![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/DSC05428-J-P-1-1080x852.png\")
Georg \u201dJojje\u201d Wadenius sista skiva Livet \u00e4r mer \u00e4n bara musik (2025) liknade ingenting annat han spelat in. Foto: Mikael Timm<\/p>\nAlla m\u00e4nniskor rymmer mots\u00e4ttningar men kanske b\u00e4r musiker dem l\u00e4ttare \u00e4n vi andra. S\u00e5 t\u00e4nkte jag en vinterkv\u00e4ll f\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan d\u00e5 jazzklubben Fasching var kn\u00f6kfull. <\/p>\n
S\u00e5 stod ocks\u00e5 en gitarrhj\u00e4lte p\u00e5 scenen med ett nytt band. Jojje Wadenius s\u00e5g ut som den amerikanska stj\u00e4rna han var. Svartkl\u00e4dd, cool, sansl\u00f6st v\u00e4lspelande och dessutom v\u00e4lformulerat sj\u00e4lvironisk i mellansnacken. Inte alls samme man jag hade sett f\u00f6rra sommaren d\u00e5 han suttit ensam p\u00e5 en liten scen och ber\u00e4ttat om sin sorg efter hustruns d\u00f6d. Tv\u00e5 m\u00e4nniskor i en kropp. Eller \u00e4nnu fler?<\/p>\n
Ja, s\u00e5 t\u00e4nkte jag p\u00e5 Fasching och s\u00e5g fram mot att f\u00e5 tr\u00e4ffa \u00e4nnu en upplaga av Jojje denna v\u00e5r. Men s\u00e5 kom d\u00f6dsbudet. Den evige musikern har faktiskt lagt ned gitarren. \u00c4r det ens m\u00f6jligt? <\/p>\n
F\u00f6rsta g\u00e5ngen vi tr\u00e4ffades var p\u00e5 jazzklubben Gyllene Cirkeln d\u00e4r Made in Sweden spelade. Min replik var kort: tack f\u00f6r musiken! Jojje log, mumlade tack och klappade gitarren. P\u00e5 v\u00e4g hem gick entr\u00e9d\u00f6rren igen f\u00f6r snabbt och jag hamnade p\u00e5 akuten med en blodig tumme. Det gjorde inget. Huvudet var fullt av Georg Wadenius musik. <\/p>\n
Den historien ber\u00e4ttade jag nog aldrig f\u00f6r honom. Det fanns s\u00e5 mycket annat att tala om. Nya skivor, nya ackord. Det dr\u00f6jde innan Jojje gjorde musik av sm\u00e4rtan.<\/p>\n
\nI musikens v\u00e4rld utf\u00e4rdas inga d\u00f6dsbevis\n<\/p>\n
Livet \u00e4r mer \u00e4n bara musik. Titeln p\u00e5 Georg Wadenius skiva fr\u00e5n 2025 \u00e4r b\u00e5de r\u00e4ttvisande och felaktig. R\u00e4ttvisande \u2013 f\u00f6r s\u00e5ngerna handlar om livets sv\u00e5righeter. Missvisande \u2013 f\u00f6r fanns n\u00e5gon svensk artist som f\u00f6rkroppsligade musik var det Georg \u201dJojje\u201d Wadenius. En lysande musiker som aldrig gick i musikskola. En diskret person som syntes mer i amerikansk tv \u00e4n n\u00e5gon annan svensk artist. En ekvilibrist som klagade p\u00e5 sitt eget spel. <\/p>\n
Nu s\u00e4gs han vara d\u00f6d. Men i musikens v\u00e4rld utf\u00e4rdas inga d\u00f6dsbevis. <\/p>\n
\u2013\u00a0Musik\u00a0\u00e4r n\u00e5got speciellt \u2013 det g\u00e5r inte att j\u00e4mf\u00f6ra med att skriva eller med n\u00e5got annat. Du vet\u2026 de d\u00e4r \u00f6gonblicken av eufori och lycka n\u00e4r man spelar ihop med n\u00e5gon som inspirerar en eller f\u00e5r id\u00e9n till en ny l\u00e5t. Musiken \u00e4r mitt f\u00f6rsta spr\u00e5k, den uttrycker saker du inte kan s\u00e4ga i ord.<\/p>\n
