![\"Betyg:](\"https:\/\/text-experience-assets.aftonbladet.se\/article\/_astro\/ab-2.DeUdkbq7.svg\"\/)
![\"Betyg:](\"https:\/\/text-experience-assets.aftonbladet.se\/article\/_astro\/ab-2-dark.CPMbSHvd.svg\"\/)
<\/p>\n<\/p>\n
\u201dL\u00e1z\u00e1r\u201d av Nelio Biedermann <\/p>\n
En o\u00e4kta gosse<\/strong> f\u00f6ds med hud s\u00e5 tunn att den p\u00e5minner om glas. En f\u00f6rsta menstruation leder till en dramatisk irrf\u00e4rd i den intilliggande, hypnotiska skogen. Slottet d\u00e4r den ungerska familjen von L\u00e1z\u00e1r framlever sina dagar i utkanten av det habsburgska riket, sv\u00e4ljer och uppenbarar dikter och meddelanden som vore byggnaden i sig en levande organism. Hemlig \u00e5tr\u00e5 och d\u00f6mda f\u00f6rbindelser g\u00f6r m\u00e4nniskorna olyckliga i sina sirligt aristokratiska livsv\u00e4rldar. En farbror blir galen i samband med att han l\u00e4ser E.T.A. Hoffmanns<\/strong> \u201dNachtst\u00fccken\u201d. Och det \u00e4r bara b\u00f6rjan p\u00e5 Nelio Biedermanns<\/strong> komprimerade sl\u00e4ktkr\u00f6nika \u201dL\u00e1z\u00e1r\u201d som ocks\u00e5 \u00e4r en brutalsammanfattning av drygt h\u00e4lften av Ungerns 1900-talshistoria.<\/p>\n Att sp\u00f6khistorier kan vara l\u00e4mpliga s\u00e4tt att bearbeta m\u00e4nsklighetens skuggsidor p\u00e5 \u2013 personliga och strukturella \u2013 \u00e4r n\u00e5got som just nu utforskas f\u00f6r fullt i b\u00e5de film och litteratur. D\u00e4rf\u00f6r b\u00e5de f\u00f6rv\u00e5nar och irriterar det mig att det schweiziska stj\u00e4rnskottet Biedermann inte tar de gotiska elementen i sin internationellt haussade roman p\u00e5 st\u00f6rre allvar. I synnerhet som de sl\u00e4ngigt nyttjade gast-troperna \u00e4r det b\u00e4sta med boken, tack vare en inledningsvis r\u00e4tt s\u00e5 sv\u00e5remotst\u00e5ndlig och drastisk prosa.<\/p>\n Biedermann korskopplar det<\/strong> familjekronologiska med det dr\u00f6mlika. Prydliga generationsskiften, med \u00e4ktenskap och barnaf\u00f6dande, solkas av irrationella krafter, r\u00e5 sexualitet och ockulta fenomen. Han har f\u00f6rf\u00e4rligt br\u00e5ttom. Inget av mysterierna f\u00e5r klinga vidare med n\u00e5got st\u00f6rre djup, varken som tema i ber\u00e4ttelsen eller i sm\u00e4rtpunkter hos karakt\u00e4rerna: Det var visst inget s\u00e4rskilt med den d\u00e4r glashuden som blottade organen p\u00e5 babyn. Och det var tydligen inte s\u00e5 viktigt att hon med mensen stack en halvdemonisk v\u00e4nda till skogs.<\/p>\n F\u00f6rst st\u00f6r inte det ytliga och de st\u00e4ndigt kapade tr\u00e5darna mig s\u00e5 farligt. Det h\u00f6ga tempot g\u00f6r satserna snygga. Och eftersom Biedermann b\u00e5de droppar en dr\u00f6s litter\u00e4ra referenser i boken (Proust<\/strong>, Gogol<\/strong>, Woolf<\/strong>, Mann<\/strong>; det g\u00e4nget) och trycker in en del kortfattade reflektioner om skrivandet och f\u00f6rfattaridentiteten, och aktiverar n\u00e5got metalitter\u00e4rt, t\u00e4nker jag till en b\u00f6rjan att \u201dL\u00e1z\u00e1r\u201d kan l\u00e4sas som en energiskt sprittande provkarta \u00f6ver vad man kan g\u00f6ra med litteraturen, sammanh\u00e5llen av familjehistorien. Lekfullt, glupskt och respektl\u00f6st. En romangalopp som inte borrar s\u00e5 djupt men fl\u00e4ktar sk\u00f6nt d\u00e4r den far fram.