Nationellt n\u00e4tverk f\u00f6r neurodevelopmental disorders, NNDD, best\u00e5r av representanter fr\u00e5n bland annat psykiatrin, kommunerna, habiliteringen och flera vetenskapliga grenar, som vetenskapsteori och psykologi. Det bildades i v\u00e5ras och ska nu f\u00f6rs\u00f6ka s\u00e4tta fingret p\u00e5 ett aktuellt och omdiskuterat samh\u00e4llsfenomen: vad den branta \u00f6kningen av neuropsykiatriska diagnoser som autism och adhd beror p\u00e5 och vilka konsekvenserna blir f\u00f6r inte minst v\u00e5rden.<\/p>\n
Forskarna Gina Griffioen-J\u00e4rfalk och Sebastian Lundstr\u00f6m deltar i n\u00e4tverket* som delvis finansieras med bidrag fr\u00e5n forskningsr\u00e5det Forte. B\u00e5da understryker att de f\u00f6rst\u00e5s inte \u00e4r emot neuropsykiatriska diagnoser \u2013 och att diagnosen kan utg\u00f6ra en efterl\u00e4ngtad f\u00f6rklaring och leda till \u00f6kad sj\u00e4lvk\u00e4nnedom f\u00f6r individen.<\/p>\n
\u2013 Det \u00e4r s\u00e5klart viktigt att fler med autism och adhd uppt\u00e4cks och f\u00e5r behandling och st\u00f6d vid behov. Det minskar risken f\u00f6r att individen drabbas av utmattning, depression och \u00e5ngest. Men fr\u00e5gan \u00e4r: hur ska psykiatrin i l\u00e4ngden kunna ta emot hela den h\u00e4r stora gruppen. Och n\u00e4r gruppen b\u00f6rjar bli s\u00e5 heterogen, hur ska vi kunna bedriva forskning om den p\u00e5 rimligt s\u00e4tt, s\u00e4ger Gina Griffioen-J\u00e4rfalk.<\/p>\n
Sebastian Lundstr\u00f6m fyller i:<\/p>\n
\u2013 Det beh\u00f6ver inte vara ett problem i sig att diagnoserna \u00f6kar, men psykiatrin och habiliteringen \u00e4r idag inte organiserad eller dimensionerad f\u00f6r att kunna ta hand om ett s\u00e5 stort antal patienter, s\u00e4ger han och till\u00e4gger:<\/p>\n
\u2013 Vissa \u00e4r j\u00e4tteglada \u00f6ver sin diagnos, de f\u00e5r d\u00e5 en f\u00f6rklaringsmodell till vilka de \u00e4r, hur de fungerar och hj\u00e4lp med att hantera och f\u00f6rst\u00e5 sina sv\u00e5righeter. Samtidigt \u00e4r andra inte lika glada \u00f6ver sina diagnoser efter en tid, vilket kan vara viktigt att n\u00e4mna.<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
Risk f\u00f6r undantr\u00e4ngningseffekter<\/strong> Ocks\u00e5 autismspektrumdiagnoserna har skjutit i h\u00f6jden<\/a><\/strong>. Antalet autismdiagnoser har sexfaldigats sedan 2010 bland flickor i \u00e5ldern 10-17 \u00e5r \u2013 under 2023 hade 4,7 procent av pojkarna och 2,5 procent av flickorna i det \u00e5ldersspannet en autismdiagnos.<\/p>\n \u2013 Vi vill f\u00f6rst\u00e5s inte tona ner lidandet hos personer med adhd eller autism, men samtidigt finns det mer kritiska psykiatriska tillst\u00e5nd som idag riskerar att tr\u00e4ngas undan och inte f\u00e5 b\u00e4sta m\u00f6jliga v\u00e5rd. \u00c5 andra sidan, om det inte finns tillg\u00e5ng till st\u00f6d och behandling vid autism och adhd kan det f\u00e5 sv\u00e5ra konsekvenser f\u00f6r individen, s\u00e5 det h\u00e4r \u00e4r komplicerade fr\u00e5gor, s\u00e4ger Gina Griffioen-J\u00e4rfalk.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Fler diagnoser \u2013 inte fler symptom<\/strong> \u2013 Dessa drag \u00e4r mer eller mindre konstanta \u00f6ver tid, men vi vet att b\u00e5de adhd- och autismdiagnoser idag s\u00e4tts p\u00e5 betydligt f\u00e4rre symptomkriterier \u00e4n f\u00f6r 10-15 \u00e5r sedan, f\u00f6rklarar Sebastian Lundstr\u00f6m.