{"id":288946,"date":"2026-06-27T05:45:25","date_gmt":"2026-06-27T05:45:25","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/288946\/"},"modified":"2026-06-27T05:45:25","modified_gmt":"2026-06-27T05:45:25","slug":"ebba-witt-brattstrom-halva-paris-bestar-av-killar-hon-haft-sex-med","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/288946\/","title":{"rendered":"EBBA WITT-BRATTSTR\u00d6M: Halva Paris best\u00e5r av killar hon haft sex med"},"content":{"rendered":"<p>Simone de Beauvoirs \u201dMandarinerna\u201d har l\u00e4nge uppfattats som en nyckelroman \u00f6ver franska intellektuella.\u00a0<\/p>\n<p>Ebba Witt-Brattstr\u00f6m l\u00e4ser om romanen och \u00f6verraskas av dess mossiga kvinnosyn.\u00a0<\/p>\n<p><img   alt=\"\"\/><\/p>\n<p>Simone de Beauvoir f\u00f6ddes 1908 och gick bort 1986.<\/p>\n<p>Foto: TT NYHETSBYR\u00c5N<\/p>\n<p>\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<img loading=\"lazy\"   alt=\"\"\/><\/p>\n<p>Ebba Witt-Brattstr\u00f6m \u00e4r professor emerita i nordisk litteratur.<\/p>\n<p>Foto: OLLE SPORRONG<\/p>\n<p>\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n<p><strong>RECENSION<\/strong>. <strong>Simone de Beauvoirs<\/strong> \u201dMandarinerna\u201d, utgiven 1954, \u00e4r en modern klassiker. Romanen utspelar sig i Paris intellektuella v\u00e4nsterkretsar strax efter befrielsen fr\u00e5n tyskarna och vid kalla krigets b\u00f6rjan. Deporterade och avr\u00e4ttade kamrater s\u00f6rjs, de \u00f6verlevande k\u00e4nner skam och kollaborat\u00f6rer lever farligt. Romanens tv\u00e5 huvudpersoner \u2013 f\u00f6rfattaren Henri Perron, motst\u00e5ndshj\u00e4lte och redakt\u00f6r f\u00f6r tidningen L\u2019espoir (\u201dHoppet\u201d) och psykoanalytikern Anne Dubreuilh, gift med sin gamle l\u00e4rare, v\u00e4nsterikonen Robert \u2013 representerar existentialismen \u00e0 la Beauvoir.\u00a0<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\"   alt=\"\"\/><\/p>\n<p>\u201dMandarinerna\u201d utkom ursprungligen 1954.<\/p>\n<p>\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n<p>Ingen m\u00e4nniska \u00e4r en \u00f6, tv\u00e4rtom \u00e4r varje m\u00e4nsklig existens insyltad i de andras existens. Filosofin h\u00f6r hemma i vardagen och i v\u00e5ra kroppsliga erfarenheter, den \u201dsituation\u201d som \u00e4r utkastet till v\u00e5ra liv, olika f\u00f6r m\u00e4n och kvinnor, enligt de Beauvoirs feministbibel \u201dDet andra k\u00f6net\u201d.<\/p>\n<p>Oml\u00e4sningar kan vara \u00f6gon\u00f6ppnande. Den utm\u00e4rkta \u00f6vers\u00e4ttningen g\u00f6r sitt till upplevelsen. N\u00e4r jag p\u00e5 1970-talet l\u00e4ste \u201dMandarinerna\u201d p\u00e5 franska, var det som nyckelroman \u2013 Robert Dubreuilh var <strong>Sartre<\/strong>, Henri Perron var <strong>Camus <\/strong>och<strong> <\/strong>Anne Dubreuilh var f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv. Romanen framstod som ett tidsdokument. I dag drabbas jag av bokens politiska aktualitet, f\u00f6r nog befinner sig Europa \u00e5terigen i ett kallt krig, kl\u00e4mt mellan USA och Ryssland. Det jag den g\u00e5ngen kunde le lite igenk\u00e4nnande \u00e5t var det ordrika svamlandet v\u00e4nstersnubbar emellan, om deras betydelse f\u00f6r v\u00e4rldspolitiken.\u00a0<\/p>\n<blockquote><p>Vem vill \u00e4ta alla dessa omeletter?<\/p><\/blockquote>\n<p>I \u201dMandarinerna\u201d vaknar Henri Perron till besinning n\u00e4r v\u00e4nstern beslutar tiga om Stalins Gulag-l\u00e4ger. F\u00f6r att g\u00f6ra en omelett m\u00e5ste man krossa flera \u00e4gg, \u00e4r den totalit\u00e4ra tanken, men som Anne Dubreuilh, Simone de Beauvoirs egentliga spr\u00e5kr\u00f6r, fr\u00e5gar sig, vem vill sedan \u00e4ta alla dessa omeletter?