De nya svenska romanerna v\u00e4xer till tjocka volymer p\u00e5 l\u00e5ngt \u00f6ver 500 sidor.
Ulf Olsson undrar om det beror p\u00e5 en infernalisk plan att att bota l\u00e4skrisen.<\/p>\n
<\/p>\n
Statsministern botaniserar i Trosa bokhandel.<\/p>\n
Foto: OLLE SPORRONG<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
DEBATT.<\/strong> Kan l\u00e4skrisen, den d\u00e4r att ingen l\u00e4ngre l\u00e4ser det alla borde l\u00e4sa, \u00f6vervinnas genom att man skriver riktigt l\u00e5nga b\u00f6cker? En titt p\u00e5 den svenska bokutgivningen ger vid handen att detta \u00e4r en stark litteraturpolitisk tendens: bota krisen genom att tvinga l\u00e4saren att ta sig igenom riktigt m\u00e5nga sidor! H\u00e5ll hen sysselsatt!<\/p>\n Problemet \u00e4r bara att det inte alltid st\u00e5r n\u00e5got p\u00e5 de d\u00e4r sidorna. Danska poeten Pia Tafdrup<\/strong> fr\u00e5gar i sin poetik \u201d\u00d6ver vattnet g\u00e5r jag\u201d (\u00f6versatt av Anders Palm<\/strong>) om \u201dkanske varje diktares produktion [kan] sammanfattas i en enda mening.\u201d\u00a0<\/p>\n Absolut, svarar jag entusiastiskt, \u00e4ntligen n\u00e5gon som f\u00f6rst\u00e5tt hur man kan underl\u00e4tta livet f\u00f6r b\u00e5de l\u00e4sare och kritiker. Men s\u00e5 tvekar jag: kanske beh\u00f6vs det \u00e4nd\u00e5 tv\u00e5 meningar f\u00f6r att sammanfatta vad som p\u00e5g\u00e5r i den svenska litteratur som alldeles uppenbart lider av elefantiasis?<\/p>\n Tanken om tv\u00e5 meningar f\u00f6r att sammanfatta ett givet bokverk finns redan utarbetad. Magnus Hedlund <\/strong>ber\u00e4ttar i sin ljuvliga, korta \u201dLivet \u00e4r en h\u00e4st\u201d \u2013 bra titel! bra bok! \u2013 om hur den i franskan baserade \u201dskrivjuntan\u201d (j\u00e4mf\u00f6r \u201dsyjunta\u201d) Den litter\u00e4ra r\u00f6relsen Oulipo utarbetade en metod kallad \u201dhuvud till svans\u201d (\u201dt\u00eate \u00e0 queue\u201d): f\u00f6r att sammanfatta en dikt tar man helt enkelt den f\u00f6rsta och den sista meningen, b\u00f6rjan och slutet. Hedlund menar att metoden ocks\u00e5 passar f\u00f6r romaner, och han v\u00e4ljer d\u00e5 b\u00f6cker av vad han kallar typen \u201dkriminell underh\u00e5llningsroman\u201d, och d\u00e5 \u201df\u00e5r den speciella och ofta intressanta resultat\u201d. Ocks\u00e5 f\u00f6r svensk litteratur\u2026?\t<\/p>\n Dags d\u00e5 att skrida till handling. F\u00f6rst ut en diktsamling, Johan J\u00f6nsons<\/strong> \u201dProponeisis\u201d, omfattande inte mindre \u00e4n tv\u00e5tusentv\u00e5hundrasjuttiotv\u00e5 sidor, utgiven 2021. S\u00e5 h\u00e4r lyder den fr\u00e5n nos till svans, fr\u00e5n b\u00f6rjan till slutet:<\/p>\n \u201dAtt hissas in ugnen.<\/p>\n Diminutivtunnaste film av fukt p\u00e5<\/p>\n tingen, mellan tingen; i tingens infinitesimalt<\/p>\n sm\u00e5 sprickbildningar och rupturer.\u201d<\/p>\n Resultatet sammanfattar, vill jag h\u00e4vda, viktiga inslag i J\u00f6nssons f\u00f6rfattarskap: ugnen, \u00a0arbetstv\u00e5nget vid sm\u00e4ltugnen, d\u00e4r arbetarens hud sedan kommer att b\u00e4ra sp\u00e5r av \u201dsprickbildningar och rupturer\u201d. D\u00e4rtill talar svansf\u00f6ringen ocks\u00e5 om en stil d\u00e4r ord g\u00f6rs fr\u00e4mmande och sv\u00e5ra: \u201ddiminutivtunnaste\u201d?<\/p>\n \u00c4r Lydia Sandgren den svenska litteraturens Taylor Swift?