<\/p>\n Men en bit<\/strong> in i boken \u00e4r det som att Biedermann pl\u00f6tsligt g\u00f6r halt p\u00e5 sin h\u00f6glitter\u00e4ra h\u00e4st. Som om han blir f\u00f6rsiktig med sitt stoff n\u00e4r de stora historiska skeendena tr\u00e4nger sig p\u00e5. F\u00f6rsta, men framf\u00f6r allt andra v\u00e4rldskriget inneb\u00e4r i \u201dL\u00e1z\u00e1r\u201d f\u00e4rre kusligheter, mindre fantastik. Sp\u00f6kena fegar ur och f\u00f6rsvinner. Till och med meningsbyggnaden blir sn\u00e4llare, mindre mustig, n\u00e4r familjen \u00f6msom utg\u00f6r m\u00e5ttligt skuldtyngda opportunister och jagade mark\u00e4gare under expropriering.<\/p>\n Det kan l\u00e4sas som en etik, tror jag, att n\u00e4r det historiskt igenk\u00e4nnliga v\u00e5ldet blir f\u00f6r uppenbart i romanen m\u00e5ste det litter\u00e4ra lekandet sluta. Men det tj\u00e4nar verkligen inte boken i det h\u00e4r fallet. Den senare delen av \u201dL\u00e1z\u00e1r\u201d \u00e4r en mycket konventionell, historisk roman. Och d\u00e5 ger det h\u00f6ga tempot inte s\u00e5 m\u00e5nga andra effekter \u00e4n att en ganska v\u00e4lbekant ber\u00e4ttelse om Europa hastigt fladdrar f\u00f6rbi.<\/p>\n I ett av<\/strong> m\u00e5nga avstick d\u00e4r historiska k\u00e4ndisar g\u00f6r cameos citeras orden som Gavrilo Princip<\/strong> s\u00e4gs ha ristat med skaftet p\u00e5 en sked i sin m\u00f6rka, isolerade cell, efter mordet p\u00e5 Franz Ferdinand<\/strong>: \u201dV\u00e5ra andar smyger genom Wien, viskar i palatsen och f\u00e5r herrarna att darra.\u201d Varf\u00f6r skulle inte \u00e4ven historiskt belagda gestalter kunna sp\u00f6ka oregerligt i en nygotisk roman?<\/p>\n Kristofer Folkhammar \u00e4r f\u00f6rfattare och litteraturkritiker <\/p>\n Fakta<\/p>\n ROMAN<\/p>\n \u00bb L\u00e1z\u00e1r<\/strong><\/p>\n Nelio Biedermann<\/p>\n \u00d6vers. Susanne Wid\u00e9n<\/p>\n Albert Bonniers f\u00f6rlag<\/p>\n L\u00e4s mer <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"\u201dL\u00e1z\u00e1r\u201d av Nelio Biedermann En o\u00e4kta gosse f\u00f6ds med hud s\u00e5 tunn att den p\u00e5minner om glas. En…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":351268,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[67],"tags":[104,39831,169,34,31,33,32,30,105],"class_list":["post-351267","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-underhallning","tag-entertainment","tag-nelio-biedermann","tag-recension","tag-se","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-underhallning"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/117154367043985206","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/351267","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=351267"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/351267\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/351268"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=351267"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=351267"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=351267"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}