Josefine Jinder<\/p>\n
Publicerad 15 apr 2026 kl 12.00<\/p>\n
Josefine Jinder lyssnar p\u00e5 Lena Dunham och f\u00f6rst\u00e5r om varf\u00f6r man om igen \u00f6ppnar sitt innersta.\u00a0<\/p>\n
<\/p>\n
Lena Dunham utkommer i dag med den nya boken \u201dFamesick\u201d.<\/p>\n
Foto: HANNIBAL HANSCHKE \/ EPA<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rmJosefine Jinder<\/p>\n
KULTURESS\u00c4. <\/strong>I s\u00f6ndags kom en intervju med en stark voice of my generation, som i dagarna sl\u00e4ppt den nya boken \u201dFamesick\u201d: Lena Dunham<\/strong> i New York Times \u201dThe Daily\u201d.\u00a0<\/p>\n Jag sl\u00e4ngde mig \u00f6ver den lite ov\u00e4ntat k\u00e5t p\u00e5 att f\u00e5 spegla mig eftersom jag ocks\u00e5 upplevt mig vara b\u00e5de hatad, sjuk och pillertrillig. Som v\u00e4ntat blev det en symfoni av obehaglig igenk\u00e4nning. En timme och fyra minuters rys och mys. Jag blev avundsjuk ocks\u00e5. Hur kan man uttrycka sig s\u00e5 genomt\u00e4nkt och tydligt?\u00a0<\/p>\n Hon \u00e4r imponerande sj\u00e4lvutl\u00e4mnande utan att vara det minsta sj\u00e4lv\u00f6mkande genom hela samtalet.\u00a0<\/p>\n N\u00e4r hon s\u00e4ger att skuld, skam och sj\u00e4lvf\u00f6rakt st\u00e5r i direkt kontrast till hennes n\u00e4stan patologiska behov av att uttrycka sig, s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r jag dock inte varf\u00f6r det skulle vara en kontrast. Hon beskriver ett helt vanligt konstn\u00e4rligt grundtillst\u00e5nd. N\u00e4r n\u00e5got rasar kan n\u00e5got sant tr\u00e4da fram. Urs\u00e4kta men \u00e4r det inte d\u00e4rf\u00f6r konst finns? Jag f\u00e5r \u00e4ndl\u00f6s energi av sj\u00e4lvf\u00f6rakt och skam. Andra kanske tar en sobril. Jag \u00f6ppnar Ableton live. Sen tar jag en sobril. Lol. Det \u00e4r s\u00e5 det b\u00f6rjar och framf\u00f6r en h\u00e4grar en potentiell fallgrop.\u00a0<\/p>\n F\u00f6r m\u00e5nga patologiskt uttrycksberoende \u00e4r sm\u00e4rta inte bara material utan br\u00e4nsle, och det \u00e4r d\u00e5 man l\u00e4tt hamnar i en \u00e4cklig rundg\u00e5ng av att inte l\u00e4ngre veta om man g\u00f6r n\u00e5got av sitt patetiska lilla inre, eller h\u00e5ller det vid liv f\u00f6r att ha n\u00e5gonting att g\u00f6ra. Eller s\u00e5 \u00e4r man bara emotionellt handikappad och m\u00e5ste omvandla sitt m\u00f6rker till materia f\u00f6r att man inte \u00e4r bra p\u00e5 n\u00e5got annat. Honestly, vem bryr sig? Det man bryr sig om \u00e4r v\u00e4l effekten. L\u00e4mnar man ett avtryck har man r\u00e4ttf\u00e4rdigat sin existens. G\u00f6r man inte det har man i alla fall gjort n\u00e5got. Till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga andra.<\/p>\n Ens namn slutar vara ens eget och blir i st\u00e4llet en symbol folk kan avreagera sig p\u00e5.<\/p><\/blockquote>\n N\u00e4r hon s\u00e4ger att hennes namn b\u00f6rjade b\u00e4ra p\u00e5 negativa konnotationer s\u00e4tter hon fingret p\u00e5 en stor del av pissm\u00e5endet fame kommer med \u2013 och som ingen kan h\u00e5llas ansvarig f\u00f6r. Ens namn slutar vara ens eget och blir i st\u00e4llet en symbol folk kan avreagera sig p\u00e5. En beh\u00e5llare f\u00f6r irritation, kvinnohat, generations\u00e5ngest, klassf\u00f6rakt, moralpanik, vad som helst.\u00a0<\/p>\n Aprop\u00e5 den nya boken hade Dunhams pappa sagt att vissa kommer k\u00e4nna att den \u201d\u00e4r f\u00f6r dem och andra kommer t\u00e4nka: varf\u00f6r h\u00e5ller hon inte bara k\u00e4ften?\u201d.\u00a0<\/p>\n Han f\u00e5ngar samtiden. D\u00e4r \u00e4r deppigt. Det personliga man g\u00f6r blir antingen djupt mottaget eller provocerar. Det typ \u00e4r kultursidorna ocks\u00e5. I st\u00e4llet f\u00f6r att prata om boken \u201dJudas\u201d pratar man om hur n\u00e4ra Amanda Romare<\/strong> st\u00e5r ber\u00e4ttelsen, hur moraliskt godk\u00e4nd hon \u00e4r och om texten \u201df\u00e5r\u201d finnas utifr\u00e5n hennes liv. Till exempel. S\u00e5 j\u00e4vla infantilt.<\/p>\n Och s\u00e5 st\u00e5r man d\u00e4r igen: med ett till namn som upph\u00f6rt att vara ett namn och i st\u00e4llet blivit en pappdocka f\u00f6r andras behov att h\u00e4vda sig. Det finns en kategori m\u00e4nniskor, d\u00e4r r\u00e4knar jag absolut in mig sj\u00e4lv, som inte i f\u00f6rsta hand d\u00f6ms f\u00f6r vad dom g\u00f6r, utan snarare f\u00f6r sin frekvens. Normen \u00e4r en fascistisk equalizer och Lena Dunham (eller Romare f\u00f6r den delen) var nog inte hatad f\u00f6r vad hon sa eller skrev p\u00e5 2010-talet, utan f\u00f6r hur hon fanns.<\/p>\n Amanda Romares \u201dJudas\u201d har varit en av v\u00e5rens mest omdiskuterade b\u00f6cker.<\/p>\n Foto: Johan Nilsson \/ TT<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n<\/p>\n