\u00a0<\/p>\n D\u00e5 \u00e4r fr\u00e5gan: om inte de drag som utg\u00f6r diagnoserna \u00f6kar, varf\u00f6r \u00f6kar diagnoserna? En bidragande orsak som har lyfts i debatten \u00e4r sn\u00e5rigare krav och h\u00f6gre tempo i skolan, arbetslivet och samh\u00e4llet \u00f6ver lag. Stort fokus p\u00e5 grupparbeten i skolan, ett arbetsliv d\u00e4r ledorden \u00e4r \u201dstresst\u00e5lighet\u201d, \u201dsocial kompetens\u201d och \u201dflexibilitet\u201d, ett samh\u00e4lle med en strid str\u00f6m av intryck och information \u2013 kan allt detta bidra till att fler hamnar utanf\u00f6r en allt sn\u00e4vare norm? Forskning<\/a><\/strong> visar hur som helst att f\u00f6r\u00e4ldrar till barn med autism rankar samma symptomniv\u00e5 som mer funktionsneds\u00e4ttande idag j\u00e4mf\u00f6rt med tidigare.<\/p>\n \u2013 Det verkar som att vi vantrivs mer i den r\u00e5dande kulturen, men vad det beror p\u00e5 vet ingen. Och det \u00e4r kanske inte heller vi inom v\u00e5rden och psykiatrin som ensamt ska unders\u00f6ka och f\u00f6rs\u00f6ka bevisa det, konstaterar Sebastian Lundstr\u00f6m.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Skolans roll<\/strong> \u2013 P\u00e5 det s\u00e4ttet \u00e4r det inte konstigt att diagnoserna \u00f6kar, s\u00e4ger hon och till\u00e4gger:<\/p>\n \u2013 Men vid sidan av utvidgade diagnoskriterier*, s\u00e5 \u00e4ndrades l\u00e4roplanen 2011 mot ett \u00f6kat fokus p\u00e5 f\u00e4rdigheter som inte \u00e4r anpassade efter barnens \u00e5lder. Det kan g\u00f6ra att mindre eller samma symptomniv\u00e5 upplevs som mer funktionsneds\u00e4ttande.<\/p>\n Inom skoldebatten har v\u00e5gorna g\u00e5tt h\u00f6ga de senaste \u00e5ren. Vissa, som Johan S\u00f6derlund, \u00f6verl\u00e4kare i psykiatri, har argumenterat<\/a> <\/strong>f\u00f6r att skolans pedagogik och kunskapskrav \u00e4r en bidragande orsak till den stora \u00f6kningen av adhd-diagnoser. Men Sebastian Lundstr\u00f6m p\u00e5pekar att det \u00e4r sv\u00e5rt att fastst\u00e4lla skolans betydelse f\u00f6r utvecklingen.<\/p>\n \u2013 Att \u00f6kningen beror p\u00e5 l\u00e4roplanen fr\u00e5n 2011 \u00e4r en popul\u00e4r f\u00f6rklaring i debatten, men jag sj\u00e4lv \u00e4r f\u00f6rsiktig med den slutsatsen, eftersom det inte finns data som st\u00f6djer den. Diagnos\u00f6kningen har varit stadig \u00f6ver tid, inte bara senaste \u00e5ren.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Inte individen, utan omgivningen<\/strong> \u2013 Om en elev f\u00e5r r\u00e4tt st\u00f6d kanske funktionsneds\u00e4ttningen f\u00f6rsvinner eller i alla fall minskar betydligt, och d\u00e5 beh\u00f6vs det kanske heller ingen diagnos eller v\u00e5rd. Dessa diagnoser \u00e4r v\u00e4ldigt kontextberoende, s\u00e4ger Gina Griffioen-J\u00e4rfalk.<\/p>\n Sebastian Lundstr\u00f6m, som f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan och p\u00e5 uppdrag av Svenska f\u00f6reningen f\u00f6r barn- och ungdomspsykiatri (SFBUP) tog fram riktlinjer<\/a> <\/strong>f\u00f6r utredning av och st\u00f6d vid autism, \u00e4r inne p\u00e5 samma sp\u00e5r.<\/p>\n \u2013 Funktionsneds\u00e4ttningen vid adhd och autism \u00e4r i h\u00f6g grad beroende av omgivningen, och kan d\u00e4rmed f\u00f6r\u00e4ndras om man till exempel tar bort eller l\u00e4gger till st\u00f6d. Jag och flera andra forskare tycker att graderingen av autism i olika sv\u00e5righetsgrader inte b\u00f6r anv\u00e4ndas, av det sk\u00e4let, s\u00e4ger han och till\u00e4gger:<\/p>\n \u2013 Men \u00e4nd\u00e5 har sv\u00e5righetsgraderingen blivit en form av sorteringsmekanism inom skolan, d\u00e4r en elev med autism niv\u00e5 1 ofta anses beh\u00f6va mindre st\u00f6d \u00e4n n\u00e5gon med autism niv\u00e5 3. Sv\u00e5righetsgraderna \u00e4r inte ens t\u00e4nkta f\u00f6r skolan, utan f\u00f6r att v\u00e5rden ska kunna bed\u00f6ma behovet av st\u00f6d f\u00f6r individen.