{"id":418132,"date":"2026-10-13T09:34:12","date_gmt":"2026-10-13T09:34:12","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/418132\/"},"modified":"2026-10-13T09:34:12","modified_gmt":"2026-10-13T09:34:12","slug":"solsystemets-jatteplaneter-faller-isar-i-9-av-10-simuleringar-martin-cid-magazine-sv","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/418132\/","title":{"rendered":"Solsystemets j\u00e4tteplaneter faller is\u00e4r i 9 av 10 simuleringar \u2013 Martin Cid Magazine SV"},"content":{"rendered":"<p>Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus har l\u00e4nge betraktats som solsystemets mest h\u00e5llbara maskineri \u2013 en upps\u00e4ttning banor som f\u00f6rv\u00e4ntas \u00f6verleva universum m\u00e5nga g\u00e5nger om. Nya simuleringar visar att solen sj\u00e4lv kommer att bryta s\u00f6nder det maskineriet n\u00e4r den d\u00f6r, troligen inom ungef\u00e4r en miljard \u00e5r efter att den blivit en vit dv\u00e4rg.<\/p>\n<p>Orsaken \u00e4r hur solen tappar vikt. Tidigare ber\u00e4kningar utgick fr\u00e5n att en d\u00f6ende sol skulle f\u00e4lla sina yttre lager j\u00e4mnt, som ett l\u00e5ngsamt l\u00e4ckage, vilket str\u00e4cker ut varje bana utan att st\u00f6ra planeternas ordning. Det nya arbetet, av Konstantin Batygin och Jim Fuller vid Caltech och Fred Adams vid University of Michigan, utg\u00e5r fr\u00e5n bevis f\u00f6r att d\u00f6ende stj\u00e4rnor kastar av sig sina h\u00f6ljen i separata, asymmetriska skurar. Varje skur ger solen en liten knuff, och planeterna k\u00e4nner av varenda en.<\/p>\n<p>\u00d6ver hundratals simulerade framtider ackumulerades dessa knuffar. I det scenario som f\u00f6rfattarna anser ligga n\u00e4rmast observationerna var omkring 40 procent av de simulerade solsystemen redan st\u00f6rda eller v\u00e5ldsamt omkastade n\u00e4r den vita dv\u00e4rgen bildades, och ungef\u00e4r nio av tio f\u00f6ll s\u00f6nder inom 3 miljarder \u00e5r. I vissa k\u00f6rningar kastades Saturnus ut ur solsystemet helt och h\u00e5llet. I andra bytte Uranus och Neptunus plats.<\/p>\n<p>Om resultatet st\u00e5r sig upph\u00f6r solsystemets slut att vara en avl\u00e4gsen olycka orsakad av en f\u00f6rbipasserande stj\u00e4rna. Det blir en del av hur solen d\u00f6r, och samma logik g\u00e4ller n\u00e4stan varje planetsystem i galaxen, eftersom n\u00e4stan alla stj\u00e4rnor avslutar sina liv som vita dv\u00e4rgar.<\/p>\n<p>D\u00e4rf\u00f6r sparkar en d\u00f6ende sol p\u00e5 sina egna planeter<\/p>\n<p>Om ungef\u00e4r 5 miljarder \u00e5r kommer solen att sv\u00e4lla upp till en r\u00f6d j\u00e4tte, och under sina j\u00e4ttefaser kommer den att f\u00f6rlora omkring 46 procent av sin massa. Med mindre massa som h\u00e5ller dem kvar driver planeterna ut\u00e5t. I den j\u00e4mna bilden v\u00e4xer varje bana med en faktor p\u00e5 ungef\u00e4r 1,85, s\u00e5 det yttre solsystemet blir en st\u00f6rre, l\u00e5ngsammare kopia av det vi k\u00e4nner.