Den brittiska konstn\u00e4ren David Hockney har g\u00e5tt bort, 88 \u00e5r gammal.<\/p>\n
Jonas Gardell minns hans extremt inspirerande, aldrig sinande nyfikenhet.<\/p>\n
<\/p>\n
David Hockney p\u00e5 the Royal academy of arts 2016.<\/p>\n
Foto: DAVID PARRY\/SHUTTERSTOCK \/ SHUTTERSTOCK EDITORIAL\/IBL<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
IN MEMORIAM. <\/strong>N\u00e4r jag senast var i England lekte jag med tanken att kontakta David Hockney<\/strong> och fr\u00e5ga om jag fick h\u00e4lsa p\u00e5. Komma med kaffebr\u00f6d. Ta en fika. F\u00f6rhoppningsvis bli b\u00e4sta v\u00e4nner. Med Hockney hade man en k\u00e4nsla av att det skulle kunna vara m\u00f6jligt.<\/p>\n Hans konstn\u00e4rskap, hur drivet det \u00e4n var, s\u00e5 var det ocks\u00e5 \u201dv\u00e4nligt\u201d, om man f\u00e5r anv\u00e4nda ett s\u00e5 vanv\u00f6rdigt ord i sammanhanget. Man bj\u00f6ds in till det utan att han f\u00f6r den skull var enkel eller banal och han fick en aldrig att k\u00e4nna sig underl\u00e4gsen eller ov\u00e4rdig som andra konstn\u00e4rskap ibland kan g\u00f6ra.<\/p>\n Det fanns en v\u00e4rme och lojalitet hos Hockney som var oemotst\u00e5ndlig. Hans mamma, hans v\u00e4nner och bekanta blev hans modeller. Hans pojkv\u00e4n Peter Schlesinger<\/strong>, hans b\u00e4sta tjejkompis, Celia Birtwell <\/strong>och m\u00e5nga andra v\u00e4nner som han tecknade och m\u00e5lade av i portr\u00e4tt efter portr\u00e4tt genom \u00e5r och decennier. Fr\u00e5n vackra, od\u00f6dliga ungdomar till \u00e5ldrade farbr\u00f6der och runda tanter.<\/p>\n Aldrig att han rynkade p\u00e5 n\u00e4san \u00e5t den nya tekniken.<\/p><\/blockquote>\n Det verkar knappt som om man kunde undg\u00e5 att bli ombedd att s\u00e4tta sig i en stol eller en f\u00e5t\u00f6lj f\u00f6r att bli f\u00f6revigad av den st\u00e4ndigt produktiva (och storr\u00f6kande) Hockney om man kom i hans n\u00e4rhet. Till och med personalen fr\u00e5n hemtj\u00e4nsten som hj\u00e4lpte honom p\u00e5 \u00e5lderns h\u00f6st fick s\u00e4tta sig som modeller.<\/p>\n Alla alltid lika k\u00e4rleksfullt genomsk\u00e5dade och avbildade.<\/p>\n I d\u00f6dsrunorna \u00f6ver David Hockney kommer man s\u00e4kert fokusera p\u00e5 hans ikoniska bilder fr\u00e5n andra halvan av 60-talet och det tidiga 70-talet: \u201dA bigger splash\u201d, \u201dPeter getting out of Nick\u2019s pool\u201d eller \u201dPortrait of an artist\u201d \u2013 f\u00f6r allt i v\u00e4rlden fantastiska tavlor fr\u00e5n ett soligt Kalifornien fyllt med swimmingpools och evigt bl\u00e5 himmel och som med r\u00e4tta gjorde Hockney till ett v\u00e4rldsnamn.<\/p>\n David Hockney p\u00e5 Centre Pompidou i Paris.<\/p>\n Foto: DESSONS\/JDD\/SIPA\/SHUTTERSTOCK \/ SHUTTERSTOCK EDITORIAL\/IBL<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n Men det jag \u00e4lskar allra mest med Hockney, f\u00f6rutom denna m\u00e4rkliga v\u00e4nlighet, \u00e4r hans extremt inspirerande, aldrig sinande nyfikenhet.<\/p>\n \u201dGl\u00f6m det som f\u00f6rut var\u2026 nu g\u00f6r jag n\u00e5got nytt\u201d, s\u00e4ger Gud i Bibeln genom profeten Jesaja, och det verkar hela tiden ha g\u00e4llt f\u00f6r David Hockney.<\/p>\n F\u00f6r fanns d\u00e4r en ny teknik s\u00e5 var Hockney den f\u00f6rsta att prova den och unders\u00f6ka dess m\u00f6jligheter.<\/p>\n P\u00e5 70- och 80-talen gjorde han h\u00e4ftiga kollage av polaroid-bilder och instamatic-foton, n\u00e4r smartphones och Ipads kom b\u00f6rjade han genast utforska vad han kunde skapa med de program som de erbj\u00f6d.<\/p>\n Aldrig att han rynkade p\u00e5 n\u00e4san \u00e5t den nya tekniken eller de hj\u00e4lpmedel en konstn\u00e4r kunde ta till f\u00f6r sitt skapande.<\/p>\n David Hockney framf\u00f6r ”Studio Interior #4”.<\/p>\n Foto: MATT DUNHAM \/AP\/TT \/ AP TT NYHETSBYR\u00c5N<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n Tv\u00e4rtom \u00e4gnade han m\u00e5nga \u00e5r \u00e5t att studera \u00e4ldre konst och lade fram teorier i boken \u201dSecret knowledge\u201d om hur m\u00e5lare (hans kolleger fr\u00e5n andra sekel) redan fr\u00e5n medeltiden hade anv\u00e4nt optisk lins och konkav spegel, hundratals \u00e5r innan kameran uppfanns. Inte minst stora genier som Caravaggio<\/strong> eller Vermeer<\/strong>.<\/p>\n Annons<\/p>\n I \u201dSecret knowledge\u201d skapade han tr\u00e5dar av samh\u00f6righet mellan konstn\u00e4rer fr\u00e5n olika epoker och platser fram till i v\u00e5ra dagar, och utan att n\u00e5gonsin f\u00f6rd\u00f6ma eller avf\u00e4rda \u2013 m\u00f6tte allt med intresserad och nyfiken blick genom stora, runda glas\u00f6gon.