{"id":323478,"date":"2026-08-02T17:32:48","date_gmt":"2026-08-02T17:32:48","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/323478\/"},"modified":"2026-08-02T17:32:48","modified_gmt":"2026-08-02T17:32:48","slug":"vi-maste-bli-battre-pa-att-prata-med-barn-om-doden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/323478\/","title":{"rendered":"Vi m\u00e5ste bli b\u00e4ttre p\u00e5 att prata med barn om d\u00f6den"},"content":{"rendered":"\n

DEBATT. \u201dHur d\u00f6r man egentligen? G\u00f6r det ont? Vad h\u00e4nder med mig om mamma d\u00f6r?\u201d N\u00e4r barn m\u00f6ter d\u00f6den i sin vardag tystnar ofta vuxna omkring dem, men det \u00e4r fel v\u00e4g att g\u00e5. Barn beh\u00f6ver prata om d\u00f6den och f\u00f6rst\u00e5r mycket mer \u00e4n m\u00e5nga vuxna tror. F\u00f6r att kunna m\u00f6ta deras tankar beh\u00f6ver vi vuxna b\u00f6rja med oss sj\u00e4lva och v\u00e5r egen r\u00e4dsla: prata mer om d\u00f6den!<\/strong><\/p>\n

Barn m\u00f6ter d\u00f6den l\u00e5ngt innan m\u00e5nga vuxna tror det. De m\u00f6ter den n\u00e4r ett husdjur d\u00f6r, n\u00e4r en anh\u00f6rig blir sjuk, n\u00e4r medier rapporterar om krig och v\u00e5ld, n\u00e4r n\u00e5gon i skolan f\u00f6rlorar en f\u00f6r\u00e4lder eller n\u00e4r de sj\u00e4lva b\u00f6rjar f\u00f6rst\u00e5 att livet har ett slut.<\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 behandlas d\u00f6den ofta som n\u00e5got barn helst ska skyddas fr\u00e5n. Vuxna v\u00e4ntar med information, anv\u00e4nder otydliga omskrivningar eller byter \u00e4mne n\u00e4r fr\u00e5gorna blir sv\u00e5ra. Avsikten \u00e4r ofta god, men resultatet kan bli att barn l\u00e4mnas ensamma med sina fr\u00e5gor. Detta \u00e4r inte bara ett problem i enskilda familjer, det \u00e4r ett samh\u00e4llsproblem<\/p>\n

\n

Barn beh\u00f6ver vuxna som v\u00e5gar lyssna, anv\u00e4nda tydliga ord och st\u00e5 kvar<\/p>\n<\/blockquote>\n

Vi beh\u00f6ver h\u00f6ja d\u00f6dsliteraciteten i Sverige: v\u00e5r gemensamma f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rst\u00e5, tala om och hantera d\u00f6d, d\u00f6ende, sorg och f\u00f6rlust. D\u00f6dsliteracitet handlar inte enbart om v\u00e5rd, begravning, juridik eller praktisk krishantering. Det handlar fr\u00e4mst om spr\u00e5k, relationer, kultur och delaktighet. <\/p>\n

I mitt arbete som forskare om barn i sorg har jag \u00e5terkommande sett hur avg\u00f6rande vuxnas spr\u00e5k och n\u00e4rvaro \u00e4r. Barn beh\u00f6ver inte vuxna som har perfekta svar, de beh\u00f6ver vuxna som v\u00e5gar lyssna, anv\u00e4nda tydliga ord och st\u00e5 kvar n\u00e4r samtalet blir sv\u00e5rt.<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r vuxna s\u00e4ger att n\u00e5gon har \u201csomnat in\u201d, \u201cg\u00e5tt bort\u201d eller \u201cl\u00e4mnat oss\u201d kan det k\u00e4nnas varsamt ur ett vuxenperspektiv. F\u00f6r barn kan s\u00e5dana uttryck d\u00e4remot skapa f\u00f6rvirring. Om d\u00f6den beskrivs som s\u00f6mn kan barnet b\u00f6rja undra om det \u00e4r farligt att sova eftersom man kanske inte kommer tillbaka. Om n\u00e5gon \u201cg\u00e5tt bort\u201d kan barnet undra n\u00e4r personen kommer tillbaka. <\/p>\n