<\/p>\n<p>Vad jag f\u00f6r femtio \u00e5r sedan absolut inte k\u00e4nde igen var romanens mossiga kvinnobild, d\u00e5 urskuldad med den sena r\u00f6str\u00e4tten f\u00f6r franska kvinnor (1944). I Sverige hade s\u00e4rbeskattningen 1971 just medf\u00f6rt kvinnornas utt\u00e5g ur hemmen och int\u00e5g p\u00e5 arbetsplatserna.\u00a0<\/p>\n<p>Kvinnor som likt Henris partner Paule valde \u201dl\u00e4ttjan och slaveriet\u201d under f\u00f6rev\u00e4ndningen att \u201den stor k\u00e4rlek upptar en kvinna helt och h\u00e5llet\u201d, var s\u00e4llsynta. Nu g\u00e5r kvinnotypen i repris under beteckningen trad wife. Yrkeskvinnan Anne, inte ens fyrtio \u00e5r fyllda, k\u00e4nner sig som \u201den kvinna som inv\u00e4ntar d\u00f6den utan att l\u00e4ngre veta varf\u00f6r hon lever\u201d. En ruggig omskrivning f\u00f6r menopausen.\u00a0<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\"   alt=\"\"\/><\/p>\n<p>Simone de Beauvoir och hennes make, tillika filosof, Jean-Paul Sartre.<\/p>\n<p>Foto: OK\u00c4ND<\/p>\n<p>\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n<p>I dag hade hon kunnat vara kandidat f\u00f6r n\u00e5gra lyft. Parets unga dotter Nadine \u00e4r visserligen ett smartskaft som levererar romanens saltare sanningar (\u201dHur kan man \u00e4lska en intellektuell! Ni har en v\u00e5g i st\u00e4llet f\u00f6r ett hj\u00e4rta och en liten hj\u00e4rna l\u00e4ngst ut p\u00e5 kuken och i grund och botten \u00e4r ni fascister allihop\u2026\u201d), men hennes bitterhet \u00f6ver att vara f\u00f6dd till kvinna f\u00e5r henne att likna v\u00e5r tids sexinfluencers.\u00a0<\/p>\n<p>Halva <a href=\"https:\/\/www.expressen.se\/tagg\/location\/paris\/\" class=\"\" rel=\"nofollow noopener\" target=\"_blank\">Paris<\/a> best\u00e5r av killar Nadine gl\u00e4djel\u00f6st har legat med innan hon g\u00f6r sig gravid med Henri. Det \u00e4r nedsl\u00e5ende att i en sjuttiotv\u00e5 \u00e5r gammal roman finna varianter av Paule, Anne och Nadine som i dag invaderar svensk offentlighet, koketterande med sin \u00f6nskan att f\u00e5 v\u00e4rlden f\u00f6rklarad f\u00f6r sig av manliga auktoriteter, v\u00e4lkomnande av kulturgubbarnas kletiga h\u00e4nder p\u00e5 h\u00f6fter, och \u00e5r efter \u00e5r baktalande MeToo-r\u00f6relsen som ett massivt \u00f6vergrepp mot en handfull manliga k\u00e4ndisar.<\/p>\n<p>Annons<\/p>\n<p>De intellektuella, bokens \u201dmandariner\u201d, \u00e4r m\u00e4n. Det \u00e4r Henri som f\u00e5r uttrycka romanens \u00f6vergripande tema, som \u00e4r de intellektuellas ansvar att beskriva historiska h\u00e4ndelser s\u00e5 l\u00e4saren kan uppleva och dela dem. \u201dMan hejdar inte ett krig med ord, men ordet g\u00f6r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis anspr\u00e5k p\u00e5 att f\u00f6r\u00e4ndra historien. Det \u00e4r ocks\u00e5 ett s\u00e4tt att uppleva den\u201d, konstaterar Henri n\u00e4r han skrivit sin pj\u00e4s om motst\u00e5ndsr\u00f6relsen under den tyska ockupationen.<\/p>\n<blockquote><p>Romanen l\u00e4mnar oss n\u00e5got snopet utan hj\u00e4lte.<\/p><\/blockquote>\n<p>Id\u00e9n f\u00e5r han samma vecka som nyheten om amerikanernas krigsbrott i Hiroshima (6 augusti 1945) skakar v\u00e4ntrion Henri, Anne och Robert p\u00e5 cykeltur i s\u00f6dra Frankrike. Uppr\u00f6rdheten f\u00f6rblir dock abstrakt tills de kommer till en by som \u00f6delagts av tyskarna och k\u00e4nslan av m\u00e4nsklig katastrof drabbar Henri med full kraft. Det \u00e4r filosofins program om vardagens etik och m\u00f6tet med den andre, omsatt till f\u00f6rfattarens engagerade estetik, motsatsen till nazistsympatis\u00f6ren Louis Volanges propaganda f\u00f6r en \u201dren\u201d, till synes avpolitiserad litteratur. Skitprat, d\u00e5 som nu.