Publicerad 6 jul 2026 kl 06.00<\/p>\n
Vad h\u00e4nder n\u00e4r man tvingas l\u00e4ra k\u00e4nna f\u00f6r\u00e4ldrarna till sina barns v\u00e4nner?\u00a0<\/p>\n
I sommarserien \u201dVad mina barn l\u00e4rde mig\u201d reflekterar J\u00f6ns Mellgren \u00f6ver hur hans umg\u00e4ngeskretsar f\u00f6r\u00e4ndras i lekdejternas tid.\u00a0<\/p>\n
<\/p>\n
Kan Pok\u00e9mon f\u00e5 oss att umg\u00e5s \u00f6ver klassgr\u00e4nser?<\/p>\n
Foto: DINENDRA HARIA\/REX\/SHUTTERSTOCK \/ DINENDRA HARIA\/REX\/SHUTTERSTOCK REX FEATURES<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
J\u00f6ns Mellgren \u00e4r f\u00f6rfattare och kritiker p\u00e5 Expressens kultursida.<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
VAD MINA BARN L\u00c4RDE MIG. <\/strong>Jag ringer p\u00e5 d\u00f6rren till ett radhus med beige putsfasad. En man i min \u00e5lder \u00f6ppnar. Han har glas\u00f6gon med tunna b\u00e5gar, l\u00e5nga polisonger och kort\u00e4rmad skjorta. Vi k\u00e4nner inte varandra, men v\u00e5ra s\u00f6ner som g\u00e5r i samma l\u00e5gstadieklass har nyss inlett ett trevande umg\u00e4nge. Nu ska pojkarna ut p\u00e5 promenad och leta Pok\u00e9mon tillsammans. Vi har best\u00e4mt oss f\u00f6r att f\u00f6lja med b\u00e5da tv\u00e5.<\/p>\n Den andra pappan \u00e4r tystl\u00e5ten. Jag fr\u00e5gar vad han jobbar med och han mumlar n\u00e5got som l\u00e5ter som \u201dAtlas Copco\u201d. Jag f\u00f6rs\u00f6ker komma p\u00e5 vad de tillverkar, det k\u00e4nns som n\u00e5got jag borde veta, men jag har ingen aning. Ytterligare fr\u00e5gor m\u00f6ts av liknande korthuggna svar. Samtalet d\u00f6r ut och vi vandrar stumt n\u00e5gra steg bakom barnen. Jag bockar mentalt av varje minut. Kanske \u00e4r det bara jag som tycker att st\u00e4mningen k\u00e4nns alltmer obekv\u00e4m. Kanske tycker han att vi \u00e4r ute p\u00e5 en avslappnad och trevlig s\u00f6ndagspromenad. Utan mitt barn hade jag aldrig f\u00f6rsatt mig i den h\u00e4r situationen.<\/p>\n De flesta av mina v\u00e4nner \u00e4r n\u00e5gon form av kulturarbetare. Vi delar samh\u00e4llsanalys och referensramar, vi bekr\u00e4ftar varandras \u00e5sikter. Med sm\u00e5barns\u00e5ren br\u00f6ts det m\u00f6nstret. En del av de gamla v\u00e4nnerna f\u00f6rsvann ut i periferin, fr\u00e4mst de som inte sj\u00e4lva hade barn och d\u00e4rf\u00f6r inte delade samma rutiner och vardagliga begr\u00e4nsningar. Samtidigt \u00f6ppnades en portal till ett nytt socialt sammanhang: f\u00f6r\u00e4ldrar som jag och min partner umgicks med f\u00f6r att v\u00e5ra barn l\u00e4rt k\u00e4nna varandra. Strukturerna fr\u00e5n min uppv\u00e4xt \u2013 f\u00f6rskolegrupper och grundskolans klasser \u2013 blev \u00e5terigen grundbultar f\u00f6r mitt sociala liv.<\/p>\n Var g\u00f6r Atlas Copco, undrar J\u00f6ns Mellgren?<\/p>\n Foto: SHUTTERSTOCK EDITORIAL\/IBL<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm Lekdejternas tid tvingar vuxna att m\u00f6ta nya m\u00e4nniskor.