Ett barn som f\u00e5r h\u00f6ra att en f\u00f6r\u00e4lder \u201cg\u00e5tt bort\u201d kan forts\u00e4tta leta, inte f\u00f6r att barnet saknar f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rst\u00e5, utan f\u00f6r att vuxnas spr\u00e5k har gjort verkligheten otydlig. Barn fyller i tomrum sj\u00e4lva, och barns egna f\u00f6rklaringar kan vara mer skr\u00e4mmande \u00e4n sanningen.<\/p>\n

\n

Det \u00e4r inte hos barnen tystnaden finns<\/p>\n<\/blockquote>\n

Forskning visar att barns fr\u00e5gor om d\u00f6den ofta \u00e4r konkreta. Fr\u00e5gorna kan handla om kroppen: Hur d\u00f6r man egentligen? G\u00f6r det ont att d\u00f6? Smittar cancer? De kan handla om skuld: Var det mitt fel? Hade jag kunnat hindra det? De kan handla om trygghet: Vad h\u00e4nder med mig om mamma ocks\u00e5 d\u00f6r? Och de kan handla om mening: Varf\u00f6r ska vi leva om vi \u00e4nd\u00e5 ska d\u00f6? Det \u00e4r inte hos barnen tystnaden finns. Barn fr\u00e5gar, m\u00e4rker, t\u00e4nker och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5. Tystnaden finns ofta hos vuxna.<\/strong><\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r beh\u00f6ver vi tala mer om barns r\u00e4tt till information och delaktighet n\u00e4r d\u00f6d, sv\u00e5r sjukdom och sorg ber\u00f6r deras liv. Det r\u00e4cker inte att vuxna har ett barnperspektiv, allts\u00e5 att vuxna f\u00f6rs\u00f6ker t\u00e4nka ut vad som \u00e4r b\u00e4st f\u00f6r barnet. Vi beh\u00f6ver ocks\u00e5 barnets perspektiv: vad barnet sj\u00e4lv ser, h\u00f6r, undrar, tror och beh\u00f6ver f\u00f6rst\u00e5. <\/p>\n

Skillnaden \u00e4r avg\u00f6rande. Ett barnperspektiv kan leda till att vuxna s\u00e4ger: \u201cVi ber\u00e4ttar inte \u00e4n, f\u00f6r det \u00e4r b\u00e4st f\u00f6r barnet.\u201d Barnets perspektiv kan visa n\u00e5got annat: att barnet redan har f\u00f6rst\u00e5tt att n\u00e5got allvarligt h\u00e4nder, men saknar ord, sammanhang och n\u00e5gon som v\u00e5gar bekr\u00e4fta det.<\/p>\n

Barn har r\u00e4tt att f\u00e5 information p\u00e5 ett s\u00e4tt som \u00e4r begripligt f\u00f6r dem. Barn har r\u00e4tt att komma till tals i fr\u00e5gor som r\u00f6r deras liv. Det betyder inte att barn ska b\u00e4ra vuxnas ansvar. Det betyder att barn ska inkluderas med information, samtal och lyh\u00f6rdhet, och inte l\u00e4mnas utanf\u00f6r.<\/p>\n

Problemet \u00e4r att m\u00e5nga vuxna saknar tr\u00e4ning. I v\u00e5rt samh\u00e4lle har d\u00f6den ofta flyttats ut ur vardagen. Den h\u00f6r hemma p\u00e5 sjukhuset, hos begravningsbyr\u00e5n eller i det privata sorgearbetet. I skolan, p\u00e5 arbetsplatser, i f\u00f6r\u00e4ldragrupper och i vardagliga samtal \u00e4r d\u00f6den ofta fr\u00e5nvarande.<\/strong> <\/p>\n

