{"id":353990,"date":"2026-08-27T03:37:15","date_gmt":"2026-08-27T03:37:15","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/353990\/"},"modified":"2026-08-27T03:37:15","modified_gmt":"2026-08-27T03:37:15","slug":"det-underjordiska-biblioteket-av-hanna-nordenhok","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/353990\/","title":{"rendered":"\u201dDet underjordiska biblioteket\u201d av Hanna Nordenh\u00f6k"},"content":{"rendered":"\n

\"Betyg:\"Betyg:<\/p>\n

\u201dDet underjordiska biblioteket\u201d av Hanna Nordenh\u00f6k <\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

Skulle man peka<\/strong> ut en sak som karakteriserar Hanna Nordenh\u00f6k<\/strong> som f\u00f6rfattare s\u00e5 \u00e4r det den h\u00e5rt h\u00e5llna stilen, de sirligt utsmyckade formuleringarna. Man minns kanske inte handlingen i hennes romaner men man minns spr\u00e5kkonsten. Man minns kanske ocks\u00e5, som en effekt av detta, k\u00e4nslan av att ber\u00e4ttelserna murar in de redan utsatta karakt\u00e4rerna, alla dessa \u00e5sidosatta barn bland unkna interi\u00f6rer, alla dessa m\u00f6nster som upprepar sig genom generationer.<\/p>\n

En s\u00e5dan stils\u00e4kerhet g\u00f6r att Nordenh\u00f6ks meningar slingrar sig som en snara kring romankarakt\u00e4rernas kringskurna liv, eller som M\u00e5ns Wadensj\u00f6<\/strong> pekade p\u00e5 i en recension av \u201dCaesaria\u201d<\/a> i SvD: \u201dProsan \u00e4r s\u00e5 str\u00e4ng att den etablerar ett j\u00e4rngrepp om tillvaron som l\u00e5ter den sv\u00e4lja precis vad som helst, utan att n\u00e5gonting egentligen f\u00f6r\u00e4ndras.\u201d<\/p>\n

Men kunde man inte v\u00e4nda p\u00e5 detta? Att ingenting f\u00f6r\u00e4ndras inom Nordenh\u00f6ks fiktiva tillvaro kan l\u00e4tt skapa k\u00e4nslan av att det inte finns n\u00e5gon v\u00e4g ut. Det skulle kunna betraktas som en kvalitet, n\u00e5gonting som ocks\u00e5 h\u00f6r ihop med tidsdimensionen i hennes b\u00f6cker, k\u00e4nslan av att allt redan har intr\u00e4ffat och att r\u00e4ddaren anl\u00e4nder som en tjuv om natten.<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

Detta \u00e4r tydligt<\/strong> redan i b\u00f6rjan av hennes senaste roman, \u201dDet underjordiska biblioteket\u201d. Ett lik br\u00e4nns upp p\u00e5 en strand i ett landskap h\u00e4rjat av en epidemi. D\u00e4refter r\u00f6r vi oss bak\u00e5t i tiden och f\u00e5r veta att den d\u00f6da mannens dotter f\u00f6rs\u00f6kt hinna fram till honom innan slutet. Hon har s\u00e4llskap av tv\u00e5 barn, de s\u00f6ker efter mat och skyddsrum, och successivt f\u00e5r vi veta hur hon tr\u00e4ffade barnen och inledde resan till fadern i hans isolation p\u00e5 sitt bibliotek.<\/p>\n

\n

Detta fungerar inte alltid till Nordenh\u00f6ks f\u00f6rdel.<\/p>\n<\/blockquote>\n

Romanen b\u00f6rjar med ett slags slut, faderns d\u00f6d, som h\u00e4ndelserna d\u00e4refter kan s\u00e4gas b\u00e5de f\u00f6reg\u00e5 och str\u00e4cka ut i tiden, som om slutet st\u00e4ndigt \u00e4ger rum. Fadern \u00e4r p\u00e5 en g\u00e5ng d\u00f6d och ska d\u00f6. Dottern str\u00e4var efter n\u00e5gonting vi vet att hon kommer att misslyckas med samtidigt som det uppst\u00e5r ett brott inuti den kronologiska tiden. P\u00e5 ett plan \u00e4r det ingenting som f\u00f6r\u00e4ndras, p\u00e5 ett annat plan ter sig allting m\u00f6jligt inom ramarna f\u00f6r romanens tid.<\/p>\n

Den katastrof som skildras \u00e4r ett annat slags p\u00e5g\u00e5ende slut, samh\u00e4llsfunktionerna har kollapsat och \u00f6verallt finns p\u00e5minnelser om vad som beskrivs som ett \u201df\u00e5f\u00e4ngt levt liv\u201d, ett liv som nu endast verkar ha varit en kuliss. Detta f\u00e5f\u00e4ngt levda livet k\u00e4nns igen fr\u00e5n Nordenh\u00f6ks tidigare romaner, d\u00e4r varvas livsl\u00f6gner med bedr\u00e4gerier och kulissartade institutioner. Hon har behandlat tidiga 1800-talsinstitutioner som R\u00e5by ungdomshem (\u201dAsparna\u201d) och den svenska gynekologins f\u00f6delse (\u201dCaesaria\u201d), \u00e5terber\u00e4ttade av en ung person vars naiva blick f\u00f6rst\u00e4rker grymheterna samtidigt som ber\u00e4ttelsen alltid passerar genom flera lager av ber\u00e4ttare.<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

M\u00e5nga \u00e4r karakt\u00e4rerna <\/strong>hos Nordenh\u00f6k som tvingas f\u00f6rvalta ett s\u00e5dant arv, ofta \u00e4r det n\u00e5gon som sitter och bl\u00e4ddrar bland protokoll och anteckningar d\u00e4r ber\u00e4ttelsen som vecklas ut mynnar ur minnen och spekulationer. \u201dF\u00f6rsta bilden av pojken, den som \u00e5terkommer\u201d, st\u00e5r det i \u201dAsparna\u201d, som en frammaning eller ett uppdiktande. Nordenh\u00f6k \u00e5terkommer ibland till detaljen med ett \u00f6ga som beser dessa \u00f6vergivna figurer i landskapet, ett \u00f6ga som kunde tillh\u00f6ra ber\u00e4ttaren, l\u00e4saren eller en allseende makt som stumt vakar \u00f6ver alla. N\u00e4r det i den senaste romanen talas om sj\u00f6n som \u201dett oseende \u00f6ga som \u00f6ppnade sig framf\u00f6r dem d\u00e4r sluttningen tog slut\u201d s\u00e5 antyder det kanske ocks\u00e5 att betraktaren har v\u00e4nt bort blicken.<\/p>\n