\u2013 Du kan h\u00f6ra en symfoniorkester spela en klang, eller en melodi mot en klang eller melodier mot varandra. Det v\u00e4cker k\u00e4nslor jag inte har ord f\u00f6r. De sitter s\u00e5 djupt, \u00e4r s\u00e5 stora \u2013 inte bara att man \u00e4r sur, arg eller glad utan uppfylld av en eufori som i grunden kan vara ledsamhet \u2013 men den \u00e4r underbar!<\/p>\n
Medan han talade tittade han ofta p\u00e5 gitarren, som f\u00f6r att kolla om den ville l\u00e4gga till n\u00e5got. Jojje, som han kallades, talade en h\u00f6gst personlig Stockholmsslang. Med gitarren talade han alla spr\u00e5k. Han spelade barnvisor som vuxna inte kan gl\u00f6mma. Fusionsjazz, rockmusik, blues, folkmusik \u2013 allt v\u00e4xte i Jojjes h\u00e4nder. Hans medverkan p\u00e5 en inspelning \u00e4r en garanti f\u00f6r musikalisk kvalitet. <\/p>\n
Georg \u201dJojje\u201d Wadenius sista skiva Livet \u00e4r mer \u00e4n bara musik (2025) liknade ingenting annat han spelat in. Foto: Mikael Timm<\/p>\n
Det som blev hans sista skiva liknar inte n\u00e5got han tidigare var i n\u00e4rheten av. Dessa sorgens s\u00e5nger blev till n\u00e4r Jojje Wadenius och hans hustru Brit fick reda p\u00e5 att hon var obotligt sjuk. Ur \u00e5ren med Brit, sjukdomen, d\u00f6den och sorgen destillerades Livet \u00e4r mer \u00e4n bara musik. Georg Wadenius skrev musiken, poeten Lotta Olsson texterna. <\/p>\n
\u2013 P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt b\u00f6rjade jag sorgearbetet innan Brit gick bort. Jag och Lotta Olsson har tidigare arbetat ihop. S\u00e5 blir hennes make sjuk n\u00e4r Brit redan \u00e4r d\u00e5lig. Och s\u00e5 kom Lotta och jag att prata med varandra vilket triggade Lotta att b\u00f6rja skriva texter. Arbetet hj\u00e4lpte mig, ja, tr\u00f6stade mig. Men n\u00e4r jag skulle sjunga in s\u00e5ngen Vi sade att bara d\u00f6den gick det inte. Jag gr\u00e4t i tv\u00e5 veckor.<\/p>\n
Jag minns kv\u00e4llen n\u00e4r han ensam framf\u00f6rde s\u00e5ngerna fr\u00e5n sorgeskivan. Den enkla restaurangen \u00e4r full av helgfirare. Prat och klirr fyller rummet men n\u00e4r musiken b\u00f6rjat r\u00f6r ingen besticken. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en kombination av oplanerad direkthet i talet och perfekt kontroll i spelet. Orden \u00e4r enkla och musiken f\u00f6r oss vidare in i sj\u00e4lens djuphavsgravar n\u00e4r Georg Wadenius i tal och s\u00e5ng ber\u00e4ttar om sitt livs sv\u00e5raste \u00f6gonblick. Efter\u00e5t s\u00e4ger han:<\/p>\n
\u2013 Som du s\u00e5g b\u00f6rjade jag n\u00e4stan gr\u00e5ta i g\u00e5r n\u00e4r jag ber\u00e4ttade om hur jag ville g\u00f6ra slut med Brit. Det var ett av de avg\u00f6rande v\u00e4gsk\u00e4len i mitt liv. Jag ville vara kvar i mitt miserabla liv men hon bj\u00f6d in mig och insisterade p\u00e5 att hon \u00e4lskade mig \u00e4nd\u00e5, vilket gjorde att jag blev en b\u00e4ttre person. <\/p>\n
\n\u201dGamla m\u00e4stare d\u00f6r aldrig, de bara tonar bort\u201d\n<\/p>\n
