{"id":316512,"date":"2026-07-27T03:20:10","date_gmt":"2026-07-27T03:20:10","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/316512\/"},"modified":"2026-07-27T03:20:10","modified_gmt":"2026-07-27T03:20:10","slug":"nar-pride-flyttar-in-i-slakthusomradet-kanns-det-bade-sjalvklart-och-paradoxalt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/316512\/","title":{"rendered":"N\u00e4r Pride flyttar in i Slakthusomr\u00e5det k\u00e4nns det b\u00e5de sj\u00e4lvklart och paradoxalt"},"content":{"rendered":"\n

Det \u00e4r Pridevecka<\/strong> i Stockholm och som en g\u00e5va fr\u00e5n ovan slipper queers \u00e4ntligen vallf\u00e4rda till \u00d6stermalms idrottsplats. Festivalomr\u00e5det har i st\u00e4llet flyttat till Slakthusomr\u00e5det och d\u00f6pts om till Pride District, vilket inneb\u00e4r att paraden kommer att skingras vid nya Slussen. Det \u00e4r nog inte homofobi att tvingas bestiga M\u00e4lartrappan, men vi f\u00e5r hoppas att rulltrapporna fungerar p\u00e5 l\u00f6rdag.<\/p>\n

Samtidigt har Slaktis l\u00e4nge varit ett tillh\u00e5ll f\u00f6r de som l\u00e4ngtat efter ett friare nattliv. Klubbar som Slakthuset och Renseriet var under det tidiga 2010-talet ett s\u00e4tt att komma bort fr\u00e5n centrum och d\u00e4rmed de begr\u00e4nsande normer som fanns p\u00e5 andra klubbar och musikscener. Sj\u00e4lv kommer jag aldrig gl\u00f6mma m\u00f6rkrummet p\u00e5 artisten Zhalas releasefest anno 2014, eller dagsfesterna p\u00e5 terrassen d\u00e4r rnb och hiphop spelades utan stigmat att dra till sig \u201cfel folk\u201d.\u00a0<\/p>\n

Slakthusomr\u00e5det planerades ursprungligen f\u00f6r stadens k\u00f6ttf\u00f6rs\u00f6rjning. Man beh\u00f6vde f\u00e5 bukt med de bristande hygieniska f\u00f6rh\u00e5llanden som r\u00e5dde vid privata slakteriet runt f\u00f6rra sekelskiftet. Arkitekten Gustaf Wickman<\/strong> fick i uppdrag att rita byggnader f\u00f6r varje led i produktionen, och under efterkrigstiden byggdes de sydv\u00e4stra delarna av omr\u00e5det ut med storskaliga lager- och distributionsanl\u00e4ggningar. Under st\u00f6rre delen av 1900-talet var omr\u00e5det fyllt av slaktare, styckare, chauff\u00f6rer, kyltekniker och lagerarbetare. Men p\u00e5 90-talet b\u00f6rjade produktionen dala.<\/p>\n

Omr\u00e5det skulle sedan dess kunna beskrivas genom det arkitekten Ignasi de Sol\u00e0-Morales<\/strong> kallar f\u00f6r terrain vague. Ett \u00f6dsligt, postindustriellt landskap som tagits i bruk p\u00e5 ett ov\u00e4ntat s\u00e4tt, som fungerar som en spricka i den ovanifr\u00e5n planerade staden. En plats vars potential ligger i dess \u00f6vergivenhet. N\u00e4r industrin drog sig undan intogs lokalerna av konstn\u00e4rer, musiker och fria kulturut\u00f6vare. Samtidigt f\u00f6ljer m\u00e5nga stadsomvandlingar numera samma logik: platser som hamnat utanf\u00f6r planeringen f\u00e5r ett kulturellt v\u00e4rde som sedan planeras, f\u00f6rvaltas och s\u00e4ljs.\u00a0<\/p>\n

Pirerna runt Hudsonfloden<\/strong> i New York, s\u00e4rskilt den som \u00e4r en f\u00f6rl\u00e4ngning av Christopher Street, var en s\u00e5dan plats. Det var ett livligt hamnomr\u00e5de under det tidiga 1900-talet som blev synonymt med cruising. D\u00e4r fanns m\u00f6rka och undang\u00f6mda h\u00f6rn som blev m\u00f6tesplatser f\u00f6r homosexuella m\u00e4n som annars riskerade \u00e5tal f\u00f6r sodomi. N\u00e4r flottan \u00f6vergav pirerna efter kriget uppstod ett tomrum som med tiden fylldes av marginaliserade och heml\u00f6sa queers, bland andra transaktivisterna Sylvia Rivera<\/strong> och Marsha P. Johnson<\/strong>. M\u00e4nniskor byggde tillf\u00e4lliga strukturer vid vattnet och i de omgivande kvarteren, och skapade sammanhang genom gaybarer som det numera legendariska Stonewall Inn, bokhandlare och f\u00f6reningshus. Trots sina f\u00f6ruts\u00e4ttningar etablerade de en plats att kalla hem.<\/p>\n

