{"id":360170,"date":"2026-09-01T06:59:12","date_gmt":"2026-09-01T06:59:12","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/360170\/"},"modified":"2026-09-01T06:59:12","modified_gmt":"2026-09-01T06:59:12","slug":"martina-montelius-nagot-i-sverige-ar-skrackinjagande-fel-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/360170\/","title":{"rendered":"MARTINA MONTELIUS: N\u00e5got i Sverige \u00e4r skr\u00e4ckinjagande fel"},"content":{"rendered":"

VALET 2026. <\/strong>L\u00e4ngst ned i huset d\u00e4r jag bor ligger en \u00f6ppen f\u00f6rskola. N\u00e4r jag hasar mot livsmedelsbutiken h\u00f6r jag ofta musik d\u00e4r inifr\u00e5n, och ibland kan jag inte l\u00e5ta bli att glo in genom f\u00f6nstret i n\u00e5gra sekunder, f\u00f6r att f\u00e5 se hur de minimala gestalterna f\u00f6rs\u00f6ker forma s\u00e5ngernas ord och f\u00f6lja med i de pedagogikliturgiska r\u00f6relsem\u00f6nster som h\u00f6r till \u201dImse vimse spindel\u201d och \u201dI ett hus vid skogens slut\u201d. Om n\u00e5gon uppt\u00e4cker mig tror de v\u00e4l att jag \u00e4r en galen tant, vilket inte \u00e4r l\u00e5ngt fr\u00e5n sanningen.\u00a0<\/p>\n

N\u00e4r jag sj\u00e4lv var barn trodde jag att vissa musikstycken som kom fr\u00e5n grammofonen och radion var naturfenomen. \u201dDet h\u00e4r \u00e4r s\u00e5dan musik som alltid har funnits\u201d, t\u00e4nkte jag, eftersom musiken var vacker p\u00e5 samma sj\u00e4lvklara s\u00e4tt som en skog. Sedan f\u00f6rstod jag att bokst\u00e4ver betydde ljud, och att de gick att s\u00e4tta ihop. Allts\u00e5: m\u00e4nniskans f\u00f6rsta upplevelse av autonomi. Ingen kan se p\u00e5 dig vad du har l\u00e4st. Vilka krafter du har lierat dig med genom boksidor, anslagstavlor, hemliga brev.\u00a0<\/p>\n

Be vem som helst ber\u00e4tta vad som var viktigt f\u00f6r dem i ton\u00e5ren, och de kommer att svara med en l\u00e5t, ett band, en kultf\u00f6rklarad teveserie, en utsk\u00e4lld roman. F\u00f6r mig var det Leonard Cohen<\/strong>, den av \u00e4nglak\u00f6rer smyckade bitterhetens och den hoppl\u00f6sa, spr\u00e4ngk\u00e5ta ensamhetens poet. Det var Teater Galeasen p\u00e5 den m\u00f6rklagda sidan Skeppsholmsbron, skumraskteatern, panikteatern. Teatern med den svartkl\u00e4dda, sm\u00e5packade publiken och de vitsminkade sk\u00e5despelarna som visade mig att en sm\u00e4rta bortom skolkuratorernas f\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rld inte var min att b\u00e4ra ensam.\u00a0<\/p>\n

Normaliteten \u00e4r en maskerad.<\/p><\/blockquote>\n

Det var Kathy Ackers<\/strong> anarkistiska b\u00f6cker som jag stal ur bokhyllan i mellanstadiet. \u201dBlod och tarmar i plugget\u201d tycktes skriven av ett barn som var lika konstigt som jag, fastsurrat i den vuxna Ackers pl\u00e5gade kropp. Jag f\u00f6rstod det bit f\u00f6r bit: m\u00e5nga andra \u00e4r som jag. L\u00e5ngt senare gick det upp f\u00f6r mig att majoriteten \u00e4r utanf\u00f6rm\u00e4nniskor, br\u00e4nnm\u00e4rkta, bisarra. De kan bara inte visa det. Normaliteten \u00e4r en maskerad.\u00a0<\/p>\n

