Det \u00e4r en havererad Heintz Konradson som ska ta emot Stora priset av Svenska akademin f\u00f6r en diktsamling som g\u00e5tt rakt in i folksj\u00e4len. Han har dessv\u00e4rre pl\u00f6tsligt gett den nya beredskapsdikten ett ansikte. Hur gick det till? <\/p>\n
Redan i andra kapitlet kommer ett jag in, ocks\u00e5 det en \u00e4ldre man i uselt skick som hyr in sig hos en \u00e4nka p\u00e5 D\u00f6belnsgatan och som ska skriva Konradsons levnadsteckning. Och \u00d6stergren vore v\u00e4l inte \u00d6stergren om inte h\u00e4rvor av intriger och konspirationer trasslar ihop sig, det \u00e4r Natotider, privatspanare, S\u00c4PO, ukrainska soldater och gamla exfruar fr\u00e5n fredsr\u00f6relsen som blir f\u00f6rf\u00f6ljda. Det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 l\u00e4tt att gl\u00f6mma att det utspelar sig i samtiden, det doftar b\u00e5de \u00e5siktsregistrering p\u00e5 sjuttiotalet och fyrtiotalsinteri\u00f6rer \u00f6ver detta innerstads-Stockholm med avstickare till ett gl\u00e5migt K\u00e4rrtorp i s\u00f6derort. <\/p>\n
Klas \u00d6stergren har med lust och espri skapat denna Klenod och hans bibliografi, denna plufsiga poet med planetariskt ego, hans idealistiska uppg\u00e5ng och nationalistiska fall. Han blinkar ocks\u00e5 g\u00e4rna till sitt eget litter\u00e4ra universum, d\u00e4r gentlemannen Henry Morgan alltid har bott n\u00e5gra gator bort. <\/p>\n
Men det \u00e4r som Klas \u00d6stergren g\u00e5r vilse bland alla sina bl\u00e4ndande sticksp\u00e5r, i den som vanligt raljanta folkhemskritiken med n\u00e5lstick in i nuet, i krigsivrarnas skr\u00e4mselpropaganda. M\u00e5h\u00e4nda \u00e4r det jag som inte h\u00e4nger med, men jag \u00f6nskar mindre handling och f\u00e4rre m\u00e4nniskor att h\u00e5lla reda p\u00e5. Att inte allt \u00e4r s\u00e5 v\u00e4lformulerat, n\u00e5gra stakningar h\u00e4r och d\u00e4r, att det br\u00e4nner till. <\/p>\n
Det g\u00e5r \u00e4nd\u00e5 som det brukar i \u00d6stergrens romaner sl\u00e5r det mig. Kartl\u00e4ggandet mynnar ut i intet, andra saker kommer emellan, slumpen, d\u00f6den. <\/p>\n