I min avhandling s\u00e5 har jag utvecklat och utforskat nya metodiker f\u00f6r h\u00e4lsoriskbed\u00f6mning av kemikalier, med m\u00e5let att \u00f6ka anv\u00e4ndningen av data fr\u00e5n in silico, in chemico och in vitro metoder f\u00f6r identifiering av hormonst\u00f6rande \u00e4mnen. Mina studier utforskar hur mekanistiska data fr\u00e5n dessa metoder kan kopplas till h\u00e4lsofarliga effekter i m\u00e4nniskor, och \u00e4ven hur dessa data kan anv\u00e4ndas f\u00f6r att predicera h\u00e4lsofarliga effekter utan djurtester. F\u00f6r att g\u00f6ra detta s\u00e5 anv\u00e4nder vi oss av Adverse Outcome Pathways (AOPs) f\u00f6r att strukturera och koppla ihop olika typer av data. En AOP \u00e4r ett ramverk som beskriver v\u00e4gen till en toxisk effekt, genom att koppla tidiga biologiska h\u00e4ndelser p\u00e5 molekyl- och cellniv\u00e5 till h\u00e4lsofarliga effekter.<\/p>\n
Ber\u00e4tta om n\u00e5gra intressanta resultat?<\/p>\n
I avhandlingens andra studie s\u00e5 unders\u00f6kte vi om \u00e4mnet perfluorooctane sulfonic acid (PFOS) kan vara en hormonst\u00f6rare, och \u00e4ven hur l\u00e5ngt vi kunde komma i bed\u00f6mningen utan att anv\u00e4nda toxicitetsdata fr\u00e5n djurtester. I bed\u00f6mningen med<\/strong> djurdata<\/strong> s\u00e5 kunde vi dra slutsatsen att PFOS kan anses vara en hormonst\u00f6rare. I bed\u00f6mningen utan<\/strong> djurdata<\/strong> s\u00e5 kopplade vi ihop data fr\u00e5n in silico, in chemico och in vitro metoder till relevanta AOPs, och kopplade d\u00e4rmed denna mekanistiska data till h\u00e4lsofarliga effekter. Med det h\u00e4r tillv\u00e4gag\u00e5ngs\u00e4ttet s\u00e5 kunde vi tydligt se att PFOS kan st\u00f6ra hormon-signalering, men det fanns inga bevis p\u00e5 h\u00e4lsofarliga effekter. En stor begr\u00e4nsning var avsaknaden av kvantitativ f\u00f6rst\u00e5else i AOPs, som hindrade oss fr\u00e5n att predicera om de tidiga mekanistiska effekterna faktiskt skulle leda till en h\u00e4lsofarlig effekt i en organism.<\/p>\n I avhandlingens fj\u00e4rde studie s\u00e5 utvecklade vi d\u00e4rf\u00f6r en metod f\u00f6r att kvantifiera delar av AOPs. Vi anv\u00e4nde sedan den h\u00e4r metoden f\u00f6r att kvantifiera sambandet mellan en endokrin mekanism (minskade testosteronniv\u00e5er) och en h\u00e4lsofarlig effekt (minskat spermieantal). Resultatet, en statistisk modell, kan anv\u00e4ndas f\u00f6r att predicera minskat spermieantal baserat p\u00e5 minskade testosteronniv\u00e5er i blodet. Modellen kan anv\u00e4ndas f\u00f6r att st\u00f6dja djurfira bed\u00f6mningar av hormonst\u00f6rare i framtiden, likt den bed\u00f6mning som beskrevs ovan.<\/p>\n Vilka \u00e4r de framtida forskningsbehoven inom omr\u00e5det?<\/p>\n Vi beh\u00f6ver utv\u00e4rdera hur de nya metoderna fungerar under andra f\u00f6rh\u00e5llanden och n\u00e4r vi bed\u00f6mer andra \u00e4mnen, till exempel kemikalier som har v\u00e4ldigt lite data. Vi beh\u00f6ver \u00e4ven unders\u00f6ka hur bra metoderna kan skilja p\u00e5 v\u00e4letablerade hormonst\u00f6rare och \u00e4mnen som inte har n\u00e5gon endokrin aktivitet, eller hur data fr\u00e5n m\u00e4nniskor kan st\u00f6dja bed\u00f6mningarna.<\/p>\n Att forts\u00e4tta utveckla v\u00e5r f\u00f6rst\u00e5else av hormonsystemet och utveckla fler djurfria metoder f\u00f6r att m\u00e4ta st\u00f6rningar i hormon-signalering \u00e4r ocks\u00e5 viktigt, f\u00f6r att ha tillr\u00e4ckligt med p\u00e5litliga data f\u00f6r djurfria bed\u00f6mningar av hormonst\u00f6rare i framtiden.<\/p>\n