![](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/sdllB-KxAcdLWw-nh1.jpg\")
Ola Salo med The Ark p\u00e5 Debaser Medis i Stockholm 2007. Foto: Maja Suslin \/ SCANPIX\u00a0<\/p>\n\n The Ark kom som r\u00e4ddare n\u00e4r Filip Hallb\u00e4ck gick i h\u00f6gstadiet, i bandet fick han sin f\u00f6rsta riktiga idol: Ola Salo Foto: Robert Eklund\/TT\n <\/p>\n
Den som kom till min r\u00e4ddning under h\u00f6gstadiet var The Ark. Hos dem fann jag min allra f\u00f6rsta riktiga idol: Ola Salo. Att se och lyssna p\u00e5 honom var en mental frig\u00f6relse f\u00f6r mig, skriver Filip Hallb\u00e4ck inf\u00f6r bisexualitetens dag p\u00e5 tisdag.<\/p>\n
Den 23 september \u00e4r det bisexualitetens dag \u2013 internationellt k\u00e4nd som Bisexual Visibility Day, som instiftades i slutet av 1990-talet och som blivit alltmer uppm\u00e4rksammad genom \u00e5ren, inte minst p\u00e5 sociala medier. Denna specifika temadag tillkom som ett svar p\u00e5 osynligg\u00f6randet av bisexuella b\u00e5de inom och utanf\u00f6r hbtq-kretsar. Syftet med dagen \u00e4r att \u00f6ka kunskapen om bisexuella och d\u00e4rigenom st\u00e4rka gemenskapen inom hbtq-r\u00f6relsen.<\/p>\n
F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde talas om sj\u00e4lva ordet \u201dbisexuell\u201d m\u00e5ste ha varit runt 2002 eller 2003 n\u00e4r jag var runt 11\u201312 \u00e5r gammal och prenumererade p\u00e5 Kamratposten. I ett nummer fick man en extra bilaga som i en alfabetisk ordning och p\u00e5 pedagogiskt f\u00f6red\u00f6mligt vis l\u00e4rde ut flera begrepp om kroppen och knoppen. Nu minns inte jag ordagrant hur bisexualitet som begrepp beskrevs i detta h\u00e4fte, men det formulerades n\u00e5got i stil med att man kunde vara k\u00e4r i b\u00e5de tjejer och killar, samt att det var n\u00e5got naturligt. F\u00f6r mig var det ett omv\u00e4lvande \u00f6gonblick att f\u00e5 ta del av denna kunskapsinh\u00e4mtning, som kom att plantera ett fr\u00f6 i mitt hj\u00e4rta. N\u00e4r jag nu \u00f6ver 20 \u00e5r senare blickar tillbaka fascineras jag av tanken p\u00e5 hur ens liv och dess framtida riktning p\u00e5 n\u00e5gra sekunder kan p\u00e5verkas av till synes enskilda ord p\u00e5 s\u00e4tt som man inte f\u00f6rm\u00e5r att ana vid f\u00f6rsta anblick.\u00a0<\/p>\n
Om jag med ett enda ord skulle sammanfatta mina samlade livserfarenheter av att leva \u00f6ppet bisexuell skulle det ordet vara: \u201dMots\u00e4gelsefullt\u201d. Ja, mina livserfarenheter inrymmer s\u00e5 m\u00e5nga paradoxer som skapat en enda stor komplex v\u00e4v, inser jag n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6ker h\u00f6ja blicken och sk\u00f6nja m\u00f6nster i ett st\u00f6rre sammanhang. Generellt har jag f\u00e5tt ett respektfullt bem\u00f6tande av min omgivning, vilket i sig kan ses som ett tecken p\u00e5 att samh\u00e4llet i m\u00e5nga avseenden \u201dkommit l\u00e5ngt\u201d vad g\u00e4ller hbtq-r\u00e4ttigheter \u2013 tack vare tidigare sociala r\u00f6relsers entr\u00e4gna kamper. Inf\u00f6r denna landvinning kan jag samtidigt uppleva en ambivalens som kan k\u00e4nnas enerverande. Idealet \u00e4r att det inte ska spela roll vem jag \u00e4lskar (med), men m\u00e5nga g\u00e5nger \u00e4r det precis vad det g\u00f6r. I samma andetag blir jag p\u00e5mind om att vara positionerad som \u201davvikande\u201d. \u00c4ven om jag starkt tror p\u00e5 att kunna f\u00e5 r\u00f6ra mig fritt p\u00e5 lika villkor utan r\u00e4dsla f\u00f6r v\u00e5ld och diskriminering, vill jag samtidigt beh\u00e5lla annorlundaskapets radikala v\u00e4rde. Jag vill inte vara som alla andra, men jag vill heller inte vara den Andre.<\/p>\n