S\u00e5 forts\u00e4tter konstn\u00e4rliga uttryck f\u00f6r\u00e4ndra och hj\u00e4rt- och lungr\u00e4dda oss livet igenom. Trots ivriga p\u00e5st\u00e5enden om motsatsen b\u00e5gnar teatrarnas v\u00e4ggar av bes\u00f6kare, museerna myllrar, musikerna fyller klubbar och arenor, och n\u00e4r det \u00e4r dags f\u00f6r litteraturkryssning p\u00e5 \u00d6stersj\u00f6n f\u00f6rv\u00e5nas man av att f\u00e4rjan inte sjunker under tyngden av alla bok\u00e4lskare som v\u00e4llt ombord.\u00a0<\/p>\n

\"\"\/<\/p>\n

F\u00f6rfattaren Kathy Acker.<\/p>\n

Foto: Alex Lentati\/ANL\/TT<\/p>\n

\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n

V\u00e4nner till mig som arbetat med \u00e4ldrev\u00e5rd vittnar om att det b\u00e4sta s\u00e4ttet att f\u00e5 kontakt med en demenssjuk m\u00e4nniska \u00e4r att sjunga en s\u00e5ng. Och vid den p\u00e5f\u00f6ljande begravningen \u00e4r det musiken och dikterna som g\u00f6r riten uth\u00e4rdlig och n\u00e5gorlunda begriplig f\u00f6r de s\u00f6rjande. Men det tycks p\u00e5fallande ovanligt att det \u00e4r l\u00e4ngtansfulla ballader om fler skattes\u00e4nkningar, eller ink\u00e4nnande poem om hur mycket vi tr\u00e5r efter att f\u00e5 utvisa m\u00e4nniskor till diktaturer, som ramar in och f\u00f6rst\u00e4rker d\u00f6da och levande m\u00e4nniskors identiteter.\u00a0<\/p>\n

Annons<\/p>\n

Av n\u00e5gon anledning \u00e4r konsten, oavsett genre och publik, ytterst s\u00e4llan pr\u00e4glad av dr\u00f6mmar om h\u00e5rdare tag, l\u00e4gre straffbarhets\u00e5lder, fler rotavdrag till djursholmska infinitypooler. Hur kan det komma sig? V\u00e5rt nuvarande politiska landskap, ledarsidornas temata, det allm\u00e4nna spr\u00e5kbruket, \u00e4r ju annars br\u00e4ddfyllt av k\u00e4nslor, och \u00e4r det inte ur k\u00e4nslor konst skapas? Enligt all logik borde v\u00e4l en ny, svensk visskatt just nu byggas upp, s\u00e5 att topplistor och arenor fylls av toner som v\u00e4djar om \u00e5terst\u00e4llande av en svensk kultur byggd p\u00e5 heterosexuellt familjeliv d\u00e4r Birger och Margareta f\u00e5r skrika in i sina kuddar i radhuset om natten n\u00e4r grillfesten med grannarna \u00e4ntligen \u00e4r \u00f6ver.\u00a0<\/p>\n

Normala frisyrer som man kan se ordentligt, eftersom ingen b\u00e4r sl\u00f6ja, men inte heller en massa perukf\u00f6rsedda slampor av alla uppt\u00e4nkliga, konstiga k\u00f6n, l\u00e4sande sagor p\u00e5 bibblan f\u00f6r oskyldiga barn i akt och mening att f\u00f6rvirra dem, n\u00e4svist kissande p\u00e5 fel offentlig toalett. Om nu konservatism och kapitalism \u00e4r livets salt, livsn\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r v\u00e5r nations fortlevnad, borde v\u00e4l fr\u00e5gan om kulturfinansieringen vara l\u00f6st f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Svenska folket \u00e4r v\u00e4l mer \u00e4n villigt att via mecenatskap och osubventionerade priser b\u00e4ra upp ett kulturv\u00e4sende som f\u00f6rf\u00e4ktar enhetlig svenskhet och ett slut p\u00e5 daltandet med f\u00f6rvirrade sk\u00f6nandar och element med bristande vandel?<\/p>\n

Kulturarbetarens lott \u00e4r att st\u00e4ndigt h\u00e4lla bensin p\u00e5 sin sparl\u00e5ga.<\/p><\/blockquote>\n

Men n\u00e5gon s\u00e5dan effekt g\u00e5r inte att detektera. Kulturut\u00f6vare med vidh\u00e4ngande publik forts\u00e4tter utstr\u00e5la exakt de v\u00e4rderingar som \u00e4r s\u00e5 hoppl\u00f6st ute i resten av samh\u00e4llet. P\u00e5 ren svenska: godhetssignaleringen forts\u00e4tter med of\u00f6rminskad styrka, och sittande regerings enda motgift mot detta uppror \u00e4r ointresse och avfinansiering.\u00a0<\/p>\n