Samtidigt f\u00f6rv\u00e4ntas barn kunna hantera konsekvenserna av det som vuxna sj\u00e4lva undviker. N\u00e4r n\u00e5gon d\u00f6r ska de f\u00f6rst\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndringar i familjen, hantera andras sorg, delta eller inte delta i ritualer, \u00e5terv\u00e4nda till skolan och forts\u00e4tta fungera i vardagen. Men deras m\u00f6jlighet att f\u00f6rst\u00e5 p\u00e5verkas starkt av vilka vuxna som finns omkring dem. Det \u00e4r inte rimligt att barns tillg\u00e5ng till tydlig information och st\u00f6d ska bero p\u00e5 om en enskild f\u00f6r\u00e4lder, l\u00e4rare, sjuksk\u00f6terska eller kurator r\u00e5kar ha spr\u00e5k f\u00f6r d\u00f6den. D\u00f6dsliteracitet m\u00e5ste byggas gemensamt.<\/p>\n

\n

Prata mer om d\u00f6den \u2013 till exempel i bastun<\/p>\n<\/blockquote>\n

Jag menar att Sverige beh\u00f6ver agera p\u00e5 flera niv\u00e5er.<\/p>\n

    \n
  • F\u00f6r det f\u00f6rsta m\u00e5ste vuxna b\u00f6rja anv\u00e4nda tydligare spr\u00e5k<\/strong>. N\u00e4r n\u00e5gon \u00e4r d\u00f6d b\u00f6r vi s\u00e4ga d\u00f6d. Det g\u00e5r att vara varsam utan att vara otydlig. Barn har r\u00e4tt till begriplig information, ocks\u00e5 n\u00e4r informationen \u00e4r sv\u00e5r.\u00a0<\/li>\n
  • F\u00f6r det andra m\u00e5ste vi fr\u00e5ga barn vad de undrar, inte bara hur de m\u00e5r. <\/strong>Fr\u00e5gan \u201chur m\u00e5r du?\u201d \u00e4r ofta f\u00f6r stor, s\u00e4rskilt f\u00f6r ett barn i sorg. Mer konkreta fr\u00e5gor kan \u00f6ppna samtal: Vad vet du om det som h\u00e4nt? \u00c4r det n\u00e5got du undrar \u00f6ver? Har du t\u00e4nkt p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4rskilt sedan vi s\u00e5gs sist? Barn beh\u00f6ver f\u00e5 visa vad de redan f\u00f6rst\u00e5tt, och vad de \u00e4nnu saknar spr\u00e5k f\u00f6r.<\/li>\n
  • F\u00f6r det tredje beh\u00f6ver professionella som m\u00f6ter barn f\u00e5 b\u00e4ttre st\u00f6d<\/strong>. L\u00e4rare, f\u00f6rskolepersonal, v\u00e5rdpersonal, kuratorer, socialsekreterare och andra vuxna i barns n\u00e4rhet beh\u00f6ver kunskap om hur de kan tala med barn om d\u00f6d och sorg. Detta b\u00f6r inte l\u00e4mnas till personligt mod eller improvisation n\u00e4r en kris redan har intr\u00e4ffat. Skolan \u00e4r en central arena. M\u00e5nga barn \u00e5terv\u00e4nder snabbt till klassrum, raster och l\u00e4xor efter att n\u00e5gon har d\u00f6tt. D\u00e4r m\u00f6ter de b\u00e5de vuxna och andra barn. Skolan kan erbjuda stabilitet, vardag och gemenskap, men d\u00e5 beh\u00f6ver skolpersonal ha beredskap att hantera mer \u00e4n praktisk krisinformation. De beh\u00f6ver kunna m\u00f6ta barnets