![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Maxida-2-webb-1024x536.jpg\")
<\/p>\nHorisont har knutit till sig ett kluster av kulturengagerade och kunniga personer som redaktionens \u00f6gon och \u00f6ron inom kulturen p\u00e5 Gotland.\u00a0Varje tisdag publicerar Horisont ett urval av kulturh\u00e4ndelserna fr\u00e5n veckan som g\u00e5tt.\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
<\/p>\n
Maxida M\u00e4rak. Foto Bj\u00f6rn Ahls\u00e9n.<\/p>\n
Taket lyfte en m\u00e5ndagskv\u00e4ll i Dalhem<\/b><\/p>\n
MUSIK:<\/strong> Maxida M\u00e4rak g\u00f6r denna h\u00f6st en stor turn\u00e9 till bygdeg\u00e5rdar \u00f6ver hela landet och Dalhems bygdeg\u00e5rd blev den lyckliga vinnaren i en lottdragning som innebar att vi ig\u00e5r kv\u00e4ll fick st\u00e5 v\u00e4rd f\u00f6r hennes enda gig p\u00e5 Gotland. Det blev ett unikt tillf\u00e4lle att f\u00e5 uppleva denna samiska artist som vi h\u00f6rt kombinera jojk med rap men d\u00e4r hennes senaste platta var tolkningar av klassiska svenska visor. Men musiken vi fick h\u00f6ra i Dalhem ikv\u00e4ll var outgiven musik som just ingen tidigare h\u00f6rt; efter den h\u00e4r turn\u00e9n sl\u00e4pper n\u00e4mligen Maxida den 23 oktober en ny egenproducerad platta med helt egenskrivet material, och det var musik fr\u00e5n den som vi fick h\u00f6ra.<\/p>\n H\u00e4r fanns n\u00e5gra skitsnygga jojkavsnitt men i stort var det melodiska, snudd p\u00e5 melankoliska men hoppfulla visor i ett avskalat format, genomt\u00e4nkt och grundat med ett budskap. Med inlevelsefulla texter som hela tiden ankn\u00f6t till hennes prator som ocks\u00e5 hade flera skarpa politiska inl\u00e4gg. Som i hennes nyligen sl\u00e4ppta singel Mission:<\/p>\n \u201d\u2026D\u00e5 alla barnen lekte lyckligt<\/p>\n och alla \u00f6gon lyste bl\u00e5tt.<\/p>\n N\u00e4r inga ljusa h\u00e5r blev kr\u00f6kta.<\/p>\n Och ingen g\u00f6mde sig f\u00f6r skott.<\/p>\n N\u00e4r alla namn gick att uttala<\/p>\n och ingen TV fick censur.<\/p>\n Den som syndar f\u00e5r betala<\/p>\n Vi s\u00e4tter barnen i en bur\u2026\u201d\u00a0<\/p>\n Maxida M\u00e4rak \u00e4r en unik artist med en egen r\u00f6st, b\u00e5de bokstavligt i s\u00e5ngen och bildligt i hennes engagerade mellansnack. \u201dHennes varma r\u00f6st g\u00f6r en varm i hj\u00e4rtat\u201d som en bes\u00f6kare uttyckte sig. Och som uppvuxen i S\u00e1pmi f\u00f6ljer hon de \u00e4ldre i den samiska ber\u00e4ttartraditionen med ett gener\u00f6st mellansnack som inneh\u00f6ll s\u00e5v\u00e4l politiska budskap som en sorg \u00f6ver att mista de \u00e4ldre som g\u00e5tt f\u00f6re henne. Men d\u00e4r fanns \u00e4ven betraktelser \u00f6ver v\u00e5rt \u00e5ldrande och det var m\u00e5nga ord om skogen och marken i b\u00e5de pratet och s\u00e5ngen. Om en natur som ger henne samma lugn hemma i Jokkmokk som hon s\u00e4ger att hon upplever i bygdeg\u00e5rdarna p\u00e5 den svenska landsbygden.<\/p>\n Med sig p\u00e5 scenen hade hon musikern Louice Ottosson som la proffsigt snygga st\u00e4mmor och angav ton och rytm p\u00e5 sin r\u00f6da Nord-Stage. Det blev en lika genuin som intim konsert inf\u00f6r en synnerligen entusiastisk storpublik som fick taket att lyfta redan fr\u00e5n start och som i jublande st\u00e5ende ovationer s\u00e5klart klappade in ett extranummer i form av den vackra och ofta spelade N\u00e4r den vilda \u00e4lven tystnar.