\n

De \u00f6vergivna byggnaderna togs i anspr\u00e5k av en grupp anarkistiska arkitekter, bland annat Gordon Matta-Clark, som experimenterade med motors\u00e5g<\/p>\n<\/blockquote>\n

Under AIDS-epidemin blev pirerna, liksom m\u00e5nga andra platser, m\u00e5ltavlor f\u00f6r sanering. Senare blev de f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en enorm stadsutvecklingsplan d\u00e4r en park byggdes och flera grindar sattes upp som f\u00f6rhindrade allm\u00e4n \u00e5tkomst efter en viss tid p\u00e5 dygnet. Men innan pirerna revs f\u00e5ngades platsens unika karakt\u00e4r genom fotografer som Leonard Fink och Peter Hujar. De \u00f6vergivna byggnaderna togs i anspr\u00e5k av en grupp anarkistiska arkitekter, bland annat Gordon Matta-Clark, som experimenterade med motors\u00e5g. Genom n\u00e4rmast kirurgiska snitt och assemblage ifr\u00e5gasattes de ekonomiska strukturer som \u00f6ver huvud taget m\u00f6jligg\u00f6r byggande.\u00a0<\/p>\n

I sin kommande bok \u201cAnarchitecture After Everything: A Trans Manifesto\u201d ser f\u00f6rfattaren Jack Halberstam<\/strong> hur anarkitektur s\u00e4tter mots\u00e4ttningen mellan byggnad och ruin ur spel p\u00e5 ett s\u00e4tt som g\u00f6r att byggnaden alltmer liknar den queera kroppen: en uppriven yta, l\u00e4ckande av vatten och elektricitet. Slakthusomr\u00e5dets historia av k\u00f6tt och arbete p\u00e5minner om Halberstams uppluckrade kroppar. D\u00e4r har djuren lyfts och styckats medan m\u00e4nniskorna frusit och slitit. I dag finns industribyggnaderna kvar som estetik, medan de arbetande kropparna n\u00e4stan helt har f\u00f6rsvunnit ur ber\u00e4ttelsen om platsen.\u00a0<\/p>\n

N\u00e4r Stockholm stad<\/strong> tog steget att b\u00f6rja utveckla Slakthusomr\u00e5det blickade de just mot st\u00e4der som New York, men \u00e4ven Rom och K\u00f6penhamn. Tidigare industriomr\u00e5den som Meatpacking District, K\u00f8dbyen och Testaccio var f\u00f6reg\u00e5ngare f\u00f6r stadsomvandlingen och referenser i en kulturlivsunders\u00f6kning som genomf\u00f6rdes av kommunen 2015<\/a>. Men det var inte bara andra liknande omr\u00e5den som skulle locka till sig nya kreativa n\u00e4ringar eller boende, utan kulturen som redan fanns d\u00e4r.<\/p>\n

\n

De framh\u00f6ll att den of\u00e4rdiga och till\u00e5tande milj\u00f6n, med ruffiga lokaler vars l\u00e5ga hyror gjorde dem utm\u00e4rkta f\u00f6r verkst\u00e4der och atelj\u00e9er, hade varit en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r deras arbete<\/p>\n<\/blockquote>\n

Kulturen har n\u00e4mligen <\/strong>varit en viktig del i hur Slakthusomr\u00e5det marknadsf\u00f6rts. Fastighetsbolaget Atrium & Ljungberg beskriver sitt arbete med att utveckla omr\u00e5det genom att lyfta fram kulturens roll och hur identiteten f\u00f6rst\u00e4rks av de historiska industrimilj\u00f6erna. \u201cDe rymliga industrik\u00e5karna i betong och pl\u00e5t har fyllts med nattklubbar, och restauranger \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att \u00f6ppna, redan innan nya kontor och l\u00e4genheter st\u00e5r redo. Det bokstavligt spirar av liv i vad som annars skulle vara \u00f6de byggnader\u201d, s\u00e4ger Andreas Jaeger<\/strong> som \u00e4r aff\u00e4rsutvecklingschef f\u00f6r s\u00f6dra Stockholm.\u00a0<\/p>\n

Men byggnaderna var inte \u00f6de. I kommunens egen unders\u00f6kning intervjuades konstn\u00e4rer, scenografer och kulturakt\u00f6rer som redan var verksamma i Slakthusomr\u00e5det. De framh\u00f6ll att den of\u00e4rdiga och till\u00e5tande milj\u00f6n, med ruffiga lokaler vars l\u00e5ga hyror gjorde dem utm\u00e4rkta f\u00f6r verkst\u00e4der och atelj\u00e9er, hade varit en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r deras arbete. Den autonoma kulturen som v\u00e4xer fram i stadens blinda fl\u00e4ckar skapar en s\u00e5dan attraktionskraft att de sedan blir en del av stora stadsomvandlingsprojekt.\u00a0<\/p>\n