fr\u00e5gor, inte bara organisera vuxnas respons. V\u00e5rden \u00e4r en annan central arena. N\u00e4r en f\u00f6r\u00e4lder, ett syskon eller barnet sj\u00e4lv \u00e4r sv\u00e5rt sjuk m\u00e5ste fr\u00e5gan om barn som n\u00e4rst\u00e5ende st\u00e4llas systematiskt. Finns det barn i familjen? Vad vet de? Vad tror de har h\u00e4nt? Vem pratar med dem? Och lika viktigt: har n\u00e5gon fr\u00e5gat barnet sj\u00e4lvt?
    Socialtj\u00e4nst, elevh\u00e4lsa, barn- och ungdomspsykiatri, civilsamh\u00e4lle och trossamfund har ocks\u00e5 viktiga roller. Barns sorg passerar inte genom en enda institution. Den r\u00f6r sig mellan hemmet, skolan, v\u00e5rden, fritidsaktiviteter, digitala milj\u00f6er och relationer med andra barn. D\u00e4rf\u00f6r kan inte ansvaret placeras p\u00e5 en enda profession.<\/li>\n
  • F\u00f6r det fj\u00e4rde beh\u00f6ver vuxna sj\u00e4lva \u00f6va p\u00e5 att tala om d\u00f6den<\/strong>. Den vuxna os\u00e4kerheten \u00e4r central. Om vuxna inte sj\u00e4lva har ett spr\u00e5k f\u00f6r d\u00f6d, sorg och f\u00f6rlust blir det sv\u00e5rt att m\u00f6ta barns fr\u00e5gor. Jag f\u00f6resl\u00e5r d\u00e4rf\u00f6r att vi borde prata mer om d\u00f6den \u2013 till exempel i bastun. Det kan l\u00e5ta ov\u00e4ntat och banalt, men po\u00e4ngen \u00e4r inte bastun i sig. Po\u00e4ngen \u00e4r att vi beh\u00f6ver rum d\u00e4r samtal om d\u00f6den kan f\u00f6ras innan allt \u00e4r kris, innan n\u00e5gon ligger f\u00f6r d\u00f6den, innan barnet st\u00e5r med sin fr\u00e5ga och den vuxna saknar ord. Bastun \u00e4r ett s\u00e5dant m\u00f6jligt rum eftersom den s\u00e4nker kraven p\u00e5 samtalet. M\u00e4nniskor sitter ofta bredvid varandra, inte mitt emot varandra. Du beh\u00f6ver inte h\u00e5lla \u00f6gonkontakt, och det kan g\u00f6ra det l\u00e4ttare att s\u00e4ga s\u00e5dant som annars \u00e4r sv\u00e5rt. Det syns inte heller alltid om n\u00e5gon gr\u00e5ter; ansiktet \u00e4r redan v\u00e5tt av svett. Dessutom f\u00e5r du l\u00e4mna bastun n\u00e4r du vill. Blir samtalet f\u00f6r sv\u00e5rt, eller v\u00e4rmen f\u00f6r stark, kan du g\u00e5 ut och \u00e5terv\u00e4nda senare. Den m\u00f6jligheten \u00e4r viktig eftersom sv\u00e5ra samtal inte bara kr\u00e4ver mod, utan ocks\u00e5 en k\u00e4nsla av kontroll och m\u00f6jlighet att pausa. Bastun ska f\u00f6rst\u00e5s inte romantiseras. Alla har inte tillg\u00e5ng till en bastu, och alla vill inte tala om d\u00f6den d\u00e4r. Men som exempel visar den vad m\u00e5nga vuxna saknar: vardagliga sammanhang d\u00e4r d\u00f6den kan bli talbar utan att samtalet f\u00f6rst m\u00e5ste vara en kris, en behandling eller ett myndighets\u00e4rende.<\/li>\n<\/ul>\n