<\/p>\n<p>Ledtr\u00e5den till att f\u00f6rlusten inte \u00e4r j\u00e4mn kommer fr\u00e5n Gaia, Europeiska rymdorganisationens stj\u00e4rnkartl\u00e4ggningssatellit. Genom att f\u00f6lja par av stj\u00e4rnor som kretsar kring varandra p\u00e5 stora avst\u00e5nd uppt\u00e4ckte astronomer att nybildade vita dv\u00e4rgar r\u00f6r sig som om de hade f\u00e5tt en spark p\u00e5 omkring 0,75 kilometer per sekund, ungef\u00e4r 2 700 km\/h. En stj\u00e4rna som f\u00e4llde sin gas j\u00e4mnt i alla riktningar skulle inte f\u00e5 n\u00e5gon spark alls.<\/p>\n<p>Den ledande f\u00f6rklaringen, en ram som Fuller nyligen f\u00f6reslog, \u00e4r att en r\u00f6d j\u00e4ttes h\u00f6lje l\u00e4mnar stj\u00e4rnan i diskreta plymer drivna av omr\u00f6rningen i dess yttre lager. Teleskop som kombinerar ljus fr\u00e5n flera speglar visar redan separata, f\u00f6r\u00e4nderliga dammoln kring \u00e5ldrande j\u00e4ttestj\u00e4rnor. Varje plym knuffar stj\u00e4rnan n\u00e5got i en slumpm\u00e4ssig riktning, och knuffarna summeras till den observerade sparken.<\/p>\n<p>F\u00f6r planeterna \u00e4r en knuff till solen en knuff till varje bana p\u00e5 en g\u00e5ng. I studiens referensfall f\u00e5r solen omkring 4 600 rekyler p\u00e5 n\u00e5gra meter per sekund var, med en median p\u00e5 ungef\u00e4r 7 m\/s. Var f\u00f6r sig \u00e4r de sm\u00e5. Eftersom de tr\u00e4ffar vid slumpm\u00e4ssiga punkter i varje planets bana tar de inte ut varandra, och banorna b\u00f6rjar vandra. \u201dAllt f\u00f6r\u00e4ndras n\u00e4r h\u00f6ljet l\u00e4mnar stj\u00e4rnan i bitar\u201d, skriver f\u00f6rfattarna.<\/p>\n<p>S\u00e5 h\u00e4r gjorde de<\/p>\n<p>Teamet anv\u00e4nde rebound, en allm\u00e4nt anv\u00e4nd \u00f6ppen k\u00e4llkod som ber\u00e4knar hur himlakroppar r\u00f6r sig under varandras gravitation, och kopplade den till en modell av solens utveckling byggd med MESA, ett standardprogram f\u00f6r stj\u00e4rnutveckling. De fyra j\u00e4tteplaneterna startade fr\u00e5n sina nuvarande positioner och hastigheter, och solen f\u00f6rlorade sedan massa l\u00e4ngs den modellens sp\u00e5r.<\/p>\n<p>F\u00f6rst kom kontrollf\u00f6rs\u00f6ket. I fler \u00e4n 60 k\u00f6rningar med j\u00e4mn massf\u00f6rlust \u00e4ndrades aldrig utfallet: banorna expanderade, f\u00f6rh\u00e5llandena mellan planeternas omloppstider f\u00f6rblev of\u00f6r\u00e4ndrade, och systemet f\u00f6rblev stabilt i miljarder \u00e5r.<\/p>\n<p>Sedan br\u00f6t forskarna upp massf\u00f6rlusten i bitar. De k\u00f6rde 672 simuleringar, varierande storleken p\u00e5 varje utst\u00f6tt gaspaket fr\u00e5n en tiomiljondel till en tiotusendel av solens massa, och varierande om skurarna p\u00e5gick under alla solens j\u00e4ttefaser eller bara den sista, kallad den asymptotiska j\u00e4ttegrenen. Varje sluttillst\u00e5nd f\u00f6ljdes sedan i ytterligare 3 miljarder \u00e5r utan f\u00f6rbipasserande stj\u00e4rnor eller andra yttre st\u00f6rningar.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n 10\u00b9\u2078 \u00e5r till ungef\u00e4r en miljard<\/p>\n<p>De siffror som ers\u00e4tts \u00e4r enorma. Enbart kaos uppskattades beh\u00f6va omkring 10\u00b9\u2078 \u00e5r, en miljard miljarder \u00e5r, f\u00f6r att destabilisera Uranus. Att l\u00e4gga till f\u00f6rbipasserande stj\u00e4rnor, som finner de vidgade banorna ett l\u00e4ttare m\u00e5l, minskade uppskattningen till mellan 30 och 100 miljarder \u00e5r. Universum \u00e4r omkring 13,8 miljarder \u00e5r gammalt.