N\u00e4r jag nu minns kv\u00e4llen minns jag ocks\u00e5 vad man sade om gamla boxare: \u201dGamla m\u00e4stare d\u00f6r aldrig, de bara tonar bort\u201d. Solospelningen med sorges\u00e5ngerna och framtr\u00e4dandet p\u00e5 Fasching var b\u00e5da magiska. Wadenius musik var samtidigt igenk\u00e4nnbar och fr\u00e5n en ny v\u00e4rld. Inte undra p\u00e5 att det \u00e4r sv\u00e5rt att skriva hans minnesportr\u00e4tt. Det fanns s\u00e5 m\u00e5nga Jojje. <\/p>\n
\u2013 Men har jag verkligen f\u00f6r\u00e4ndrats musikaliskt? Egentligen har jag varit mer gruppmusiker \u00e4n solist. Det \u00e4r olika perioder helt enkelt. De f\u00f6rsta \u00e5ren utomlands var jag enormt kreativ. Den f\u00f6rsta Cleoplattan 1987 (funkmusik) var rolig men jag gillar ocks\u00e5 en form av vistradition. Att mina visor blir lite ovanliga beror p\u00e5 att man ska kunna \u201dsnacka texten\u201d och d\u00e5 kan det bli en vaggvisa i femtakt. De b\u00e4sta melodierna har jag skrivit n\u00e4r jag har en text som inspirerar tempo, attityd och harmoniskt klanginneh\u00e5ll. <\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/GW-bild-2-J-P-1-1080x720.png\")
Musik \u00e4r musik och kan inte j\u00e4mf\u00f6ras med n\u00e5got annat, h\u00e4vdade Georg Wadenius. Foto: Mikael Timm<\/p>\n
S\u00e5 l\u00e5ngt i intervjun svarade Georg Wadenius inbjudande p\u00e5 mina luddiga fr\u00e5gor, men n\u00e4r det g\u00e4llde h\u00f6gerhandsteknik, autotuner, synkoper, progressioner och harmonik tolererade han ingen oklarhet och accepterar inte att jag j\u00e4mf\u00f6r med litteratur. Musik \u00e4r musik och kan inte j\u00e4mf\u00f6ras med n\u00e5got. Lika exakt var han n\u00e4r han ber\u00e4ttade om sina m\u00e5nga inspelningar som en av USA:s mest anlitade studiomusiker, ett yrke som enligt honom kr\u00e4ver tre saker: <\/p>\n
\u2013 Nummer ett: du \u00e4r alltid i tid, du har ett instrument som fungerar, du \u00e4r p\u00e5litlig, du skapar inte problem utan du vet din roll och insisterar inte p\u00e5 att g\u00f6ra n\u00e5got producenten inte vill att du ska g\u00f6ra. <\/p>\n
\u2013 Punkt tv\u00e5: du \u00e4r s\u00e5 bra att du kan tackla v\u00e4ldigt olika typer av musik, olika tempon och genrer inom ramen f\u00f6r det som ska g\u00f6ras.<\/p>\n
\u2013 Och s\u00e5 det sista som \u00e4r mindre k\u00e4nt men viktigt: att du pl\u00f6tsligt hittar p\u00e5 en grej som \u00f6verraskar och inspirerar producent och artist. \u201dWow, det d\u00e4r m\u00e5ste vi ha med. Spela den id\u00e9n!\u201d<\/p>\n
\n\u201dF\u00e5r jag bara h\u00e5lla p\u00e5 med musik s\u00e5 blir jag glad\u201d\n<\/p>\n
Nu \u00e4r allts\u00e5 denne \u00f6ppna men ocks\u00e5 mystiska musiker borta. Visst, inspelningarna finns d\u00e4r, men alla de oskrivna s\u00e5ngerna. Var kan jag h\u00f6ra dem? Hur ska jag hantera gitarrens tystnad?<\/p>\n