Ola Salo med The Ark p\u00e5 Debaser Medis i Stockholm 2007. Foto: Maja Suslin \/ SCANPIX\u00a0<\/p>\n
N\u00e5got som varit viktigt i mitt liv har varit f\u00f6rebilder och dagen till \u00e4ra vill jag n\u00e4mna en av dem, men f\u00f6rst en kort bakgrund om min uppv\u00e4xt. Jag v\u00e4xte upp i Vara, som \u00e4r en jordbrukskommun som ligger i V\u00e4stg\u00f6tasl\u00e4tten, tio mil norr om G\u00f6teborg. D\u00e4r var k\u00f6nsrollerna benh\u00e5rda; M\u00e4n skulle vara m\u00e4n, kvinnor skulle vara kvinnor. Jag hade turen att v\u00e4xa upp i ett hem d\u00e4r jag slapp anpassa mig efter k\u00f6nsstereotypa mallar. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar \u2013 som blev ungvuxna p\u00e5 1970-talet och tidigare bodde i G\u00f6teborg \u2013 avskydde blotta tanken p\u00e5 stereotypa k\u00f6nsroller. Deras inst\u00e4llning har alltid varit: \u201dbarn ska f\u00e5 vara barn\u201d. Inom skolans v\u00e4rld var det annorlunda: D\u00e4r var det som ett socialt sj\u00e4lvmord att ens v\u00e5ga g\u00e5 utanf\u00f6r de h\u00e4r p\u00e5tagliga k\u00f6nsstereotypa ramarna, n\u00e4r jag gick i h\u00f6gstadiet. Alla p\u00e5 skolan f\u00f6rh\u00f6ll sig till genusrelaterade f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 hur man skulle bete sig om man var kvinna eller man \u2013 och d\u00e5 befann vi oss bara n\u00e5gra \u00e5r in i millennieskiftet. Killar f\u00f6rv\u00e4ntades att gilla antingen fordon eller sport. Jag var inte ett dugg intresserad av vare sig det ena eller det andra. Av f\u00f6rklarliga sk\u00e4l k\u00e4nde jag mig ofta alldeles f\u00f6r ensam och missf\u00f6rst\u00e5dd i mitt annorlundaskap.<\/p>\n
Den som kom till min r\u00e4ddning under h\u00f6gstadiet var The Ark. Hos dem fann jag min allra f\u00f6rsta riktiga idol: Ola Salo. Att se och lyssna p\u00e5 honom var en mental frig\u00f6relse f\u00f6r mig. Han var en s\u00e5dan som fullkomligt sket i vad folk tyckte och t\u00e4nkte om honom. Hans artisteri var som en snyting till den machokultur jag tvingats orientera mig i. Han var det jag ville vara och visade att en annan v\u00e4rld var m\u00f6jlig. Och han var dessutom \u00f6ppet bisexuell under en tidsperiod d\u00e4r det inte fanns m\u00e5nga i den svenska offentligheten. Varje g\u00e5ng jag s\u00e5g honom kunde jag spegla mig i honom. Jag \u00e4r han. Han \u00e4r jag.<\/p>\n
Ola Salo var stolt, rakryggad och s\u00e5 fruktansv\u00e4rt snygg, f\u00f6r att inte tala om en enast\u00e5ende talang med en s\u00e5 kaxigt sj\u00e4lvs\u00e4ker utstr\u00e5lning. Han ville inte bara underh\u00e5lla, utan han ville ocks\u00e5 genom sina l\u00e5ttexter f\u00f6rmedla n\u00e5got viktigt till oss som var udda. Att vi skulle v\u00e5ga vara oss sj\u00e4lva och aldrig l\u00e5ta n\u00e5gon annan klanka ner p\u00e5 oss. Att just han spred detta budskap st\u00e4rkte min sj\u00e4lvk\u00e4nsla under en s\u00e5 k\u00e4nslig period i livet som ton\u00e5ren kan vara. P\u00e5 min skola under h\u00f6gstadiet hade killar och tjejer \u00e5sikter om honom. De flesta tyckte att han var \u201db\u00f6gig\u201d, \u201dfjollig\u201d och, ja, en hel del andra neds\u00e4ttande adjektiv \u2013 s\u00e4rskilt efter att The Ark vann Melodifestivalen 2007. Varje g\u00e5ng de hyste avsky mot honom blev min k\u00e4rlek till honom starkare.<\/p>\n
![](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/sdlyT0IZQGUHZo-nh1.jpg\")