Vilket leder till fr\u00e5gan om det finns tecken att utl\u00e4sa h\u00e4r. Kanske \u00e4r problemet med kulturen inte dess skaml\u00f6sa glufsande av 0,62 procent av bnp, utan dess misshagliga budskap?\u00a0<\/p>\n

Kulturarbetarens lott \u00e4r att st\u00e4ndigt h\u00e4lla bensin p\u00e5 sin sparl\u00e5ga, p\u00e5 det att den m\u00e5tte \u00e5teruppst\u00e5 som skogsbrand. N\u00e4r man skapar en teaterf\u00f6rest\u00e4llning, en bok, en ans\u00f6kan till Kulturr\u00e5det, kan man uppt\u00e4cka att det i tr\u00f6tthetens botten finns en s\u00e4rskild energik\u00e4lla, vetenskapligt obegriplig \u2013 den man hittar efter dygn av s\u00f6mnl\u00f6shet, stressinducerad motvilja mot blotta tanken p\u00e5 att \u00e4ta, kampen f\u00f6r att h\u00e5lla \u201dett normalt liv\u201d puttrande och sina sorger i schack s\u00e5 att ens organism kan tvingas ta ett steg till. N\u00e4r man ligger p\u00e5 vardagsrumsgolvet, f\u00f6rkolnad. D\u00e5 kommer musiken in i bilden. En utriven sida ur en gammal bok. En ber\u00e4ttelse om ett annat liv, l\u00e5ngt borta, innan du existerade. En bild som du klippt ut ur n\u00e5gon tidning, av en tavla f\u00f6rest\u00e4llande en annan bruten m\u00e4nniskas \u00f6vert\u00e4nda inre verklighet. Ett steg till. Jag tar ett steg till, f\u00f6r att du gjorde det, f\u00f6r att du, f\u00f6r att tala med PO Enquist<\/strong>, andas fram mitt ansikte.\u00a0<\/p>\n

\"\"\/<\/p>\n

PO Enquist.<\/p>\n

Foto: EVA TEDESJ\u00d6\/DN\/TT<\/p>\n

\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n

Men ocks\u00e5 n\u00e4r du jublar, n\u00e4r livsk\u00e4nslan sl\u00e5r i taket, n\u00e4r du \u00e4r 12 eller 57 \u00e5r och st\u00e5r mitt i ett folkhav, artisten som \u00e4r mitt i en vidrig skilsm\u00e4ssa eller d\u00f6dskamp f\u00e5r samma tunnelseende som du och pressar sin r\u00f6st genom ett l\u00f6vtunt munstycke av oresonlig stridsvilja och sjunger genom snedregnet om gl\u00e4djen \u00f6ver att vara just h\u00e4r, just nu \u2013 d\u00e5 sk\u00e4rs ditt liv ut i en exploderande blixtbild, parallellt med resten av folkhavets liv, och f\u00f6r ett \u00f6gonblick spelar det ingen roll vem just du \u00e4r, vad som st\u00e5r i ditt syndaregister, vem som l\u00e4mnade dig ensam i din svartaste stund p\u00e5 jorden. Det spelar inte ens n\u00e5gon roll om du \u00e4r tr\u00e5kig, om det v\u00e4rsta du varit med om \u00e4r att din fru trycker p\u00e5 mitten av tandkr\u00e4mstuben, om du \u00e4r en revisor med d\u00e5lig andedr\u00e4kt och social fobi. Du \u00e4r s\u00e4rskild. Du \u00e4r grandios. Du \u00e4r i centrum av den m\u00e4nskliga erfarenhet som \u00e4r s\u00e5 mycket mer vidstr\u00e4ckt \u00e4n ditt \u00f6de.\u00a0<\/p>\n

