{"id":27614,"date":"2025-09-11T16:56:08","date_gmt":"2025-09-11T16:56:08","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/27614\/"},"modified":"2025-09-11T16:56:08","modified_gmt":"2025-09-11T16:56:08","slug":"recension-oblivias-jubileumsverk-en-tidsresa-ar-en-underskon-vandring-bland-valnader-och-minnen-kultur","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/27614\/","title":{"rendered":"Recension: Oblivias jubileumsverk En tidsresa \u00e4r en undersk\u00f6n vandring bland v\u00e5lnader och minnen | Kultur"},"content":{"rendered":"

I en gammal sp\u00e5rvagn p\u00e5 Sp\u00e5rvagnsmuseet i T\u00f6l\u00f6 i Helsingfors sitter scenkonstn\u00e4ren Timo Fredriksson<\/strong> och l\u00e4ser tidningen.<\/p>\n

Han avsl\u00f6jas som performansartist av sina sk\u00e4mtglas\u00f6gon och l\u00f6sn\u00e4sa. Annars \u00e4r hans utstr\u00e5lning s\u00e5 l\u00e5gm\u00e4ld och saklig att man k\u00e4nner sig p\u00e5flugen som st\u00e5r d\u00e4r och glor n\u00e4r han skyggt tittar tillbaka \u00f6ver tidningskanten.<\/p>\n

Annika Tudeer<\/strong> (i likadana sk\u00e4mtglas\u00f6gon) bryter den behagligt d\u00e4mpade akustiken inne i museihallen med att marschera f\u00f6rbi och taktfast skaka en pappersp\u00e5se som sm\u00e4ller i tystnaden. Fredriksson reser sig och tittar f\u00f6rbryllad efter henne.<\/p>\n

Och sedan b\u00f6rjar han \u00e5terber\u00e4tta minnen fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningen Att t\u00e4nka p\u00e5 flygning som gjordes just h\u00e4r p\u00e5 samma st\u00e4lle f\u00f6r 25 \u00e5r sedan.<\/p>\n

\"Tv\u00e5<\/p>\n

\u00d6ppna bildvisare<\/p>\n

Vid Vintertr\u00e4dg\u00e5rden \u00e5terger Annika Tudeer och Timo Fredriksson hur de spelade Abborrens dilemma p\u00e5 samma plats \u00e5r 2000. Bild: Kuvaaja Saara Autere<\/p>\n

Han ber\u00e4ttar hur medgrundaren Stella Parland<\/strong> svepte in, kl\u00e4dd i en kl\u00e4nning av papper som tappade sm\u00e5 bitar \u00f6verallt.<\/p>\n

Obekymrat slog hon sig ner i en av de utst\u00e4llda sp\u00e5rvagnarna och l\u00e4ste en bok.<\/p>\n

De flyktiga minnena avbryts av en visselpipa borta vid kassorna, och n\u00e4r vi tittar \u00e5t det h\u00e5llet st\u00e5r Tudeer d\u00e4r i sina sk\u00e4mtglas\u00f6gon, or\u00f6rlig som i en film av Roy Andersson<\/strong>.<\/p>\n

Medan den f\u00f6rbryllade museipersonalen i bakgrunden forts\u00e4tter med sitt, infinner sig en l\u00e4tt k\u00e4nsla av overklighet inf\u00f6r denna s\u00e4regna tabl\u00e5.<\/p>\n

Pl\u00f6tsligt \u00e4r det som om man f\u00f6rst\u00e5r n\u00e5got av vad det \u00e4r som gjort Oblivia, med sina ofta sv\u00e5rgenomtr\u00e4ngliga verk, till ett av Europas mest framst\u00e5ende scenkonstkompanier.<\/p>\n

Snart b\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen av genom staden i en sl\u00e5ende varm och vacker h\u00f6stdag.<\/p>\n

Vi vandrar i tystnad, instruerade att lyssna till stadens ljud. Hundar, cyklar, prasslande l\u00f6v och grupper av ungdomar som pratar.<\/p>\n