\u00a0<\/p>\n<p>Romanen l\u00e4mnar oss n\u00e5got snopet utan hj\u00e4lte. Henri Perron, som l\u00e4saren l\u00e4rt k\u00e4nna som en renh\u00e5rig intellektuell som inte vill svika varken Stalins miljontals l\u00e4gerf\u00e5ngar eller de av det franska kolonialv\u00e4ldet massakrerade madagaskerna 1947. I slutet tycks han vara b\u00e4rare av Simone de Beauvoirs tes om mannens \u201dinautentiska attityd\u201d till det andra, i hans \u00f6gon sekund\u00e4ra, k\u00f6net.\u00a0<\/p>\n<p>Jag uppt\u00e4ckte det inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag l\u00e4ste romanen, men nu blir ett best\u00e5ende minne paniken och besvikelsen i \u00f6gonen p\u00e5 motst\u00e5ndskvinnorna Lisa och Yvette som \u00f6verlevt koncentrationsl\u00e4gret Dachau n\u00e4r deras forna kamrat Henri beg\u00e5r mened f\u00f6r att r\u00e4dda kollaborat\u00f6ren som angav dem till tyskarna. Orsaken? Mannen hotar bevisa att Henris nya flickv\u00e4n Josette varit en tysk officers \u00e4lskarinna, och Henri vill som gentleman bespara henne skammen att bli avsl\u00f6jad som tysket\u00f6s. Fr\u00e5gor p\u00e5 det?<\/p>\n<p>Slutet gott, men banalt. Frankrike under de Gaulle blir en femterangsnation, v\u00e4nstern splittras i interna strider, Henri finner lyckan som far, Anne avst\u00e5r fr\u00e5n sj\u00e4lvmord av h\u00e4nsyn till familj och v\u00e4nner. Det \u00e4r f\u00f6rmodligen mot b\u00e4ttre vetande jag uppfattar sista kapitlets beskrivning av Anne som lyssnande f\u00f6rfattarhustru som ironisk. \u201dHenri r\u00e4ckte mig ett glas med whisky. Han gick igenom papper tillsammans med Robert, som glatt b\u00f6rjade f\u00f6rklara saker f\u00f6r mig.\u201d\u00a0<\/p>\n<p>ROMAN<\/p>\n<p>SIMONE DE BEAUVOIR<\/p>\n<p>Mandarinerna<\/p>\n<p>\u00d6vers\u00e4ttning \u00c5sa Moberg och Adam Incz\u00e8dy-Gombos<\/p>\n<p>Natur och kultur, 765 s.<\/p>\n<p>Visa mer<\/p>\n<p>Ebba Witt-Brattstr\u00f6m \u00e4r professor emerita i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och medarbetare p\u00e5 Expressens kultursida.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Simone de Beauvoirs \u201dMandarinerna\u201d har l\u00e4nge uppfattats som en nyckelroman \u00f6ver franska intellektuella.\u00a0 Ebba Witt-Brattstr\u00f6m l\u00e4ser om romanen&hellip;\n","protected":false},"author":2,"featured_media":288947,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[67],"tags":[104,4570,26477,26478,34,31,33,32,30,1515,105],"class_list":["post-288946","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-underhallning","tag-entertainment","tag-location-paris","tag-organization-metoo","tag-person-ebba-witt-brattstrom","tag-se","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-topic-bokrecensioner","tag-underhallning"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/116820490586731612","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/288946","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=288946"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/288946\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/288947"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=288946"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=288946"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=288946"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}