Annons<\/p>\n

Det kan vara rullatorn som tar en genom en dag till.<\/p><\/blockquote>\n

Jag l\u00e4ser om en man som inte kunde gr\u00e5ta n\u00e4r n\u00e5gon han \u00e4lskade dog \u2013 men framf\u00f6r en teveserie gr\u00e4t han som ett barn. Sj\u00e4lv upplevde jag n\u00e5got liknande n\u00e4r jag s\u00e5g Anselm Kiefer<\/strong>-utst\u00e4llningen p\u00e5 Artipelag f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Hans gigantiska ansamlingar av aska, lera, sand och metall, av s\u00e5dant som g\u00e5tt f\u00f6rlorat och aldrig blivit saknat, inbaxat p\u00e5 det flotta museet med undersk\u00f6na skogar omkring, fick mig att st\u00e5 stilla i solljuset, tyst gr\u00e5tande, gl\u00f6msk av mitt s\u00e4llskap och av de andra bes\u00f6karna omkring mig. Pl\u00f6tsligt i ett eget rum, ensam med allt som tagits ifr\u00e5n mig, som tagits ifr\u00e5n m\u00e4nniskorna p\u00e5 jorden.\u00a0<\/p>\n

Det sl\u00e5r mig ofta att det som ska f\u00f6rest\u00e4lla p\u00e5 l\u00e5tsas \u00e4r det som \u00e4r mest p\u00e5 riktigt. Om jag inte kan eller f\u00e5r existera som mig sj\u00e4lv, vilket en m\u00e4nniska i en vardag f\u00f6r det mesta \u00e4r f\u00f6rhindrad att g\u00f6ra, kan de konstn\u00e4rliga uttrycken ge mig den arenan, ofta utan f\u00f6rvarning. Om sm\u00e4rttillst\u00e5ndet \u00e4r mycket sv\u00e5rt kan musik vara outh\u00e4rdlig. Det \u00e4r en f\u00f6r koncentrerad k\u00e4nsloinjektion, s\u00e5 brutalt invaderande samtliga inre organ. Musiken f\u00e5r v\u00e4nta tills l\u00e4get \u00e4r n\u00e5gorlunda stabiliserat p\u00e5 ytan. Men en bild. En novell. En teaterf\u00f6rest\u00e4llning som ocks\u00e5 aktiverar intellektet, s\u00e5 att k\u00e4nslan ramas in av tankar. Det kan vara rullatorn som tar en genom en dag till.\u00a0<\/p>\n

Sakta, som en rehabiliteringsprocess efter en stroke, kan en annans tidigare t\u00e4nkta formuleringar lirka det sj\u00e4lsliga skelettet n\u00e5gorlunda p\u00e5 plats. O\u00e4ndligt l\u00e5ngsamt samarbetar or\u00e4kneliga h\u00e4nder ur havet av skapade verk f\u00f6r att h\u00e5lla de skadade delarna av ett jag, erk\u00e4nna pl\u00e5gan, namnge den och s\u00e4ga: h\u00e4r kan du sitta. Och lyssna p\u00e5 mig. N\u00e5gonting i m\u00e4nniskan uppt\u00e4cker att hon \u00e4nnu \u00e4r vid liv, och att detta liv g\u00e5r att k\u00e4nna igen. Det osar av infektion och \u00e4rrbildningar, men det finns.\u00a0<\/p>\n

\"\"\/<\/p>\n

Jimmie \u00c5kesson, SD.<\/p>\n

Foto: Johan Nilsson \/ TT<\/p>\n

\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n

S\u00e5 g\u00e5r kulturen fr\u00e5n individens ber\u00e4ttelser om sig sj\u00e4lv, via kollektiva upplevelser i varje h\u00f6rn av ett samh\u00e4lle, till ett slags fresk \u00f6ver den allm\u00e4nna f\u00f6rvirringen kring varf\u00f6r vi \u00e4r h\u00e4r och vad i helvete vi ska ta oss till med oss sj\u00e4lva och varandra. Som en formskiftande budkavle g\u00e5r kulturen genom ivrigt forskningsutsatta hj\u00e4rnsubstanser och psykosomatiskt ansatta nervsystem, inte som en kulturkanon utan mer som ett hemligst\u00e4mplat signalsystem, p\u00e5minnande oss om att vi \u00e4r av samma smet, lika f\u00f6rnedrade, klanderv\u00e4rda, amputerade.\u00a0<\/p>\n

Det \u00e4r det som g\u00f6r kulturen s\u00e5 farlig, och det \u00e4r det som g\u00f6r att Jimmie \u00c5kesson<\/strong> och hans bandkamrater i Bed\u00e5rande barn inte fyller Globen, trots att \u00c5kesson sj\u00e4lv \u00e4r s\u00e5 poppis.\u00a0<\/p>\n