<\/p>\n<p>Vid den kalibrering som f\u00f6rfattarna f\u00f6redrar l\u00f6ses solsystemet nu upp p\u00e5 egen hand ungef\u00e4r en miljard \u00e5r efter att den vita dv\u00e4rgen bildas, hundra g\u00e5nger tidigare \u00e4n den f\u00f6rv\u00e4ntade v\u00e4ntan p\u00e5 den f\u00f6rsta st\u00f6rande f\u00f6rbipasserande stj\u00e4rnan. I de mest v\u00e5ldsamma k\u00f6rningarna str\u00e4cktes Neptunus bana till en excentricitet p\u00e5 omkring 0,5, s\u00e5 dess avst\u00e5nd fr\u00e5n solen skulle variera med en faktor tre mellan dess n\u00e4rmaste och mest avl\u00e4gsna punkt.<\/p>\n<p>Oredan v\u00e4ntar inte alltid p\u00e5 att solen ska sluta d\u00f6. I 37 av 48 k\u00f6rningar av det gynnade scenariot b\u00f6rjade banor korsas innan massf\u00f6rlusten var \u00f6ver, tidigast medan solen fortfarande var en r\u00f6d j\u00e4tte som h\u00f6ll 89 procent av sin nuvarande massa. I ett exempel kastades Saturnus ut inom 2,5 miljoner \u00e5r efter den vita dv\u00e4rgens f\u00f6delse, vilket l\u00e4mnade Uranus och Neptunus l\u00e5sta tillsammans.<\/p>\n<p>Isaac Newton misst\u00e4nkte att den \u00f6msesidiga dragningen mellan Jupiter och Saturnus s\u00e5 sm\u00e5ningom skulle f\u00f6rst\u00f6ra planeternas ordning. Laplace och Lagrange visade senare att banorna, inom deras approximationsniv\u00e5, bara oscillerar, och tre \u00e5rhundraden av ber\u00e4kningar sk\u00f6t hela tiden domen l\u00e4ngre bort. \u201dNewtons f\u00f6rest\u00e4llda instabilitet \u00e4r verklig trots allt. Han hade bara fel om f\u00f6r\u00f6varen\u201d, avslutar f\u00f6rfattarna.<\/p>\n<p>Inte varje utfall var destruktivt. Vissa k\u00f6rningar f\u00e5ngade par av planeter i resonanser, rytmiska banm\u00f6nster som solsystemet aldrig haft: Jupiter och Saturnus i ett 5:2-f\u00f6rh\u00e5llande, eller Uranus som fullbordar tv\u00e5 varv f\u00f6r varje varv av Neptunus. I 8 av de 672 simuleringarna f\u00e5ngades b\u00e5da paren samtidigt. Dessa l\u00e5sta system var inte s\u00e4krare, och i de mest detaljerade k\u00f6rningarna \u00f6verlevde de n\u00e5got mer s\u00e4llan \u00e4n de andra.<\/p>\n<p>Vad simuleringarna inte avg\u00f6r<\/p>\n<p>Allt h\u00e4nger p\u00e5 en kvantitet som ingen har m\u00e4tt direkt: hur stort varje utstr\u00f6mmande gasbloss \u00e4r. Om solen f\u00e4ller sitt h\u00f6lje i paket p\u00e5 en tiomiljondel av sin massa eller mindre, j\u00e4mnas skurarna i stort sett ut och solsystemet \u00f6verlever som en f\u00f6rstorad kopia av sig sj\u00e4lv. De v\u00e5ldsamma utbrotten tar \u00f6ver n\u00e4r paketen n\u00e5r ungef\u00e4r en hundratusendel av en solmassa.<\/p>\n<p>Bron fr\u00e5n Gaia-sparkarna till paketstorleken \u00e4r ocks\u00e5 en tolkning. Den antar att sparkarna kommer fr\u00e5n m\u00e5nga oberoende utkastningar. F\u00f6rfattarna argumenterar f\u00f6r att \u00e4ven den l\u00e5ga \u00e4nden av det uppm\u00e4tta intervallet, 0,25 km per sekund, inneb\u00e4r paket som redan befinner sig i det v\u00e5ldsamma omr\u00e5det. De p\u00e5pekar ocks\u00e5 att deras huvudscenario str\u00e4cker skurarna bortom den asymptotiska j\u00e4ttegrenen, den fas d\u00e4r modellen \u00e4r b\u00e4st kalibrerad. Att begr\u00e4nsa skurarna till den fasen tog bort alla tidiga uppbrott under r\u00f6dj\u00e4ttefasen, men \u00e4nd\u00e5 blev 83 procent av systemen instabila inom 3 miljarder \u00e5r.