Trots att omr\u00e5det till stor del fortfarande liknar en byggarbetsplats flyttar nu de f\u00f6rsta hyresg\u00e4sterna in i kvarteret Kylfacket, d\u00e4r den dyraste hyresr\u00e4tten ligger p\u00e5 34 400 kronor. Hela projektet marknadsf\u00f6rs som h\u00e5llbar stadsutveckling, bland annat genom restaurering och varsamma renoveringar av de kulturhistoriskt v\u00e4rdefulla byggnaderna. Men ett trettiotal hus, vilket \u00e4r majoriteten av byggnaderna i omr\u00e5det<\/a>, har rivits till en kostnad p\u00e5 733 miljoner kronor.<\/p>\n

\u201cAnarkitektur ramar<\/strong> in \u00f6vergivenheten samtidigt som den bevarar platserna som marknaden har f\u00f6rkastat i sin obevekliga jakt p\u00e5 gentrifiering\u201d, skriver Halberstam.<\/a> Matta-Clark och anarkitekterna skar i byggnader som marknaden hade \u00f6vergett. De gjorde inga anspr\u00e5k p\u00e5 att r\u00e4dda dem eller \u00f6ka deras v\u00e4rde. Tv\u00e4rtom var ingreppen tillf\u00e4lliga, improduktiva och stundtals destruktiva. De gjorde byggnaden till ett konstverk just d\u00e4rf\u00f6r att den befann sig utanf\u00f6r den ekonomiska logiken. En s\u00e5dan praktik \u00e4r numera om\u00f6jlig i Slakthusomr\u00e5det, eftersom sj\u00e4lva \u00f6vergivenheten blivit en del av omr\u00e5dets ekonomiska v\u00e4rde.<\/p>\n

\n

St\u00e4der investerar ofta i kultur, men det h\u00e4nder mer s\u00e4llan att de investerar i de materiella villkor som g\u00f6r att autonom kultur \u00f6ver huvud taget kan uppst\u00e5<\/p>\n<\/blockquote>\n

N\u00e4r sociologen Ruth Glass<\/strong> myntade begreppet gentrifiering handlade det om hur arbetarklassens bostadsomr\u00e5den successivt togs \u00f6ver av medelklassen. Slakthusomr\u00e5det f\u00f6ljer delvis samma logik, men med en viktig skillnad. H\u00e4r \u00e4r det inte bost\u00e4derna som f\u00f6rst g\u00f6r platsen attraktiv, utan den kultur som vuxit fram i mellanrummet efter industrin.<\/p>\n

Det st\u00e4mmer att stadens satsning inneb\u00e4r stora investeringar som g\u00f6r att fler m\u00e4nniskor f\u00e5r tillg\u00e5ng till kultur. St\u00e4der investerar ofta i kultur, men det h\u00e4nder mer s\u00e4llan att de investerar i de materiella villkor som g\u00f6r att autonom kultur \u00f6ver huvud taget kan uppst\u00e5. Fr\u00e5gan \u00e4r d\u00e5 vilken kultur som faktiskt m\u00f6jligg\u00f6rs. Den autonoma kulturen f\u00e5r ge plats \u00e5t institutioner, utbildningar och kulturverksamheter som verkar inom stadens planerade ramar. Och visst kan en konstskola utbilda konstn\u00e4rer, och ett museum visa konstverk. Men en billig verkstad eller en \u00f6vergiven industrilokal kan g\u00f6ra det m\u00f6jligt att misslyckas i \u00e5ratal innan n\u00e5gon ens fattar vad som p\u00e5g\u00e5r. En stad beh\u00f6ver ocks\u00e5 platser d\u00e4r nya uttryck kan uppst\u00e5 utan att direkt konsumeras.\u00a0<\/p>\n

Pride har alltid <\/strong>handlat om att ta plats i staden. Att festivalen flyttar till Slakthusomr\u00e5det k\u00e4nns d\u00e4rf\u00f6r b\u00e5de sj\u00e4lvklart och paradoxalt. Den s\u00f6ker sig till en plats vars senare identitet formats av frihet och improvisation, samtidigt som den anl\u00e4nder i samma \u00f6gonblick som denna frihet h\u00e5ller p\u00e5 att institutionaliseras. Var kommer n\u00e4sta generation att hitta de platser d\u00e4r de kan pr\u00f6va vilka de \u00e4r, innan de blir en del av stadens planering?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Det \u00e4r Pridevecka i Stockholm och som en g\u00e5va fr\u00e5n ovan slipper queers \u00e4ntligen vallf\u00e4rda till \u00d6stermalms idrottsplats.…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":316513,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[67],"tags":[104,902,6678,26432,29281,34,32482,31,33,32,30,105],"class_list":["post-316512","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-underhallning","tag-entertainment","tag-konst","tag-new-york","tag-pride","tag-queer","tag-se","tag-slakthusomradet","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-underhallning"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/116989789904202775","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/316512","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=316512"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/316512\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/316513"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=316512"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=316512"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=316512"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}