Oblivia trivs mellan konstformerna<\/p>\n

Ifjol fyllde Oblivias konstn\u00e4rliga ledare Annika Tudeer 60 \u00e5r<\/a> och firade med jubileumsf\u00f6rest\u00e4llningen Turn Turtle Turn \u2013 the lecture performance.<\/p>\n

Nu markerar Oblivia sitt 25-\u00e5rsjubileum med vandringsf\u00f6rest\u00e4llningen En tidsresa, som startar i Sp\u00e5rvagnsmuseet i T\u00f6l\u00f6 och forts\u00e4tter till de platser i staden d\u00e4r Oblivia arrangerade fyra platsspecifika f\u00f6rest\u00e4llningar under Helsingfors \u00e5r som kulturhuvudstad 2000.<\/p>\n

Under En tidsresa demonstrerar Oblivia sin s\u00e4regna f\u00f6rm\u00e5ga att bekv\u00e4mt och sj\u00e4lvs\u00e4kert finna sig tillr\u00e4tta n\u00e5gonstans mellan alla konstn\u00e4rliga genrer.<\/p>\n

Det de g\u00f6r \u00e4r varken teater eller performans. Det \u00e4r inte heller dans, \u00e4ven om de anv\u00e4nder koreografi i sina verk.<\/p>\n

Men i deras verk finns det alltid n\u00e4rvarande en avv\u00e4pnande humor. En avslappnad och stillsam \u00f6dmjukhet m\u00f6ter en beslutsam konstn\u00e4rlig vision.<\/p>\n

\"Tv\u00e5<\/p>\n

\u00d6ppna bildvisare<\/p>\n

VR-magasinen, d\u00e4r Oblivia spelade f\u00f6r 25 \u00e5r sedan, finns inte l\u00e4ngre. Utanf\u00f6r Musikhuset upptr\u00e4der de med en text av Samuel Beckett. Bild: Kuvaaja Saara Autere<\/p>\n

En tidsresa blir den h\u00e4r eftermiddagen en undersk\u00f6n vandring runt centrala Helsingfors.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen g\u00f6r korta scener vid Vintertr\u00e4dg\u00e5rden, vid F\u00e5gels\u00e5ngen d\u00e4r man f\u00e5r en fantastisk utsikt \u00f6ver den glittrande T\u00f6l\u00f6viken, och slutligen vid Medborgartorget, p\u00e5 platsen d\u00e4r VR:s gamla tegelmagsin stod innan de brann ner.<\/p>\n

Oblivia \u00e5terber\u00e4ttar minnesbilder fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningarna de gjort d\u00e4r, hur Stella Parland var kl\u00e4dd i en glittrande abborkostym.<\/p>\n

Vid Medborgartorget upptr\u00e4der de med ett utdrag ur Samuel Becketts<\/strong> bistra stycke What Where, som de spelade tillsammans med Oblivia-medlemmen Anna Krzystek<\/strong>.<\/p>\n

Varken Parland eller Krzystek finns l\u00e4ngre bland oss, vilket ger f\u00f6rest\u00e4llningen ett str\u00e5k av \u2013 ja, sorg \u00e4r kanske fel ord.<\/p>\n

Men deras fr\u00e5nvaro blir en gestaltning av livets \u00e4ndlighet. Oblivia g\u00f6r i En tidsresa en osentimental eller kanske rentav hoppfull iakttagelse om hur \u00e5ren g\u00e5r.<\/p>\n

Trots det p\u00e5minns \u00e5sk\u00e5daren om hur tidens g\u00e5ng, hur man \u00e4n v\u00e4nder sig, utg\u00f6r ett slags problem f\u00f6r den enskilda m\u00e4nniskan. Om inte annat blir den egna annalkande d\u00f6den ett faktum man tvingas f\u00f6rh\u00e5lla sig till p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt.<\/p>\n