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n St\u00e4nga d\u00f6rrar<\/strong> \u2013 I\u00a0och med att diagnoserna s\u00e4tts p\u00e5 f\u00e4rre kriterier och en mindre genomgripande symptomatologi, \u00e4r det ocks\u00e5 betydligt fler som kan och vill komma ur sina diagnoser idag \u00e4n f\u00f6r 25 \u00e5r sedan d\u00e5 den diagnostiska stabiliteten var i det n\u00e4rmaste hundra procent, i alla fall f\u00f6r autism, s\u00e4ger Sebastian Lundstr\u00f6m.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Mer fokus p\u00e5 funktion \u2013 mindre p\u00e5 diagnos<\/strong>
N\u00e4rmare 70 procent av alla l\u00e4karbes\u00f6k<\/a> hos BUP kretsar idag kring utredning och behandling av adhd. Susanne Buchmayer, medicinskt sakkunnig p\u00e5 Socialstyrelsen, har i en intervju med Special Nest framf\u00f6rt att det p\u00e5 en och samma g\u00e5ng kan finnas en underdiagnostisering i vissa grupper och en \u00f6verdiagnostisering i andra.<\/p>\n
Exakt vad diagnos\u00f6kningen beror p\u00e5 \u00e4r inte klarlagt, men enligt svensk och internationell forskning<\/a> har f\u00f6rekomsten av adhd- och autismdrag i befolkningen inte \u00f6kat.<\/p>\n
Gina Griffioen-J\u00e4rfalk framh\u00e5ller att \u00f6kad medvetenhet i samh\u00e4llet om autism, adhd och andra n\u00e4rliggande tillst\u00e5nd har lett till att grupper som tidigare har varit underdiagnostiserade, nu har b\u00f6rjat komma ikapp. Det g\u00e4ller personer med migrantbakgrund och, inte minst, flickor och kvinnor, som l\u00e4nge har g\u00e5tt under radarn<\/a><\/strong>.<\/p>\n
B\u00e5de Gina Griffioen-J\u00e4rfalk och Sebastian Lundstr\u00f6m betonar dock att det inte borde kr\u00e4vas en diagnos f\u00f6r att f\u00e5 extra st\u00f6d i skolan. Ett s\u00e5dant krav finns heller inte i skollagen, men i verkligheten ser det ofta annorlunda ut.<\/p>\n
F\u00f6rutom att psykiatrins starka slagsida mot adhd- och autismutredningar riskerar att tr\u00e4nga undan patienter med allvarligare psykiatrisk problematik, finns andra problem med diagnos\u00f6kningen. Ett s\u00e5dant problem, ber\u00e4ttar Gina Griffioen-J\u00e4rfalk och Sebastian Lundstr\u00f6m, \u00e4r att dessa diagnoser i praktiken st\u00e4nger d\u00f6rren f\u00f6r individen till flera omr\u00e5den i samh\u00e4llet. Special Nest skrev nyligen om Region Sk\u00e5nes nu avslutade projekt f\u00f6r diagnostisk ompr\u00f6vning, d\u00e4r 55 av 75 unga vuxna<\/a><\/strong> fick sina neuropsykiatriska diagnoser borttagna. En gemensam n\u00e4mnare f\u00f6r patienterna som s\u00f6kte sig till mottagningen var att de tyckte att diagnosen utgjorde en bromskloss, till exempel genom att f\u00f6rsv\u00e5ra m\u00f6jligheten att s\u00f6ka till milit\u00e4ren eller polisutbildningen.<\/p>\n
Debatten om adhd-\u00f6kningen har ocks\u00e5 f\u00f6ranlett en diskussion om adhd som samh\u00e4llsfenomen och om den stora bredden inom diagnosen. Psykologen och doktoranden Christopher Hornborg har i en intervju med Special Nest argumenterat f\u00f6r att sociala och ekonomiska f\u00f6rklaringar<\/strong> ges alldeles f\u00f6r lite utrymme<\/a> i adhd-utredningar.<\/p>\n