Sj\u00e4lv skulle han nog ha sagt n\u00e5got om att livet \u00e4r sv\u00e5rare \u00e4n musiken. N\u00e5got om \u00f6verlevnad och sm\u00e4rta. N\u00e5got om f\u00f6r\u00e4lskelsen i Brit, de egna sveken och den segrande k\u00e4rleken. Jag h\u00f6r orden och minns hur han p\u00e5 scenen alltid s\u00e5g lika stark ut som v\u00e4rldsstj\u00e4rnorna han spelade med. F\u00f6r att nu inte tala om s\u00e4kerheten n\u00e4r han gjorde alla gitarrsolon p\u00e5 en skiva med Steely Dan. L\u00e4ngre kunde ingen studiomusiker komma. Var sj\u00e4lvs\u00e4kerheten eller sj\u00e4lvtvivlet viktigast?<\/p>\n
\u2013 Jag var nog bra p\u00e5 att d\u00f6lja det. Vi \u00e4r ju olika personer i olika s\u00e4ttningar och min os\u00e4kerhet var i intima situationer med kvinnor eller n\u00e4ra v\u00e4nner, framf\u00f6r allt det som hade med familj eller potentiell familj att g\u00f6ra. \u00c5 andra sidan var jag r\u00e4tt s\u00e5 driven n\u00e4r det g\u00e4llde att snacka sj\u00e4lv med press och skivbolag.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/DSC05460-P-1-1080x720.png\")
K\u00e4nslan av \u00f6vergivenhet och upplevelsen av att vara ett ensamt barn pr\u00e4glade Georg Wadenius som fanns tr\u00f6st i musiken. Foto: Mikael Timm<\/p>\n
I grunden fanns en k\u00e4nsla av \u00f6vergivenhet, sade han. Modern (med artistnamnet Marie Adams) var pianist och genom arbetet borta l\u00e5nga perioder, vilket gjorde Georg Wadenius till ett ensamt barn. Och n\u00e4r han f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen tog med gitarren till en fest stod inte flickorna i k\u00f6. S\u00e5 han satte sig ensam i ett rum och \u00f6vade p\u00e5 bossa nova \u201doch hade det r\u00e4tt bra\u201d. S\u00e5 fortsatte det till den sista konserten i Karlstad.<\/p>\n
Nu \u00e4r det vi som \u00e4r \u00f6vergivna. Jag t\u00e4nker p\u00e5 bilderna jag tog. I s\u00f6karen s\u00e5g han b\u00e5de gammal och ung ut. Och glad. Det sista han sade till mig var.<\/p>\n
\u2013 F\u00e5r jag bara h\u00e5lla p\u00e5 med musik s\u00e5 blir jag glad.<\/p>\n
Jag tror gitarren nickade och tar det som uppmaning att lyssna vidare. N\u00e5got annat skulle Jojje aldrig acceptera.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Alla m\u00e4nniskor rymmer mots\u00e4ttningar men kanske b\u00e4r musiker dem l\u00e4ttare \u00e4n vi andra. S\u00e5 t\u00e4nkte jag en vinterkv\u00e4ll…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":241361,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,18222,172,34,31,33,32,30,105],"class_list":{"0":"post-241360","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-jojje-wadenius","10":"tag-musik","11":"tag-se","12":"tag-svenska","13":"tag-sverige","14":"tag-sweden","15":"tag-swedish","16":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/116543603995137807","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/241360","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=241360"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/241360\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/241361"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=241360"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=241360"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=241360"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}