Oblivia: En tidsresa<\/p>\n

En tidsresa \u00e4r scenkonstkompaniet Oblivias 25-\u00e5rsjubileumsf\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n

Av och med: Annika Tudeer, Timo Fredriksson<\/p>\n

Produktion: Oblivia<\/p>\n

Ett hoppfullt verk om tidens g\u00e5ng<\/p>\n

Vi promenerar vidare, f\u00f6rbi de utblommade \u00e4ngarna i T\u00f6l\u00f6viksparken d\u00e4r harar och ekorrar skuttar.<\/p>\n

P\u00e5 andra sidan parken spelar n\u00e5gon musik och Fredriksson p\u00e5pekar hur det visar p\u00e5 en f\u00f6r\u00e4ndring i Helsingfors sedan millennieskiftet.<\/p>\n

Kulturen har liksom flyttat fr\u00e5n Finlandiahuset och de bastanta kulturhusen ut bland inv\u00e5narna p\u00e5 gatorna och i parker.<\/p>\n

F\u00f6r 25 \u00e5r sedan var Helsingfors en st\u00e4ngd och bister stad d\u00e4r det mesta var f\u00f6rbjudet. Gr\u00e4srotsarrangemang var n\u00e5gonting som snarast motarbetades av stadens myndigheter.<\/p>\n

Vid j\u00e4rnv\u00e4gssp\u00e5ren minns jag pl\u00f6tsligt natten i tjugo\u00e5rs\u00e5ldern d\u00e5 jag kl\u00e4ttrade \u00f6ver st\u00e4ngslet och sprang \u00f6ver j\u00e4rnv\u00e4gssp\u00e5ren, hellre \u00e4n att ta omv\u00e4gen kring J\u00e4rnv\u00e4gsstationen \u2013 jag hade br\u00e5ttom till n\u00e5gon bar n\u00e5gonstans.<\/p>\n

Jag minns de \u00f6de sp\u00e5ren om natten och insikten om hur f\u00f6rbjudet det var, och f\u00f6rv\u00e5ningen \u00f6ver att det gick s\u00e5 l\u00e4tt att springa \u00f6ver fast\u00e4n det var s\u00e5 korkat.<\/p>\n

En tidsresa k\u00e4nns som en vandring in i en vackrare v\u00e4rld. Den hoppfulla f\u00f6rest\u00e4llningen k\u00e4nns m\u00e4rkligt omruskande i en tid d\u00e5 det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att f\u00f6rsjunka i oro och sorg inf\u00f6r framtiden.<\/p>\n

Samtidigt g\u00e5r man mot sin egen f\u00f6rg\u00e4ngelse, d\u00e5 v\u00e4rlden \u00e4r finare och forts\u00e4tter utan en.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"I en gammal sp\u00e5rvagn p\u00e5 Sp\u00e5rvagnsmuseet i T\u00f6l\u00f6 i Helsingfors sitter scenkonstn\u00e4ren Timo Fredriksson och l\u00e4ser tidningen. Han…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":27615,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[66],"tags":[3183,1275,194,3186,3182,3185,3184,80,78,79,34,31,33,32,30,3181,81,84,83,82,195],"class_list":{"0":"post-27614","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-vetenskap-och-teknik","8":"tag-annika-tudeer","9":"tag-helsingfors","10":"tag-kultur","11":"tag-kulturhuvudstader","12":"tag-oblivia","13":"tag-performancekonstnarer","14":"tag-performativ-konst","15":"tag-science","16":"tag-science-and-technology","17":"tag-scienceandtechnology","18":"tag-se","19":"tag-svenska","20":"tag-sverige","21":"tag-sweden","22":"tag-swedish","23":"tag-teaterkonst","24":"tag-technology","25":"tag-teknik","26":"tag-vetenskap","27":"tag-vetenskapteknik","28":"tag-yle-kultur"},"share_on_mastodon":{"url":"","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/27614","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=27614"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/27614\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/27615"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=27614"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=27614"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=27614"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}