ren\u201d<\/a> p\u00e5 SVT<\/a>, det blir aldrig som det var \u2013 men det \u00e4r inte \u00f6ver. Under ledning av Anders Bagge och Sofia Lilja tr\u00e4ffas femton m\u00e4n och kvinnor i olika \u00e5ldrar och i olika stadier av demenssjukdom f\u00f6r att sjunga tillsammans. Det \u00e4r ett s\u00e5 fint projekt och ett s\u00e5 hj\u00e4rtev\u00e4rmande program.\u00a0<\/p>\n
I s\u00e5ngen, och i gemenskapen, tittar m\u00e4nniskan fr\u00e5n ett tidigare liv, det liv som fanns innan sjukdomen, fram. Det \u00e4r n\u00e5got med s\u00e5ng och musik, och f\u00f6r den delen konst och litteratur, som talar till minnet, som n\u00e5r fram, sk\u00e4r genom lager av dimma och f\u00f6rvirring.<\/strong><\/p>\n
F\u00f6r l\u00e4ngesedan arbetade jag med demenssjuka och jag minns det f\u00f6runderliga i att m\u00e5nga av de djupt desorienterade m\u00e4nnen och kvinnorna kunde recitera bibelpassager eller en dikt av Fr\u00f6ding, sprack upp i ett leende och sj\u00f6ng med n\u00e4r de h\u00f6rde en v\u00e4lk\u00e4nd d\u00e4nga fr\u00e5n ungdomen eller s\u00e5g en bild av ett verk som en g\u00e5ng talat till deras hj\u00e4rtan. Likas\u00e5 v\u00e4ckte dofter och smaker minnen till liv, och den f\u00f6rvirrade, ofta olyckliga, m\u00e4nniskan glittrade till en stund.<\/p>\n