Kulturen ber\u00e4ttar n\u00e5got f\u00f6r oss om oss sj\u00e4lva och varandra som inte l\u00e5ter sig kn\u00e4ckas av retorik eller politiska trender. Kulturen gnager in till benet. Den \u00e4r vansinnig och brutal som en tv\u00e5dygnsf\u00f6rlossning. F\u00f6rkrossande som en sjukdom, berusande som absint och envis som en stalker. Den avklarnar och bev\u00e4pnar. Och den tjyvkopplar det m\u00e4nskliga sinnet, laddar det med uppror, muterar och startar om systemet.\u00a0<\/p>\n

Annons<\/p>\n

Jag tror att morgondagens kulturforskare kommer att hitta mycket stoff i det som skapas just de h\u00e4r \u00e5ren.<\/p><\/blockquote>\n

Och jag har en k\u00e4nsla, \u00e4nnu obekr\u00e4ftad, av att n\u00e5got har b\u00f6rjat mullra i Sverige val\u00e5ret 2026. Det \u00e4r inte v\u00e5ldstendenser. Till det \u00e4r kulturen f\u00f6r bra p\u00e5 att ifr\u00e5gas\u00e4tta sig sj\u00e4lv. Inte heller debattartiklar. Till det \u00e4r kulturen f\u00f6r tr\u00f6tt i armarna efter att i decennier ha vevat mot samma talepunkter fr\u00e5n det idisslande motst\u00e5ndarlaget.\u00a0<\/p>\n

Det \u00e4r n\u00e5got annat. En flodv\u00e5g. En yrvaken k\u00e4nsla av pockande tidsn\u00f6d. En f\u00f6rv\u00e5ning \u00f6ver att kallbranden pl\u00f6tsligt sprider sig s\u00e5 snabbt. Var det verkligen s\u00e5 h\u00e4r det skulle bli? N\u00e4r upph\u00f6rde humanism att h\u00f6ra till de svenska v\u00e4rderingarna? Fr\u00e5n alla h\u00e5ll k\u00e4nner jag det \u2013 n\u00e5got i omdaningen av Sverige h\u00e5ller sedan l\u00e4nge p\u00e5 att g\u00e5 skr\u00e4ckinjagande fel, och nu \u00e4r situationen akut.\u00a0<\/p>\n

Jag tror att morgondagens kulturforskare kommer att hitta mycket stoff i det som skapas just de h\u00e4r \u00e5ren. Oavsett vad som sker h\u00e4rn\u00e4st. M\u00e4nniskor kommer att ber\u00e4tta f\u00f6r varandra om det som h\u00e4nder nu, i bilder, musik, teaterkonst, koreografi, romaner, poesi, skenande gatukonst. Om det Europa<\/a> jag minns, med gr\u00e4nser mot avhumanisering och likgiltighet, forts\u00e4tter brytas ned bit f\u00f6r bit, kommer det inte att ske oskildrat.\u00a0<\/p>\n

Varje generation lever vid underg\u00e5ngens rand. Det \u00e4r bara l\u00e4nge sedan just v\u00e5r del av v\u00e4rlden s\u00e5g ett s\u00e5 skarpt l\u00e4ge. N\u00e5gra av oss tror kanske att vi \u00e4r besegrade. Jag \u00e4r inte s\u00e5 s\u00e4ker.\u00a0<\/p>\n

Martina Montelius \u00e4r f\u00f6rfattare, dramatiker och medarbetare p\u00e5 Expressens kultursida. Texten \u00e4r en bearbetad version av Montelius bidrag i antologin \u201dHuvud klart och hj\u00e4rta varmt. Tolv r\u00f6ster om att hantera en galen tid\u201d (Mondial).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"VALET 2026. L\u00e4ngst ned i huset d\u00e4r jag bor ligger en \u00f6ppen f\u00f6rskola. N\u00e4r jag hasar mot livsmedelsbutiken…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":360171,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[67],"tags":[104,267,35031,35601,6259,36113,41064,34,31,33,32,30,905,105],"class_list":["post-360170","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-underhallning","tag-entertainment","tag-europa","tag-expressen-kultur","tag-ide","tag-inrikespolitik","tag-martina-montelius","tag-po-enquist","tag-se","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-teater","tag-underhallning"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/117194494161289394","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/360170","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=360170"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/360170\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/360171"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=360170"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=360170"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=360170"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}