<\/p>\n N\u00e4r den vilda publiken har l\u00e4mnat bygdeg\u00e5rden och vi n\u00e5n timme senare har st\u00e4dat och plockat undan ljuder fortfarande hennes hoppingivande texter i v\u00e5ra sinnen.<\/p>\n Bj\u00f6rn Ahls\u00e9n<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Jonas Granberg, Linn Klintberg, Christopher-Robin Maurin och \u00d6rjan Klintberg. Foto Tomas Johansson.<\/p>\n Wessmans f\u00f6rlag firade 60 \u00e5r<\/strong><\/p>\n MUSIK:<\/strong> Sedan Sven och Ingrid 1966 i Othems gamla skola startade Wessmans Musikf\u00f6rlag har familjen Wessman levererat k\u00f6rmusik till Sveriges s\u00e5ngare, givit ut arrangemang av landets mest namnkunniga musiker och tons\u00e4ttningar av v\u00e5ra fr\u00e4msta diktare.<\/p>\n P\u00e5 fredagen firade man storslaget med konsert i domkyrkan och efterf\u00f6ljande fest. Vokalensemblen Donna Nona under ledning av Maria Wessman Klintberg och St Clemens kammark\u00f6r med dirigent Jakob Norin framf\u00f6rde musik utgiven av f\u00f6rlaget under 60 \u00e5r. Tonsatta texter av Tove Jansson och Britt G Hallkvist blandades med tons\u00e4ttningar av Stefan Nilsson, Egil Hovland och m\u00e5nga fler. I Norins jubileums-kavalkad visade k\u00f6rerna lekfullt sin kapacitet.<\/p>\n \u00d6rjan Klintberg vd f\u00f6r f\u00f6rlaget \u00e4r tillsammans med systrarna Wessman, Maria och Helena, stora kulturb\u00e4rare b\u00e5de genom f\u00f6rlaget och f\u00f6r Gotland. En av konsertens h\u00f6jdpunkter var n\u00e4r \u00d6rjan tillsammans med Linn Klintberg, s\u00e5ng, Christopher-Robin Maurin, elgitarr, och Jonas Granberg, sopransax, tolkade gotl\u00e4ndske musikprofilen Patrik Silverekes tons\u00e4ttning av \u00c4rvda Str\u00e4ngar.<\/p>\n P\u00e5 efterf\u00f6ljande fest visade n\u00e4sta generation Wessman Klintberg under ledning av Love Klintberg att mat i tydlighet \u00e4r kultur och kan arrangeras. Kv\u00e4llen avslutades med texter och musik av Blomgren och \u00c5berg arrade av Musikkollektivet Bobby Mull.<\/p>\n Tomas Johansson<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Wille Wid. Foto Bertil Thorslund.<\/p>\n Konsert p\u00e5 barock-orgeln i Stenkyrka<\/strong><\/p>\n MUSIK:<\/strong> S\u00f6ndagen den 30 augusti satte sig Wille Wid p\u00e5 orgelpallen. Framf\u00f6r oss hade vi en timme med musik av s\u00e5dana vi h\u00f6rt talas (Bach, Mendelssohn) och nya bekanta (Krieger Jan Pieterszoon Sweelinck, Bianchieri). Gammal musik, f\u00f6rvisso. Men Wille visste att f\u00e5 den att leva.<\/p>\n Det blev en fantastisk konsert. Bara en sak fanns att \u00f6nska \u2013 att fler personer hittat v\u00e4gen till Stenkyrka kyrka.<\/p>\n Bertil Thorslund<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n Gunnfjauns kapell. Foto Bj\u00f6rn Ahls\u00e9n.<\/p>\n Gunnfjauns Kapell stannar tiden<\/strong><\/p>\n MUSIK:<\/strong> \u201d\u00c4ndl\u00f6sa \u00e4r s\u00e5ngerna om m\u00e4nniskan och livet. Tiden st\u00e5r still, det \u00e4r m\u00e4nniskorna som g\u00e5r.\u201d<\/p>\n Det \u00e4r programf\u00f6rklaringen till Kapellets \u00e5ttonde album som presenterades inf\u00f6r att fullsatt Wisby B\u00f6rs. Albumet heter \u00c4ndlaus och precis som tidigare blandas gamla gotl\u00e4ndska visor och dansl\u00e5tar med egna kompositioner. Gunnfjauns kapell \u00e4r Charlotte Berg (s\u00e5ng), Jan Ekedal (gitarr), Owe Ronstr\u00f6m (fiol), Annika Bj\u00f6rkegren (fl\u00f6jt) och Bengt Arwidsson (mandolin & dragspel). Denna kv\u00e4ll spelas b\u00e5de \u00e4ldre och nya l\u00e5tar.