Munkfors, 1989. Ett \u00e4ldre par har just storhandlat och pustar ut i vita, stapelbara platstolar \u00e0 149 kr\/st. Omgivna av shoppingvagnar och extrapriser. <\/p>\n
Kvinnan ser mig bistert rakt i \u00f6gonen. Mannen h\u00e5ller upp en falukorv och en inplastad fl\u00e4skfil\u00e9, som om han ville visa upp sina fynd f\u00f6r fotografen. Men det f\u00f6rsiktiga leendet som leker p\u00e5 hans tunna l\u00e4ppar \u00e4r snarare avvaktande \u00e4n stolt. <\/p>\n
Korven, det var p\u00e5 mannens eget initiativ – s\u00e4ger Tunbj\u00f6rk i en intervju, som svar p\u00e5 kritik han f\u00e5tt f\u00f6r bilden. Att Tunbj\u00f6rk skulle gjort sig lustig \u00f6ver det gamla paret.<\/p>\n
Men av kontaktkopiorna, som Kulturhuset visar n\u00e5gra av, framg\u00e5r att han tog \u00e5tminstone tv\u00e5 bilder av samma par, vid samma tillf\u00e4lle, men utan korv och fl\u00e4skfil\u00e9. <\/p>\n
Oavsett initiativet var det allts\u00e5 Tunbj\u00f6rk som valde just den h\u00e4r bilden. S\u00e5 varf\u00f6r korven?<\/p>\n
F\u00f6r att den \u00e4r lite tokig. Och f\u00f6r att utan den vore bilden bara samh\u00e4llskritisk. Mot ”plastifieringen”, som Tunbj\u00f6rk sj\u00e4lv kallar den samh\u00e4llsomvandling han skildrar i Landet utom sig. Tomheten i \u00f6verfl\u00f6det. Sj\u00e4ll\u00f6sheten.<\/p>\n
Korven mots\u00e4ger visserligen inget av det d\u00e4r. Men det vaga leendet hos mannen som h\u00e5ller upp den f\u00f6r kameran tillf\u00f6r n\u00e5got annat. <\/p>\n
Det s\u00e4ger: Du ser mig som ett exempel, och jag ser det. <\/p>\n
Och eftersom jag g\u00f6r det \u00e4r jag ocks\u00e5 n\u00e5got annat, som du inte ser. Eller? <\/p>\n
Det \u00e4r s\u00e5nt som g\u00f6r Landet utom sig till en klassiker, tror jag. <\/p>\n