Publicerad 29 aug 2026 kl 06.00<\/p>\n
Utst\u00e4llningen \u201dDe besegrade\u201d utg\u00e5r fr\u00e5n konstn\u00e4ren och dramatikern Peter Weiss roman \u201dMotst\u00e5ndets estetik\u201d.<\/p>\n
Jesper Str\u00f6mb\u00e4ck Eklund s\u00f6ker efter den kraft som kan st\u00e5 emot fascismen av i dag.<\/p>\n
<\/p>\n
Stillbild ur Peter Weiss \u201dAtelj\u00e9interi\u00f6r\/The studio of Dr. Faust\u201d, 1956.<\/p>\n
Foto: Peter Weiss<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
\u201dDe besegrade. Motst\u00e5ndets estetik 2026\u201d visas p\u00e5 Bonniers konsthall. Ali Cherris \u201dThe summoner (Grafting)\u201d, 2026, i f\u00f6rgrunden och Kateryna Lysovenkos \u201dTo be in Vienna seeing people from other wars\u201d, 2025, i bakgrunden.<\/p>\n
Foto: Jean-Baptiste Berang\u00e9r<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
Jesper Str\u00f6mb\u00e4ck Eklund \u00e4r kritiker p\u00e5 Expressens kultursida.<\/p>\n
Foto: OLLE SPORRONG<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
RECENSION. <\/strong>Det \u00e4r inte utan ironi att den svenska utg\u00e5van av Peter Weiss<\/strong> \u201dMotst\u00e5ndets estetik\u201d fr\u00e5n 2006 liknar en tegelsten. Den \u00e4r fet, r\u00f6d och rektangul\u00e4r. Tillr\u00e4ckligt tung f\u00f6r att kasta men mjuk nog f\u00f6r att inte skada. Skulle det l\u00e5ta donk! eller douff! n\u00e4r den tr\u00e4ffar polishj\u00e4lmen?\u00a0<\/p>\n Jag har sj\u00e4lv inte f\u00f6rs\u00f6kt.<\/p>\n I denna om\u00f6jliga roman bor revolution\u00e4r energi nog f\u00f6r att v\u00e4cka liv i en hel r\u00f6relse. Men studiecirklarna om den \u00e4r f\u00e4rre i dag \u00e4n p\u00e5 1980-talet. Vida l\u00e4st \u00e4r den inte l\u00e4ngre och m\u00e5nga har nog gl\u00f6mt den. Det \u00e4r, tidstypiskt nog, snarare Weiss geniala titel som \u00f6verlevt. Den liknar en kort b\u00f6n som \u00e4mnar v\u00e4cka liv i den d\u00e4r ur\u00e5ldriga id\u00e9n om att politik och estetik fortfarande st\u00e5r i ett outpl\u00e5nligt f\u00f6rbund med varandra.\u00a0<\/p>\n S\u00e5, hur? P\u00e5 vilket s\u00e4tt?<\/p>\n \u201dBinding the dream\u201d av Lina Selander, 2026.<\/p>\n Foto: Jean-Baptiste B\u00e9ranger<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n P\u00e5 Bonniers konsthall vill man i utst\u00e4llningen \u201dDe besegrade. Motst\u00e5ndets estetik 2026\u201d ge form \u00e5t detta, h\u00e4r och nu. Kan visioner om motst\u00e5nd mot fascismen komma till uttryck i samtiden? Det \u00e4r en, p\u00e5 alla s\u00e4tt, ambiti\u00f6s presentation. L\u00f6st sammansatt i tre delar utg\u00e5r utst\u00e4llningen fr\u00e5n faser i Weiss konstn\u00e4rskap som organiserande princip. F\u00f6rst de unga \u00e5ren, ett in\u00e5tv\u00e4nt och stundtals surrealistiskt experimenterande arbete i atelj\u00e9n. Sedan den politiska Weiss som v\u00e4nder sig ut\u00e5t i v\u00e4rlden genom teater. Tillsammans med hustrun Gunilla Palmstierna-Weiss<\/strong> blir han en av de viktigaste r\u00f6sterna p\u00e5 1960- och 70-talens europeiska scener. Den senare fasen, placerad l\u00e4ngst in i konsthallen, \u00e4r en syntes av dessa. Ett slags motst\u00e5ndets estetik.\u00a0<\/p>\n De tycks v\u00e4nda sig in\u00e5t, mot konstverket som uttrycksmedel.<\/p><\/blockquote>\n Vid mina bes\u00f6k fl\u00f6dar rummen i ett tacksamt sensommarljus. Att g\u00e5 omkring h\u00e4r \u00e4r att befinna sig inuti ett monumentalt montage, d\u00e4r dokument\u00e4rt arkivmaterial blandas samman med historiska och nyproducerade verk. Det liknar l\u00e4supplevelsen av romanens inledning. D\u00e4r anv\u00e4nder Weiss Pergamonfrisen f\u00f6r att skriva fram en dialektisk, polyfon dialog om relationen mellan konst och formationen av ett politiskt subjekt, ett vi. Det \u00e4r vad kuratorerna Kim West<\/strong>, Fran\u00e7ois Piron<\/strong> och konsthallens konstn\u00e4rliga ledare Johanna Nordin Asp<\/strong> ocks\u00e5 vill g\u00f6ra.\u00a0<\/p>\n \u201dP\u00e5 bakken\u201d av Ane Hjort Guttu, 2026.<\/p>\n Foto: Jean-Baptiste B\u00e9ranger<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n Jag vet inte om det \u00e4r en tillg\u00e5ng att m\u00e5nga av de samtida konstverken upplevs som s\u00e5 introspektiva. De tycks v\u00e4nda sig in\u00e5t, mot konstverket som uttrycksmedel. Lina Selanders<\/strong> trekanalsvideo inkluderar nytaget videomaterial av bilder fr\u00e5n makarna Weiss arkiv och k\u00e4llaren p\u00e5 Carl Eldhs<\/strong> atelj\u00e9. Det korsklipps med sekvenser ur dokument\u00e4rer fr\u00e5n 1970-talet och eget material fr\u00e5n Bred\u00e4ng och Sk\u00e5ne. Stringent och samtidigt associativt. Intill rullar ett bildspel av den franska konstn\u00e4ren Ali Cherri<\/strong>. Ett enkelt verk som varvar textfragment ur en ess\u00e4 och statyer som rivs. I ett annat rum har Cherri fogat samman ett stenhuvud fr\u00e5n en italiensk font\u00e4n med en kropp fr\u00e5n en thail\u00e4ndsk skulptur.