Bob Dylan, 85 \u00e5r p\u00e5 s\u00f6ndag, bl\u00e5ser \u00e4nnu i vinden (vilken poetisk tomg\u00e5ng f\u00f6rresten; vad skulle ett abstrakt substantiv g\u00f6ra om inte just bl\u00e5sa i vinden?). Det saknas gr\u00e4nser f\u00f6r hur m\u00e5nga nya b\u00f6cker alla felfinnare, autister och \u00f6verviktiga viktigpettrar vill konsumera och \u00f6veranalysera om geniet som de, och bara de, f\u00f6rst\u00e5r till fullo i en v\u00e4rld av charlataner (s\u00e5g ni vad jag gjorde d\u00e4r? Annars kommer det snart st\u00e5 klart).<\/p>\n
Men en svensk bok? Vad kan v\u00e5rt lilla land bidra med i denna stora fr\u00e5ga? Fast, t\u00e4nkte jag, f\u00f6rfattaren \u00e4r tydligen musikprofessor \u2013 allts\u00e5 inte rockjournalist, generisk kulturgubbe eller roadie \u2013 och boken \u00e4r utgiven av seri\u00f6sa Natur & Kultur s\u00e5, tja, jag \u00f6gnar v\u00e4l Lyssna p\u00e5 Bob Dylan av Lars Berglund tills jag tr\u00f6ttnar.<\/p>\n
Det b\u00f6rjade f\u00f6rv\u00e4ntat illa. H\u00e5nfullt l\u00e4ste jag h\u00f6gt f\u00f6r omgivningen. \u201dF\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan \u00e5t jag middag med ett par unga personer i Istanbuls fiskbasar\u201d1<\/a>. En s\u00e4mre f\u00f6rstamening \u00e4r sv\u00e5r att f\u00f6rest\u00e4lla sig. En roadie hade aldrig b\u00f6rjat s\u00e5, inte ens en generisk kulturgubbe, m\u00f6jligen en rockjournalist, men just som jag skulle kasta boken s\u00e5 strilade \u00f6mhet genom kroppen. Om killen, musikprofessorn, nu skrivit en hel bok om en poet s\u00e5 kan han inte g\u00e4rna enbart vara \u201dmusik\u201d utan \u00e4ven hysa k\u00e4rlek, om inte annat obesvarad s\u00e5dan, \u00e4ven till \u201dtext\u201d.<\/p>\n S\u00e5 han tyckte nog att det irrelevanta och irriterande \u201dIstanbuls fiskbasar\u201d str\u00e4ckte sig, upp\u00e5t, mot n\u00e5got litter\u00e4rt, och att ortsdateringen kanske r\u00e4ddade katastrofen med f\u00f6rsta ledets \u201djag \u00e5t middag med\u201d (varf\u00f6r inte \u201djag tr\u00e4ffade en taxichauff\u00f6r\u201d?) genom att vara lite h\u00e4rligt mustig eller kul off-topic. I s\u00e5 fall hade han fel. Men ambitionen, fantiserade jag vidare, att en stel professor s\u00f6kte transcendera akademisk torrhet och vara lite sv\u00e4ngig, b\u00e5de spr\u00e5kligt och sj\u00e4lvbiografiskt (fiskbasar i Istanbul!), var mysigt. S\u00e5 jag \u00f6vers\u00e5g \u00e4ven med ordet \u201duppfriskande\u201d2<\/a> i meningen d\u00e4rp\u00e5 och l\u00e4ste vidare.<\/p>\n Blev galen. Allts\u00e5. Han beskriver \u201dma\u201d i It\u2019s alright, ma (I\u2019m only bleeding) som \u201den kvinna som s\u00e5ngjaget har n\u00e5got slags relation till\u201d3<\/a>. Mm, eller som vi andra s\u00e4ger: Mamma. Vilket g\u00e4ller b\u00e5de om mamman anropas metafysiskt eller som tr\u00f6st till Beatty Zimmerman. Situationen p\u00e5minner om Elvis Presleys That\u2019s all right d\u00e4r mamma \u00e4r omv\u00e4xlande mamma och bruden som mamma varnar om.<\/p>\n D\u00e4rp\u00e5, suck. Desolation Rows klassiska f\u00f6rstarad \u201dThey\u2019re selling postcards of the hanging\u201d \u00f6vers\u00e4tts, direkt vansinnigt, till \u201dDe s\u00e4ljer vykort av de h\u00e4ngda\u201d4<\/a>. Att vykorten snarare f\u00f6rest\u00e4ller h\u00e4ngningen f\u00f6rst\u00e5r man, om inte annat, av att Bob Dylan sjunger just s\u00e5.<\/p>\n Sedan \u00e4r han fruktansv\u00e4rt elak mot Bob och p\u00e5st\u00e5r att kvinnan (Sara Lownds sannolikt) i Love minus zero\/No limit liknas vid \u201den korp\u201d med skadad vinge5<\/a>. Bob Dylan skulle aldrig, n\u00e5gonsin, skriva s\u00e5 f\u00f6rf\u00e4rlig folkh\u00f6gskolepoesi. Skillnaden mellan \u201da raven\u201d och \u201dsome raven\u201d \u00e4r monumental. \u00a0<\/p>\n Och d\u00e4rp\u00e5 ljuger \u2013 rakt ut! \u2013 Berglund och skriver att liveversionen av Caribbean wind p\u00e5 Bootleg series vol. 13 \u00e4r \u201dden b\u00e4sta versionen han gjorde av l\u00e5ten\u201d6<\/a>. P\u00e5st\u00e5endet \u00e4r om\u00f6jligt eftersom den b\u00e4sta versionen finns p\u00e5 Biograph fr\u00e5n 1985. \u00a0<\/p>\n Slutligen j\u00e4mf\u00f6r han Renaldo & Clara med Roy Anderssons sena filmer, varf\u00f6r inte, men beskriver dialogen som \u201db\u00e5de poetisk, humoristisk och f\u00f6rbryllande\u201d7<\/a> och d\u00e5 m\u00e5ste man, en smula svimf\u00e4rdig, konstatera att han inte \u00e4r professor i spr\u00e5kv\u00e5rd. \u00a0<\/p>\n Men, han \u00e4r onekligen musikprofessor och hans harmonianalyser \u00e4r b\u00e5de (h\u00e4r kommer en uppr\u00e4kning av tv\u00e5, och endast tv\u00e5, saker) ovanliga och h\u00f6gintressanta. Faktum \u00e4r: hela boken \u00e4r j\u00e4ttebra! Jag hoppas att ni f\u00f6rst\u00e5tt sk\u00e4mtet. Man kan vara b\u00e5de besserwisser och beundrare. Mina dylangubbiga petim\u00e4terinv\u00e4ndningar8<\/a> omfattar inte ens en ynka procent av inneh\u00e5llet p\u00e5 de finfina 330 sidorna som stiligt parar ihop personliga med relevanta nedslag i m\u00e4starens karri\u00e4r.<\/p>\n