<\/p>\n Just nyfiken och inte avf\u00e4rdande gjorde han sig ocks\u00e5 till m\u00e4stare \u00f6ver den digitala tekniken som erbj\u00f6ds och skapade fantastiska, ibland till och med r\u00f6rliga, landskapsm\u00e5lningar med hj\u00e4lp av dem.<\/p>\n Det var som att ha biljetter till Lady Gaga eller Beyonc\u00e9.<\/p><\/blockquote>\n Talande \u00e4r att n\u00e4r Louis Vuitton-museet i Paris f\u00f6rra \u00e5ret fyllde hela sitt v\u00e4ldiga hus med bara David Hockney, valde Hockney inte bara att sj\u00e4lv kurera hela den gigantiska utst\u00e4llningen, han fyllde rummen med huvudsakligen nya verk, skapade p\u00e5 Ipad, tillkomna de sista \u00e5ren.<\/p>\n Och d\u00e5 var han n\u00e4stan 88 \u00e5r gammal!<\/p>\n David Hockney st\u00e4llde ut p\u00e5 Fondation Luis Vuitton sommaren 2025. H\u00e4r syns den ikoniska tavlan \u201dPeter getting out of Nick\u2019s pool\u201d.<\/p>\n Foto: Jenni Carter \/ \u00a9 David Hockney, Art Gallery of New South Wales<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n Visst, i en sal visade han de legendariska swimmingpoolm\u00e5lningarna men sedan var det Guds uppmaning fr\u00e5n Jesaja som g\u00e4llde: Gl\u00f6m det som f\u00f6rut var, nu g\u00f6r jag n\u00e5got nytt!<\/p>\n Och som publiken \u00e4lskade det. Jag hade lyckan att se utst\u00e4llningen f\u00f6rra \u00e5ret. Det var som att ha biljetter till Lady Gaga<\/strong> eller Beyonc\u00e9<\/strong>, vi stod nerv\u00f6sa och f\u00f6rv\u00e4ntansfulla och k\u00f6ade i just den f\u00e5lla som var v\u00e5r tidsslot och n\u00e4r vi \u00e4ntligen sl\u00e4pptes in var det med upprymdheten som n\u00e4r man som barn passerade entr\u00e9n till Gr\u00f6na lund.<\/p>\n In i det sista arbetade Hockney. Den allra sista utst\u00e4llningen \u00e4r \u00e4nnu p\u00e5g\u00e5ende i London p\u00e5 galleriet The serpentine i Kensington Gardens. Utst\u00e4llningen har det f\u00f6r Hockney lika sympatiska som typiska namnet \u201dDavid Hockney: a year in Normandie and some other thoughts about painting\u201d.<\/p>\n Den svenska konstn\u00e4ren Martin Wickstr\u00f6m<\/strong> sms:ade mig n\u00e4r han sett den: \u201dEn l\u00e5ng m\u00e5lning, lite som Bayeux-tapeten, som str\u00e4ckte sig runt hela galleriet. Ett \u00e5r i Normandie, med alla \u00e5rstider, helt gjord i Photoshop. Uppiggande och inspirerande, en sann m\u00e4stare!\u201d<\/p>\n S\u00e5 nu m\u00e5ste jag ta mig till London f\u00f6r att se den. \u00c4ven om det \u00e4r f\u00f6r sent att kontakta honom och fr\u00e5ga om man f\u00e5r komma f\u00f6rbi.<\/p>\n David Hockney \u00e4r d\u00f6d. David Hockney \u00e4r inte l\u00e4ngre med oss.<\/p>\n Det \u00e4r underligt, f\u00f6r han var en av dem som f\u00f6r min generation alltid funnits. Lite som Astrid Lindgren<\/strong> eller Lill-Babs<\/strong>.<\/p>\n Liksom n\u00e4r de gick bort fylls jag med en n\u00e4stan personlig sorg, fast jag naturligtvis aldrig n\u00e5gonsin ens tr\u00e4ffade Hockney.<\/p>\n \u00c4nd\u00e5 k\u00e4nner jag att han fattas mig.<\/p>\n F\u00f6r liksom Astrid Lindgren och Lill-Babs kombinerade ett stort konstn\u00e4rskap med att vara genuint \u00e4lskad av s\u00e5v\u00e4l kolleger som den stora publiken.<\/strong><\/p>\n Ett vackert resultat av ett m\u00e4nniskoliv.<\/strong><\/p>\n Jonas Gardell \u00e4r f\u00f6rfattare och medarbetare p\u00e5 Expressens kultursida.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Den brittiska konstn\u00e4ren David Hockney har g\u00e5tt bort, 88 \u00e5r gammal. Jonas Gardell minns hans extremt inspirerande, aldrig…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":275730,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[67],"tags":[104,2567,34,1049,31,33,32,30,2519,105],"class_list":["post-275729","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-underhallning","tag-entertainment","tag-person-jonas-gardell","tag-se","tag-sections-konst","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-topic-konst","tag-underhallning"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/116748976665483759","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/275729","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=275729"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/275729\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/275730"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=275729"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=275729"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=275729"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n