<\/p>\n<p>Arbetet l\u00e4mnar de inre planeterna \u00e5t sidan. Det f\u00f6ljer bara de fyra j\u00e4tteplaneterna, s\u00e5 Merkurius, Venus, Jorden och Mars ing\u00e5r inte i ber\u00e4kningen. Tidigare studier satte Merkurius egen risk till omkring 1 procent: det \u00e4r sannolikheten att dess bana blir instabil innan solen l\u00e4mnar sin nuvarande, v\u00e4tebrinnande fas.<\/p>\n<p>Teorin g\u00f6r ocks\u00e5 f\u00f6ruts\u00e4gelser som astronomer kan kontrollera. Om d\u00f6ende stj\u00e4rnor rutinm\u00e4ssigt skakar loss sina planeter, borde unga vita dv\u00e4rgar f\u00e4rdas med en population av fritt flytande planeter. I dessa simuleringar kastades j\u00e4tteplaneterna l\u00e5ngt oftare ut \u00e4n de krossades samman, och det skr\u00e4p som faktiskt faller ner p\u00e5 vita dv\u00e4rgar borde komma mest fr\u00e5n steniga kroppar snarare \u00e4n j\u00e4tteplaneter, vilket st\u00e4mmer \u00f6verens med det steniga material som hittills uppm\u00e4tts i f\u00f6rorenade vita dv\u00e4rgar.<\/p>\n<p>Vanliga fr\u00e5gor om solens d\u00f6d och planeterna<\/p>\n<p><strong>Kommer solsystemet att falla s\u00f6nder n\u00e4r solen d\u00f6r?<\/strong><\/p>\n<p>Enligt dessa simuleringar, troligen ja f\u00f6r j\u00e4tteplaneterna. Om solen f\u00f6rlorar sina yttre lager i tusentals separata skurar, som vita dv\u00e4rgars sparkar antyder, blev ungef\u00e4r nio av tio simulerade system instabila inom 3 miljarder \u00e5r efter att den vita dv\u00e4rgen bildades. Med j\u00e4mn massf\u00f6rlust f\u00f6rblev planeterna stabila.<\/p>\n<p><strong>N\u00e4r blir solen en r\u00f6d j\u00e4tte?<\/strong><\/p>\n<p>Om ungef\u00e4r 5 miljarder \u00e5r. Solen kommer d\u00e5 att f\u00f6rlora omkring 46 procent av sin massa under sina j\u00e4ttefaser innan den slutar som en vit dv\u00e4rg p\u00e5 omkring 0,54 solmassor. I studien sker uppbrotten under den massf\u00f6rlusten eller under de f\u00f6ljande miljarderna \u00e5r.<\/p>\n<p><strong>Vad \u00e4r en vit dv\u00e4rg-spark?<\/strong><\/p>\n<p>Det \u00e4r den lilla hastighet som en stj\u00e4rna verkar f\u00e5 n\u00e4r den blir en vit dv\u00e4rg, omkring 0,75 km per sekund enligt Gaia-m\u00e4tningar av vida stj\u00e4rnpar. En spark inneb\u00e4r att stj\u00e4rnan f\u00f6rlorade sin gas oj\u00e4mnt, och varje oj\u00e4mn skur knuffar ocks\u00e5 eventuella planeter i omlopp.<\/p>\n<p><strong>Kan Saturnus verkligen kastas ut ur solsystemet?<\/strong><\/p>\n<p>I vissa simuleringar, ja. I en k\u00f6rning kastades Saturnus ut inom 2,5 miljoner \u00e5r efter att den vita dv\u00e4rgen bildades. Bland j\u00e4tteplaneterna var utkastningar vanligare \u00e4n kollisioner, s\u00e5 f\u00f6rlorade planeter skulle driva genom galaxen som fritt flytande v\u00e4rldar.