Publicerad 26 okt 2025 kl 14.00Uppdaterad 27 okt kl 15.16<\/p>\n
LeMarcs l\u00e5tskatt har blivit musikteater p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.<\/p>\n
Jens Liljestrand minns inte n\u00e4r han senast gr\u00e4t i en teatersalong.<\/p>\n
<\/p>\n
Orkestern som underst\u00f6djer k\u00e4nslostormen.<\/p>\n
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
Hela ensemblen i LeMarc.<\/p>\n
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
RECENSION. <\/strong>Ibland f\u00f6ds magiska \u00f6gonblick \u2013 bokstavligt \u2013 genom en olycksh\u00e4ndelse. Johannes Kuhnke<\/strong> skadade foten f\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan och sitter d\u00e4rf\u00f6r i rullstol under urpremi\u00e4ren av \u201dLeMarc. Det som h\u00e5ller oss vid liv\u201d. Den visuella effekten av sk\u00e5despelaren i rullstol, vilket allts\u00e5 inte \u00e4r ett scenografiskt grepp utan en praktisk n\u00f6dv\u00e4ndighet, g\u00f6r det som p\u00e5 papperet ser ut som en lite ljumt publikfriande f\u00f6rest\u00e4llning till n\u00e5got rent sublimt.<\/p>\n Ingen har som Peter LeMarc<\/strong> skrivit och framf\u00f6rt s\u00e5nger om stukade, brutna m\u00e4nniskor, of\u00f6rm\u00f6gna att bara resa sig och g\u00e5. Sverige blir i hans texter ett enda stort Trollh\u00e4ttan, f\u00f6delsestaden med dess gamla verkstadsindustrier, och evigt frambrusande \u00e4lv, \u00e4ndh\u00e5llplatsen d\u00e4r dr\u00f6mmarna rostar s\u00f6nder, d\u00e4r \u201dv\u00e4gen l\u00e5ter oss l\u00e4ngta \/ men den far oss f\u00f6rbi medan vi st\u00e5r och v\u00e4ntar\u201d.<\/p>\n N\u00e4r nu Stadsteatern i Ole Anders Tandbergs <\/strong>regi samlar LeMarcs s\u00e5ngskatt fr\u00e5n fyra decennier f\u00f6r en scenf\u00f6rest\u00e4llning har man inte f\u00f6rs\u00f6kt sig p\u00e5 att kn\u00e5pa ihop en historia som ska h\u00e5lla ihop l\u00e5tarna. I st\u00e4llet f\u00e5r l\u00e5ttexterna fungera som en enda l\u00e5ng dikt, en poesi om sorg, frustration och s\u00e5rbarhet, med korta glimtar av eufori och hoppfullhet innan vardagen drar oss tillbaka ner i dyn.<\/p>\n Och herregud vad det funkar bra. Vi m\u00f6ter sex ensamma sj\u00e4lar i en gl\u00e4djel\u00f6s scenografi som kan vara en tr\u00e5kig f\u00f6reningslokal, en \u00f6dslig pub, en begravning dit n\u00e4stan ingen kom. Med hj\u00e4lp av en liten och gl\u00e5mig orkester glider s\u00e5ngerna in och ut ur varandra, skapar nya sammanhang och situationer. Den blommar ut i en livsbejakande k\u00e4nslostorm, som n\u00e4r Rennie Mirro<\/strong> och Frida Hallgren<\/strong> l\u00e5ter erotiken fl\u00f6da i \u201dV\u00e4nta dig mirakel\u201d, som genast dras ner p\u00e5 jorden n\u00e4r Gerhard Hoberstorfer<\/strong> och Lina Englund <\/strong>blir ett k\u00e4bblande par i \u201dDet finns inga mirakel\u201d.<\/p>\n Han sjunger hj\u00e4rtat ur br\u00f6stet i sin s\u00e5ng om Evelina.