    S\u00e5dana rum beh\u00f6vs i f\u00f6r\u00e4ldragrupper, skolor, v\u00e5rdutbildningar, arbetsplatser, f\u00f6reningsliv och civilsamh\u00e4lle. Vi talar redan om h\u00e4lsa, psykisk oh\u00e4lsa, relationer, tr\u00e4ning och krisberedskap. Vi borde ocks\u00e5 kunna tala om d\u00f6d, sorg och f\u00f6rlust.<\/strong><\/p>\n

    Ett samh\u00e4lle med h\u00f6gre d\u00f6dsliteracitet \u00e4r inte ett m\u00f6rkare samh\u00e4lle. Det \u00e4r ett samh\u00e4lle d\u00e4r m\u00e4nniskor \u00e4r b\u00e4ttre rustade f\u00f6r n\u00e5got som f\u00f6rr eller senare ber\u00f6r oss alla. F\u00f6r barn kan det inneb\u00e4ra skillnaden mellan att l\u00e4mnas ensamma med sina f\u00f6rest\u00e4llningar och att f\u00e5 st\u00f6d i att f\u00f6rst\u00e5 det som h\u00e4nt. Barn skyddas inte av vuxnas tystnad. De skyddas av vuxna som v\u00e5gar vara \u00e4rliga, lyh\u00f6rda och n\u00e4rvarande.<\/p>\n

    Om vi menar allvar med barns r\u00e4tt till delaktighet beh\u00f6ver vi ocks\u00e5 l\u00e5ta dem vara delaktiga i samtal om det sv\u00e5raste livet inneh\u00e5ller. Det b\u00f6rjar inte med barnen. Det b\u00f6rjar med oss vuxna. Sverige beh\u00f6ver h\u00f6ja sin d\u00f6dsliteracitet. F\u00f6r barnens skull, men ocks\u00e5 f\u00f6r v\u00e5r egen.<\/p>\n

    \"\" <\/p>\n

    Rakel Eklund, docent i v\u00e5rdvetenskap, Uppsala universitet<\/strong><\/p>\n

    \"II mitt arbete som forskare om barn i sorg har jag \u00e5terkommande sett hur avg\u00f6rande vuxnas spr\u00e5k och n\u00e4rvaro \u00e4r. Barn beh\u00f6ver inte vuxna som har perfekta svar, de beh\u00f6ver vuxna som v\u00e5gar lyssna, anv\u00e4nda tydliga ord och st\u00e5 kvar n\u00e4r samtalet blir sv\u00e5rt, skriver Rakel Eklund, docent i v\u00e5rdvetenskap, Uppsala universitet. Foto: Isak Eklund.Visa mer <\/p>\n

    Fakta<\/p>\n

    S\u00e5 skriver du en debattartikel<\/p>\n

    Vill du ocks\u00e5 debattera? S\u00e5 h\u00e4r g\u00f6r du om du vill skicka in debattartiklar och ins\u00e4ndare till Aftonbladet Debatt.<\/strong><\/p>\n

    \u25ba Debattartikel:<\/p>\n

    Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se<\/p>\n

    Skicka med bild p\u00e5 dig sj\u00e4lv och kontaktuppgifter. Vi l\u00e4ser och svarar s\u00e5 fort vi kan, oftast inom 24 timmar.<\/p>\n

    \u25ba Replik:<\/p>\n

    Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se<\/p>\n

    L\u00e4s mer <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"DEBATT. \u201dHur d\u00f6r man egentligen? G\u00f6r det ont? Vad h\u00e4nder med mig om mamma d\u00f6r?\u201d N\u00e4r barn m\u00f6ter…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":323479,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[67],"tags":[223,6358,104,1221,6453,34,16618,31,33,32,30,105],"class_list":["post-323478","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-underhallning","tag-barn-unga","tag-doden","tag-entertainment","tag-foraldraskap","tag-psykisk-ohalsa","tag-se","tag-sorg","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-underhallning"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/117027113989167361","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/323478","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=323478"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/323478\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/323479"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=323478"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=323478"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=323478"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}