<\/p>\n<p>Vad som kommer h\u00e4rn\u00e4st<\/p>\n<p>Studien publicerades i The Astrophysical Journal Letters i september 2026, efter en f\u00f6rhandspublicering p\u00e5 arXiv, och fick bredare uppm\u00e4rksamhet den 12 oktober. Dess centrala siffra kan sk\u00e4rpas med fler Gaia-m\u00e4tningar av vita dv\u00e4rgars sparkar och med b\u00e4ttre modeller av hur j\u00e4ttestj\u00e4rnor st\u00f6ter ut gas. F\u00f6rfattarna pekar ocks\u00e5 p\u00e5 de planeter och det skr\u00e4p som nu hittas kring vita dv\u00e4rgar som en registrering av hur varje stj\u00e4rna dog, s\u00e5 varje nytt system som r\u00e4knas d\u00e4r testar om solens j\u00e4tteplaneter \u00e4r d\u00f6mda eller bara f\u00f6rstorade.<\/p>\n<p>Referens: Batygin et al., \u201dTerminal Instability of the Solar System Triggered by Stochastic Solar Mass Loss,\u201d The Astrophysical Journal Letters, 2026. DOI: 10.3847\/2041-8213\/aea290<\/p>\n<p class=\"mcm-tags\">Taggar: <a class=\"mcm-tag\" href=\"https:\/\/sv.martincid.com\/tag\/astronomy-sv\/\" rel=\"tag nofollow noopener\" target=\"_blank\">astronomi<\/a>, <a class=\"mcm-tag\" href=\"https:\/\/sv.martincid.com\/tag\/vit-dvarg-sv\/\" rel=\"tag nofollow noopener\" target=\"_blank\">vit dv\u00e4rg<\/a>, <a class=\"mcm-tag\" href=\"https:\/\/sv.martincid.com\/tag\/caltech-sv\/\" rel=\"tag nofollow noopener\" target=\"_blank\">Caltech<\/a>, <a class=\"mcm-tag\" href=\"https:\/\/sv.martincid.com\/tag\/konstantin-batygin-sv\/\" rel=\"tag nofollow noopener\" target=\"_blank\">Konstantin Batygin<\/a>, <a class=\"mcm-tag\" href=\"https:\/\/sv.martincid.com\/tag\/solen-sv\/\" rel=\"tag nofollow noopener\" target=\"_blank\">solen<\/a>, <a class=\"mcm-tag\" href=\"https:\/\/sv.martincid.com\/tag\/solsystemet-sv\/\" rel=\"tag nofollow noopener\" target=\"_blank\">solsystemet<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus har l\u00e4nge betraktats som solsystemets mest h\u00e5llbara maskineri \u2013 en upps\u00e4ttning banor som&hellip;\n","protected":false},"author":2,"featured_media":418133,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[66],"tags":[51816,27762,51815,49849,51812,51813,80,78,79,34,51809,51810,31,33,32,30,81,84,51814,83,82,51811],"class_list":["post-418132","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-vetenskap-och-teknik","tag-caltech","tag-jupiter","tag-konstantin-batygin","tag-neptune","tag-red-giant","tag-saturn","tag-science","tag-science-and-technology","tag-scienceandtechnology","tag-se","tag-solar-system-stability","tag-stochastic-mass-loss","tag-svenska","tag-sverige","tag-sweden","tag-swedish","tag-technology","tag-teknik","tag-uranus","tag-vetenskap","tag-vetenskapteknik","tag-white-dwarf-kicks"],"share_on_mastodon":{"url":"","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/418132","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=418132"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/418132\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/418133"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=418132"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=418132"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=418132"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}