![\"Betyg:](\"https:\/\/text-experience-assets.aftonbladet.se\/article\/_astro\/ab-5.BhWgmM8B.svg\"\/)
![\"Betyg:](\"https:\/\/text-experience-assets.aftonbladet.se\/article\/_astro\/ab-5-dark.BEP-KJtk.svg\"\/)
<\/p>\n<\/p>\n
\u201dInvasion p\u00e5 Mars\u201d av Ray Bradbury <\/p>\n
F\u00f6r m\u00e5nga skapande<\/strong> m\u00e4nniskor \u00e4r den v\u00e4rsta mardr\u00f6mmen att id\u00e9erna en dag ska ta slut. Att musan pl\u00f6tsligt slutar komma p\u00e5 bes\u00f6k.<\/p>\n F\u00f6r Ray Bradbury<\/strong> intr\u00e4ffade detta 1962. Efter romanen \u201dOktoberfolket\u201d fortsatte han visserligen att skriva i decennier, fast f\u00f6rvissad om sin talang, men de flesta s\u00e5g att han gick p\u00e5 tomg\u00e5ng. Bakom sig hade han dock n\u00e5gra av fantastikens mest egensinniga, originella och vackra ber\u00e4ttelser, skrivna i ett furi\u00f6st tempo p\u00e5 1940- och 1950-talet. Under en period fick han ur sig n\u00e4stan en novell om dagen, varav de b\u00e4sta samlades i titlar som \u201dDen illustrerade mannen\u201d och \u201dOktoberlandet\u201d. Det f\u00f6rsta utkastet till dystopin \u201dFahrenheit 451\u201d skrevs p\u00e5 endast nio dagar, p\u00e5 en hyrskrivmaskin i en biblioteksk\u00e4llare.<\/p>\n Den kanske klarast lysande p\u00e4rlan fr\u00e5n denna tid \u00e4r dock \u201dInvasion p\u00e5 Mars\u201d, publicerad 1950, men till st\u00f6rsta delen byggd av noveller skrivna under senare h\u00e4lften av 1940-talet. I detta mellanting mellan en roman och en novellsamling skildras hur amerikaner fr\u00e5n \u00e5r 1999 och fram\u00e5t invaderar och koloniserar den r\u00f6da grannplaneten. De f\u00f6rsta expeditionerna misslyckas av olika anledningar, men snart har delar av Mars f\u00f6rvandlats till vilda v\u00e4stern, med gruvst\u00e4der, nybyggare och mission\u00e4rer. En man s\u00f6ker ensamheten vid en enslig bensinstation, en annan blir den f\u00f6rsta att \u00f6ppna ett korvst\u00e5nd p\u00e5 Mars. En viger sitt liv \u00e5t att plantera tr\u00e4d, en annan b\u00f6rjar m\u00f6rda sina bes\u00e4ttningsm\u00e4n f\u00f6r att r\u00e4dda Mars fr\u00e5n m\u00e4nskligheten.\u00a0<\/p>\n I mycket \u00e4r \u201dInvasion p\u00e5 Mars\u201d ocks\u00e5 en meditation \u00f6ver den amerikanska kulturens rastl\u00f6shet, ytlighet och historiel\u00f6shet<\/p>\n<\/blockquote>\n I bakgrunden finns <\/strong>hela tiden ruinerna av den ur\u00e5ldriga marsianska civilisationen, med \u00f6vergivna st\u00e4der som liknar schackpj\u00e4ser. Trots att marsianerna d\u00f6r ut inom loppet av n\u00e5gra \u00e5r f\u00f6rekommer de \u00e4nd\u00e5 titt som t\u00e4tt, f\u00f6rst mycket m\u00e4nskliga i sin svartsjuka och sm\u00e5sinthet, men med tiden alltmer mystiska och undflyende.\u00a0<\/p>\n I kontrast till den full\u00e4ndade marsianska civilisationen, som lyckades blanda religion, konst och vetenskap, framst\u00e5r den amerikanska som klart bristf\u00e4llig, med sin girighet, maktlystnad och religi\u00f6sa inskr\u00e4nkthet. I mycket \u00e4r \u201dInvasion p\u00e5 Mars\u201d ocks\u00e5 en meditation \u00f6ver den amerikanska kulturens rastl\u00f6shet, ytlighet och historiel\u00f6shet, vilket kanske f\u00f6rklarar hur omhuldad Bradbury blev i Europa p\u00e5 1950-talet. P\u00e5 ett st\u00e4lle beskrivs hela planeten Jorden tr\u00e4ffande som en \u201dlerig bortkastad baseboll\u201d.<\/p>\n Det \u00e4r roligt, poetiskt och tankev\u00e4ckande om vartannat. Med Bradbury fick sf-genren sin f\u00f6rsta verkliga stilist, men det \u00e4r ocks\u00e5 sl\u00e5ende hur l\u00e4tt han f\u00f6rf\u00f6rs av sitt eget spr\u00e5k eller glider \u00f6ver i det sentimentala. Det vilar ofta n\u00e5got dr\u00f6mskt och nostalgiskt \u00f6ver hans Marsskildringar som tyder p\u00e5 att han i fantasin aldrig p\u00e5 allvar l\u00e4mnade jorden.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n F\u00f6r Ray Bradbury<\/strong> blev \u201dInvasion p\u00e5 Mars\u201d det stora genombrottet. Enligt en ofta \u00e5terber\u00e4ttad anekdot st\u00f6tte han en dag p\u00e5 f\u00f6rfattaren Christopher Isherwood<\/strong> i en bokhandel i Santa Monica och tvingade p\u00e5 honom sin nya bok. Tilltaget, som de flesta kritiker avr\u00e5der fr\u00e5n, resulterade i att Isherwood skrev en hyllande recension som gjorde att den litter\u00e4ra v\u00e4rlden fick upp \u00f6gonen f\u00f6r Bradbury.\u00a0<\/p>\n Isherwoods recension citeras fortfarande p\u00e5 nyutg\u00e5vor av boken, exempelvis den svenska utgiven p\u00e5 Natur & Kulturs imprint Legenda nu i sommar. I stort sett r\u00f6r det sig om samma \u00f6vers\u00e4ttning av Olle Moberg<\/strong> som utkom redan 1953, men med ett nyuppt\u00e4ckt f\u00f6rord av Bradbury och en tillagd novell, b\u00e4gge \u00f6versatta av Erik MacQueen<\/strong>. Den nya novellen, \u201dVildmarken\u201d, \u00e4r dock en s\u00e5 sliskigt sentimental bagatell att det f\u00f6rv\u00e5nar mig att den skrivits redan 1953. Novellen har ocks\u00e5 ersatt en ber\u00e4ttelse om de svarta amerikanernas \u00f6den p\u00e5 Mars som inte \u00e5ldrats s\u00e5 v\u00e4l.<\/p>\n\n