Ola Salo och The Ark p\u00e5 Hultsfredsfestivalen 2005. Foto Mats Andersson\/SCANPIX<\/p>\n
Jag lyssnade p\u00e5 The Ark under min ton\u00e5rstid s\u00e5 ofta och ibland l\u00e5tsades om att jag var Ola Salo. Det var en tid n\u00e4r man hade CD-skivor, och jag hade bandets tre f\u00f6rsta album hemma: We are the Ark (2000), In Lust We Trust (2002) och State of the Ark (2004). Det var det en n\u00f6dv\u00e4ndig verklighetsflykt, till tonerna av Let your body decide, The most radical thing to do eller One of us is gonna die young. Fortfarande tycker jag att Disease \u00e4r bland de vackraste balladerna som skrivits. Jag har sett bandet flera g\u00e5nger live p\u00e5 festivaler och andra sammanhang att jag tappat r\u00e4kningen. Senast var det i V\u00e4xj\u00f6 f\u00f6rrf\u00f6rra \u00e5ret under Musikhj\u00e4lpen, d\u00e4r han dykte upp till allas v\u00e5r stormande f\u00f6rtjusning f\u00f6r att sjunga It takes a fool to remain sane. Den f\u00f6rtrollande gl\u00e4djen bubblade inombords \u00e4n en g\u00e5ng. Ja, varje g\u00e5ng har jag k\u00e4nt att Ola Salo \u00e4r bland det finaste vi har i det h\u00e4r landet, och det \u00e4r jag nog inte ensam om att tycka. N\u00e4r jag blickade ut mot publiken p\u00e5 Stortorget under Musikhj\u00e4lpen f\u00f6rstod jag att han m\u00e5ste ha betytt s\u00e5 mycket f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga i folkvimlet.<\/p>\n
Jag har tr\u00e4ffat honom en enda g\u00e5ng. F\u00f6r mig var det en s\u00e5 stor h\u00e4ndelse att f\u00e5 vara n\u00e4ra n\u00e5gon som haft en s\u00e5dan betydelse i ens liv. Det var i Ume\u00e5 i slutet av april 2015 i samband med P4 \u00e4lskar Ume\u00e5, d\u00e4r han upptr\u00e4dde p\u00e5 r\u00e5dhuset. M\u00f6tet med honom varade bara n\u00e5gra sekunder, f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga stod i k\u00f6 och ville ta selfies med honom. Jag fick skynda mig och passade p\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka s\u00e4ga till honom hur mycket han hade betytt f\u00f6r mig. Men jag var s\u00e5 nerv\u00f6s och darrig i r\u00f6sten av att vara i hans n\u00e4rhet, att jag snubblade p\u00e5 orden. Men han nickade och log. Sedan kom n\u00e4sta och ville ta en bild. Jag kanske bara var en i m\u00e4ngden som uttryckt min djupa beundran och vilken befrielse det varit att en s\u00e5dan som han existerat under min uppv\u00e4xt.<\/p>\n
Det skulle inte f\u00f6rv\u00e5na mig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"The Ark kom som r\u00e4ddare n\u00e4r Filip Hallb\u00e4ck gick i h\u00f6gstadiet, i bandet fick han sin f\u00f6rsta riktiga…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":36086,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[3839,104,1288,34,31,33,32,30,105],"class_list":{"0":"post-36085","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-bisexualitet","9":"tag-entertainment","10":"tag-hbtqi","11":"tag-se","12":"tag-svenska","13":"tag-sverige","14":"tag-sweden","15":"tag-swedish","16":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/36085","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=36085"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/36085\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/36086"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=36085"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=36085"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=36085"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}