<\/p><\/blockquote>\n LeMarcs texter p\u00e5minner om Kristina Lugns <\/strong>i sin bedr\u00e4gliga alldaglighet och str\u00e5k av \u00e5ngestriden galghumor. Men de \u00e4r mer repetitiva i sin natur, och efter tv\u00e5 timmar b\u00f6rjar grundackordet av patetik och sj\u00e4lv\u00f6mkan klinga v\u00e4l j\u00e4mtjockt, s\u00e4rskilt som allt annat p\u00e5 scen drar mot det monotona och dystra, som kostymeringens murriga nyanser av brunt, lila, m\u00f6rkgr\u00f6nt. Samtidigt \u00e4r det s\u00e5 konstn\u00e4rligt och beg\u00e5vat genomf\u00f6rt, som i Sara Jangfeldts <\/strong>solonummer i b\u00f6rjan p\u00e5 andra akten, att det aldrig blir s\u00e5sigt och tr\u00e5kigt, bara hudl\u00f6st, tr\u00f6sterikt och sant.<\/p>\n Och, igen, Johannes Kuhnke, som i sin rullstol p\u00e5 n\u00e5got of\u00f6rklarligt s\u00e4tt blir kv\u00e4llens stora stj\u00e4rna, en kongenial representant f\u00f6r den vingklippta lemarcska m\u00e4nniskan. Han sjunger hj\u00e4rtat ur br\u00f6stet i sin s\u00e5ng om Evelina, den f\u00f6rlorade k\u00e4rleken med rosen p\u00e5 sitt skulderblad, och s\u00e4llan har en skadad fot lyft ett teater\u00f6gonblick till s\u00e5dana h\u00f6jder.<\/p>\n \u201dJag ska g\u00e5 hel ur det h\u00e4r\u201d, sj\u00f6ng Peter LeMarc i sitt genombrott 1987. Efter en kv\u00e4ll med hans livsverk p\u00e5 scenen (drygt 60 l\u00e5tar och d\u00e5 saknar jag \u00e4nd\u00e5 \u201dDrivved\u201d, men det g\u00f6r jag ju alltid) undrar jag om det inte \u00e4r \u00e4nnu viktigare att l\u00e5ta sig sj\u00e4lv g\u00e5 s\u00f6nder. Jag minns inte n\u00e4r jag senast gr\u00e4t \u00f6ppet i en teatersalong. TEATER<\/p>\n LEMARC Dramatisering Ole Anders Tandberg<\/p>\n Regi och scenografi Ole Anders Tandberg<\/p>\n Koreograf Anna K och Mattias Lundmark (steppnummer)<\/p>\n Kostym Matilda Hyttsten<\/p>\n Ljuss\u00e4ttare SUTODA<\/p>\n Ljud Anton Sundell<\/p>\n Mask Johanna Ruben Kulturhuset, Stadsteatern Visa mer<\/p>\n Jens Liljestrand \u00e4r f\u00f6rfattare och medarbetare p\u00e5 Expressens kultursida.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Publicerad 26 okt 2025 kl 14.00Uppdaterad 27 okt kl 15.16 LeMarcs l\u00e5tskatt har blivit musikteater p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":65876,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,6045,6044,34,2914,31,33,32,30,1090,105],"class_list":{"0":"post-65875","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-organization-kulturhuset-stadsteatern","10":"tag-person-jens-liljestrand","11":"tag-se","12":"tag-sections-scen","13":"tag-svenska","14":"tag-sverige","15":"tag-sweden","16":"tag-swedish","17":"tag-topic-teater","18":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115447887566419031","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/65875","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=65875"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/65875\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/65876"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=65875"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=65875"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=65875"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
<\/strong><\/p>\n
Av Peter LeMarc<\/p>\n
Musikalskt ansvarig Leif Jordansson
Medverkande Gerhard Hoberstorfer, Rennie Mirro, Frida Hallgren, Lina Englund, Johannes Kuhnke och Sara Jangfeldt<\/p>\n
Speltid 2.5 t.<\/p>\n