<\/p>\n F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag s\u00e5g ursprunget till Gunnfjauns Kapell var 1980. D\u00e5 hette de Bakom h\u00f6stacken och spelade irl\u00e4ndsk folkmusik. Sp\u00e5ren finns kvar. S\u00e4ttningen k\u00e4nns \u00e4ven den igen fr\u00e5n den moderna irl\u00e4ndska folkmusiken. Denna kv\u00e4ll g\u00e4stas gruppen \u00e4ven av Erik Ronstr\u00f6m p\u00e5 mandola och gitarr, Lisa Klevebrant p\u00e5 harpa och tin-whistle samt Marcus Svensson p\u00e5 nyckelharpa.<\/p>\n 46 \u00e5r senare \u00e4r det en v\u00e4ldigt samspelt grupp jag m\u00f6ter och vartefter kv\u00e4llen lider och v\u00e4rmen stiger i lokalen s\u00e5 blir musiken alltmer intensiv och energifylld. Titelsp\u00e5ret fr\u00e5n det nya albumet, \u00c4ndlaus visu (med text av Allan Nilsson) blir ett fint alls\u00e5ngsnummer d\u00e4r publiken \u00e4r med p\u00e5 noterna. Andra h\u00f6jdpunkter \u00e4r Ronstr\u00f6mmen, en l\u00e5t skriven av Annika Bj\u00f6rkegren som f\u00f6delsedagspresent till Owe Ronstr\u00f6m samt extranumret Carolines vals.<\/p>\n Naturligtvis kn\u00f6ts kv\u00e4llen ihop med den underbara visan Naudljaus med text av Gustav Larsson, men d\u00e4r melodin \u00e4r h\u00e4mtad ur den irl\u00e4ndska folkmusiken och i original heter My Lagan Love. Och visst kan man \u00e4ven sp\u00e5ra lite O\u00b4Carolan (irl\u00e4ndsk komposit\u00f6r) i Jan Ekedals komposition Kojan, fint framf\u00f6rd tillsammans med Lisa Klevebrant p\u00e5 harpa.<\/p>\n Sedan m\u00e5ste det s\u00e4gas \u2013 Fjaugen, av Jan Ekedahl, \u00e4r ett av den moderna svenska folkmusikens m\u00e4sterverk helt i klass med BoEves psalm av Lars Hollmer. Gunnfjauns Kapell \u00e4r samtida folkmusik n\u00e4r den \u00e4r som b\u00e4st och av h\u00f6g internationell klass. Publiken som gick hem upplevde nog att musiken denna kv\u00e4ll stannat tiden ett litet slag.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Wessman-webb-1024x536.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Wid-webb-1024x648.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Gunnfjaun-webb-1024x536.jpg\")
<\/p>\n
![\"Annons\"](\"https:\/\/www-static.horisontmagasin.se\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Visbytravet-sommartrav-dig-NY-scaled.jpg?media=1775032171\")
<\/a> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Horisont har knutit till sig ett kluster av kulturengagerade och kunniga personer som redaktionens \u00f6gon och \u00f6ron inom…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":370265,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[67],"tags":[104,42940,13200,42941,34,31,33,32,30,105,42942,42943],"class_list":["post-370264","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-underhallning","tag-entertainment","tag-gunnfjauns-kapell","tag-kultur-tisdag","tag-maxida-marak","tag-se","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-underhallning","tag-wessmans-forlag","tag-wille-wid"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/117232027217799500","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/370264","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=370264"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/370264\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/370265"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=370264"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=370264"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=370264"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}