Det h\u00e4r \u00e4r en text fr\u00e5n SvD Ledare. Ledarredaktionen \u00e4r partipolitiskt oavh\u00e4ngig med beteckningen obunden moderat.<\/p>\n
Liberalismens fria samh\u00e4llen har ett moraliskt \u00f6vertag gentemot socialismen. Socialismen kr\u00e4ver lydnad och inordning. Under renodlat socialistiska styren hamnar liberaler ihop med andra oppositionella i f\u00e4ngelse eller annan institution f\u00f6r korrigering.<\/p>\n
Liberaler erbjuder d\u00e4remot alla m\u00e4nniskor ett liv i frihet, under villkoret att ocks\u00e5 andras lika frihet respekteras. I liberala samh\u00e4llen kan marxister d\u00e4rf\u00f6r blomstra som reklamare, hyllas som artister och f\u00f6rfattare eller f\u00f6rdjupa sig i sina teorier vid landets universitet. P\u00e5 detta finns rikliga exempel, minns att entrepren\u00f6ren Jan Stenbeck g\u00e4rna anst\u00e4llde gamla maoister<\/a>.<\/p>\n Socialister kan med andra ord i liberala samh\u00e4llen bli allt de vill, utom b\u00f6dlar och f\u00f6rtryckare.<\/p>\n<\/blockquote>\n Socialister kan med <\/strong>andra ord i liberala samh\u00e4llen bli allt de vill, utom b\u00f6dlar och f\u00f6rtryckare. \u00c5tskilliga frasradikaler har genom \u00e5ren sannolikt varit tacksamma f\u00f6r detta, \u00e4ven om de aldrig slutat f\u00f6rbanna kapitalismen.<\/p>\n Fria samh\u00e4llen rymmer, och kan inte s\u00e4llan berikas av, sina kritiker. Det \u00e4r en avg\u00f6rande anledning till att de \u00e4r b\u00e4ttre.<\/p>\n En likaledes auktorit\u00e4r och antiliberal str\u00f6mning har nu uppst\u00e5tt till h\u00f6ger. I m\u00e5ngt och mycket \u00e4r den en skrattspegel av socialismen, s\u00e4rskilt genom att dra \u00e5t v\u00e4nster i ekonomiska fr\u00e5gor. Men missn\u00f6jet som g\u00f6der denna str\u00f6mning \u00e4r ocks\u00e5 av en annan art och r\u00f6r andra typer av fr\u00e5gor. Fr\u00e5gan \u00e4r hur liberalismen ska kunna locka ocks\u00e5 dessa anh\u00e4ngare till \u00e5tminstone fredlig tolerans.<\/p>\n En som givit <\/strong>sig i kast med utmaningen \u00e4r Timbros f\u00f6rlagsredakt\u00f6r och tidigare medarbetaren p\u00e5 denna sida, Catarina Starfelt. \u201dLiberalismen efter historiens \u00e5terkomst\u201d (Timbro) \u00e4r en intellektuell resa. Den utg\u00e5r ifr\u00e5n statsvetaren Francis Fukuyamas ber\u00f6mda utropande av historiens slut och liberalismens seger efter kommunismens fall \u00e5ren kring 1989, och brottas med de problem och blinda fl\u00e4ckar som uppkommit d\u00e4refter. Dess f\u00f6rtj\u00e4nster \u00e4r jag f\u00f6r n\u00e4ra bekant f\u00f6r att skriva om, men i det f\u00f6ljande kommer n\u00e5gra tankar om bokens grepp.<\/p>\n Starfelt g\u00e5r i respektfull dialog med sentida postliberala t\u00e4nkare som Patrick Deneen. Hon f\u00f6rklarar med en \u00e4ngels t\u00e5lamod att Deneen har fel n\u00e4r han exempelvis p\u00e5st\u00e5r att liberalismen utg\u00e5r fr\u00e5n att m\u00e4nniskor alltid \u00e4r goda eller fullkomligt formbara, underbyggt med pedagogiska referenser till liberaler som John Locke och Adam Smith. Men ger honom ocks\u00e5 po\u00e4nger i viss kritik.<\/p>\n Starfelt f\u00f6r ocks\u00e5<\/strong> i sina kapitel en dialog med den franske f\u00f6rfattaren Michel Houellebecqs romankarakt\u00e4rer. Medel\u00e5lders m\u00e4n som tappat livslusten och kr\u00e4ver den \u00e5ter av en sj\u00e4lvuppoffrande kvinna, en kontrollerande sekt eller av v\u00e4rlden i allm\u00e4nhet \u2013 och i brist p\u00e5 detta f\u00f6rt\u00e4rs av bitterhet och hatiska utfall mot v\u00e5r f\u00f6rment nyliberala och simpelt materialistiska v\u00e4rld.<\/p>\n Sj\u00e4lv har jag m\u00f6tt de d\u00e4r karakt\u00e4rerna i f\u00f6r m\u00e5nga faktiska kommentarsf\u00e4lt och mail f\u00f6r att se n\u00e5got djupsinnigt i sj\u00e4lvupptagna vuxenbebisar som ser v\u00e4sterlandets underg\u00e5ng i att ett kaf\u00e9 de brukat bes\u00f6ka har f\u00e5tt st\u00e4nga.<\/p>\n\n