<\/p>\n Foto: Mickan Palmqvist\/DN\/TT \/ TT NYHETSBYR\u00c5N<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n Barn gallrar inte lika h\u00e5rt i sitt umg\u00e4nge som vuxna. De f\u00f6rv\u00e4ntas ocks\u00e5 kunna umg\u00e5s med ungef\u00e4r vem som helst i samma \u00e5lder, d\u00e4rav det klassiska f\u00f6r\u00e4ldratillropet: \u201dTitta, n\u00e5gra som leker, g\u00e5 dit och fr\u00e5ga om du f\u00e5r vara med!\u201d\u00a0<\/p>\n Jag minns att jag som liten avskydde den d\u00e4r uppmaningen \u2013 jag ville hellre vara f\u00f6r mig sj\u00e4lv \u00e4n pressas att leka med n\u00e5gra vilt fr\u00e4mmande, bara f\u00f6r att de r\u00e5kade vara lika gamla som mig. \u00c4nd\u00e5 var det s\u00e4kert nyttigt f\u00f6r mig att pressas ut ur min bekv\u00e4mlighetszon, att hipp som happ kastas in i nya sociala konstellationer.\u00a0<\/p>\n Likadant var det under sm\u00e5barns\u00e5ren. Det var lekdejternas tid, d\u00e5 det var m\u00f6jligt att lite p\u00e5 uppstuds dra med sig sonen till en ytligt bekant m\u00e4nniskas hem, dricka kaffe eller vin medan barnen r\u00f6jde runt, och kallprata i en timme eller tv\u00e5.\u00a0<\/p>\n P\u00e5 barnkalasen tr\u00e4ngde vi f\u00f6r\u00e4ldrar ihop oss i k\u00f6ken. D\u00e4r stod vi med v\u00e5ra t\u00e5rttallrikar och kaffemuggar, med skrik och st\u00e5hej som bakomliggande ljudrid\u00e5, och gjorde v\u00e5rt b\u00e4sta f\u00f6r att hitta gemensamma samtals\u00e4mnen. S\u00e5nt v\u00e4ssar de sociala f\u00f6rm\u00e5gorna. Jag minns n\u00e4r jag tr\u00e4ngde mig p\u00e5 en grupp hockeyintresserade farsor och totalt op\u00e5l\u00e4st f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e4nga med i snacket. Jag k\u00e4nde mig som karakt\u00e4ren Mark Corrigan i den brittiska tv-serien \u201dPeep show\u201d, som st\u00e4ndigt f\u00f6rmanar sig sj\u00e4lv att f\u00f6rs\u00f6ka vara normal, och bete sig som om han passar in.<\/p>\n Jag l\u00e4rde aldrig k\u00e4nna mannen med polisongerna.<\/p><\/blockquote>\n Mina barn v\u00e4xte upp i Midsommarkransen. I upptagningsomr\u00e5det f\u00f6r deras skola ing\u00e5r \u00e4ven H\u00f6kmossens villaomr\u00e5de. De tv\u00e5 stadsdelarna representerar ocks\u00e5 tv\u00e5 sociala sf\u00e4rer med delvis olika statusmark\u00f6rer. Barnen fr\u00e5n villorna har f\u00f6r\u00e4ldrar som \u00e4ger Ica-butiker. Barnen fr\u00e5n bostadsr\u00e4tterna i Kransen har f\u00f6r\u00e4ldrar som mig.\u00a0<\/p>\n Annons<\/p>\n Jag minns att jag klumpigt och s\u00e4kert sj\u00e4lvgott f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rklara begreppet kulturellt kapital f\u00f6r mina barn. Det var av h\u00e4vdelsebehov \u2013 jag tj\u00e4nade mycket mindre \u00e4n villaf\u00f6r\u00e4ldrarna. Jag \u00e4r tacksam f\u00f6r att barnen l\u00e4rt k\u00e4nna annat \u00e4n kulturfamiljer, de har f\u00e5tt sitt sociala arv synliggjort.<\/p>\n Att v\u00e4xa upp i Midsommarkransen \u2013 vad g\u00f6r det med en uppv\u00e4xt?<\/p>\n Foto: HENRIK ISAKSSON \/ IBL<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n