\u00a0<\/p>\n Men sammanfogandet av delar resulterar s\u00e4llan i n\u00e5gon greppbar helhet. Snarare bef\u00e4ster flera av verken nya former av tvekan, os\u00e4kerhet och splittring. I Ane Hjort Guttus<\/strong> installation \u201dP\u00e5 bakken\u201d \u00e4r den centrala komponenten en video f\u00f6rest\u00e4llande flygplatsen Schiphol. Men inga flygplan lyfter, ingenting v\u00e4sentligt h\u00e4nder. R\u00f6stsp\u00e5ret? Monotont. Intill guppar en animation av en Malevitj<\/strong>-m\u00e5lning d\u00e4r de abstrakta formerna studsar och f\u00f6rsvinner ur bild. Beh\u00f6ver v\u00e4rlden delas upp i s\u00e5 sm\u00e5 delar f\u00f6r att viljan till motst\u00e5nd ska uppst\u00e5?\u00a0<\/p>\n Kateryna Lysovenko, \u201dMadness of fascism\u201d, 2026.<\/p>\n Foto: Kateryna Lysovenko<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n Zbynek Baladr\u00e1ns<\/strong> kryptiska installation \u201dOracle\u201d k\u00e4nns d\u00e4remot viljestark. Han anv\u00e4nder pigmentformationer p\u00e5 duk f\u00f6r att f\u00f6rutsp\u00e5 var och n\u00e4r n\u00e4sta bomb faller i Gaza. Verket l\u00e4nkar ocks\u00e5 samman ett antal industrif\u00f6retag med kriget. H\u00e4r blir det spekulativa radikalt. Kateryna Lysovenkos<\/strong> impressionistiska m\u00e5leri ger ocks\u00e5 ett best\u00e5ende intryck. Verken iscens\u00e4tter en obehaglig form av gemenskap som k\u00e4nns b\u00e5de trygg och destruktiv. \u00a0<\/p>\n Annons<\/p>\n Deras produktioner gr\u00e4vde i \u00f6ppna s\u00e5r.<\/p><\/blockquote>\n Asier Mendizabals<\/strong> segeldukar, uppsp\u00e4nda mot en p\u00e5le, \u00e4r de enda i utst\u00e4llningen som verkligen aktiverar betraktarens kropp. De synligg\u00f6r ocks\u00e5 slagsidan mot bilder och fotografi. F\u00f6r i utst\u00e4llningen finns en dissonans mellan m\u00e4ngden dokument\u00e4rt material och nyproducerade verk. F\u00f6r mycket har dammats av i arkiven. Jag f\u00f6rst\u00e5r kuratorerna: makarna Weiss teaterverksamhet var kraftfull. Deras produktioner gr\u00e4vde i \u00f6ppna s\u00e5r och lyckades via teaterns kollektiva form f\u00f6rl\u00f6sa diskussioner och forma en politisk diskurs. Den var konstn\u00e4rligt raffinerad och samtidigt reparativ.<\/p>\n Teatern var en full\u00e4ndad form, d\u00e5. Men vilka konstn\u00e4rliga former har kraft nog att st\u00e5 emot den m\u00e5ngh\u00f6vdade fascismen av i dag? Om vi bara kan v\u00e4nda oss in\u00e5t och samlas runt bilder av det f\u00f6rflutna \u00e4r det nog adj\u00f6ss. D\u00e5 l\u00e4r tegelstenar f\u00f6rbli b\u00f6cker som landar alldeles f\u00f6r mjukt f\u00f6r att \u00e5samka k\u00e4nnbar effekt.\u00a0<\/p>\n KONST<\/p>\n DE BESEGRADE. MOTST\u00c5NDETS ESTETIK 2026<\/p>\n Bonniers konsthall, Stockholm<\/p>\n Till 28\/11<\/p>\n Visa mer<\/p>\n Jesper Str\u00f6mb\u00e4ck Eklund \u00e4r kritiker p\u00e5 Expressens kultursida.<\/p>\n F\u00f6rs\u00f6k igen senare<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Publicerad 29 aug 2026 kl 06.00 Utst\u00e4llningen \u201dDe besegrade\u201d utg\u00e5r fr\u00e5n konstn\u00e4ren och dramatikern Peter Weiss roman \u201dMotst\u00e5ndets…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":356665,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[67],"tags":[31619,104,35031,121,902,34,258,31,33,32,30,105],"class_list":["post-356664","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-underhallning","tag-bonniers-konsthall","tag-entertainment","tag-expressen-kultur","tag-gaza","tag-konst","tag-se","tag-stockholm","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-underhallning"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/117177389265546461","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/356664","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=356664"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/356664\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/356665"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=356664"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=356664"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=356664"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
Ljudklippet gick inte att spela upp<\/p>\n