<\/p>\n Foto: Anders Wiklund\/TT \/ TT NYHETSBYR\u00c5N<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n Men detta \u00e4r ju uppmuntrande, metoden fungerar och ger tydligt avl\u00e4sbara resultat. Vi g\u00e5r vidare, och d\u00e5 s\u00e5 klart till den svenska litteraturens Taylor Swift<\/strong>, ja, Lydia Sandgren<\/strong> s\u00e5 klart (vem trodde du jag menade?). Hennes nya roman \u00e4r p\u00e5 777 sidor, heter \u201dArtens \u00f6verlevnad\u201d, och infogar sig naturligt i genren \u201dkriminell underh\u00e5llningsroman\u201d \u2013 ja, den borde kriminaliseras eftersom man somnar under l\u00e4sningen och d\u00e5 riskerar livhanken, den kan ju falla rakt ner i ansiktet p\u00e5 den stackars oskyldigt sovande. S\u00e5 h\u00e4r lyder den fr\u00e5n huvud till svans:<\/p>\n Annons<\/p>\n \u201dOrkestern hade st\u00e4mt f\u00e4rdigt sina instrument f\u00f6r l\u00e4nge sedan, men dirigentpulten stod fortfarande tom. \u2019V\u00e4lkomna\u2019, sa jag. \u2019D\u00e5 b\u00f6rjar lektionen.\u2019\u201d<\/p>\n Lysande, talande resultat: en v\u00e4rdinna tar upp taktpinnen i denna uppdatering av den borgerliga underh\u00e5llningsromanen, och v\u00e4lkomnar oss till, ja, till vad? Ordm\u00e4ngden mellan b\u00f6rjan och slutet minns jag ingenting av, d\u00e4r st\u00e5r n\u00e5got helt tomt, och det \u00e4r f\u00f6rmodligen talande att romanen avslutas med det v\u00e4lkomnande som borde ha inlett den. Men vad vet jag om den borgerliga v\u00e4rldens konventioner?<\/p>\n Hans Gunnarssons senaste roman \u00e4r \u201dbara\u201d 480 sidor.<\/p>\n Foto: Sara Mac Key \/ Albert Bonniers<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n Jag vet dock att ibland \u00e4r denna metod \u2013 \u201dhuvud till svans\u201d \u2013 som att s\u00e4tta en straffspark i m\u00e5lvaktens v\u00e4nstra kryss, ja, som att kasta den avg\u00f6rande pilen mitt i prick, \u201dBull\u2019s eye\u201d, eller \u2013 vad vet jag \u2013 som att s\u00e4nka en birdieputt fr\u00e5n tio meter. Metoden \u00e4r allts\u00e5 full\u00e4ndad n\u00e4r den appliceras p\u00e5 Hans Gunnarssons<\/strong> \u201dD\u00f6d mans skugga\u201d, 2023, en roman p\u00e5 modesta 480 sidor:<\/p>\n Det h\u00e4r \u00e4r ett fiktivt verk, en bok med m\u00e5nga r\u00f6ster som<\/p>\n har sin grund i verkliga h\u00e4ndelser. F\u00f6rfattare s\u00f6ker okvalificerat arbete,<\/p>\n g\u00e4rna i mindre lager, arkiv eller liknande.<\/p>\n Mitt i prick! Men den skulle ju f\u00f6rst\u00e5s ha sammanfattat Sandgrens \u201dArtens \u00f6verlevnad\u201d\u2026 omskolning m\u00e5ste v\u00e4nta den f\u00f6rfattare som sl\u00f6sar med orden.<\/p>\n Klas \u00d6stergrens senaste roman \u00e4r 324 sidor, men den f\u00f6rra \u00e4r 747.<\/p>\n Foto: Nadja Hallstr\u00f6m \/ Polaris<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n Alltnog. Detta utkast till unders\u00f6kning torde kunna vara ett viktigt bidrag till fr\u00e5gan om l\u00e4skris, om kanon och kanonisering. Ist\u00e4llet f\u00f6r att l\u00e4sa hundratals sidor r\u00e4cker det ju med att l\u00e4sa b\u00f6rjan och slutet, huvudet och svansen. Men ibland st\u00f6ter ocks\u00e5 denna metod p\u00e5 problem. Klas \u00d6stergrens<\/strong> nya \u201dKlenoder\u201d \u00e4r p\u00e5 m\u00e5ttliga 324 sidor. \u201dRenegater\u201d, fr\u00e5n 2020, d\u00e4remot, den \u00e4r 747 sidor l\u00e5ng. Dock \u00e4r romanens f\u00f6rsta mening nio rader l\u00e5ng \u2013 och den sista meningen \u00e4nd\u00e5 l\u00e4ngre. Det b\u00f6rjar k\u00e4nnas som att sammanfattningen blir lika l\u00e5ng som romanen \u2013 kanske lika bra att l\u00e4sa hela texten?<\/p>\n Och, ve och fasa, kanske skall \u201dhuvud till svans\u201d till\u00e4mpas ocks\u00e5 p\u00e5 litteraturkritiken \u2013 p\u00e5 den h\u00e4r artikeln?<\/p>\n I den brevv\u00e4xling mellan Agneta Stark<\/strong> och Sven Lindqvist <\/strong>\u2013 \u201dN\u00f6j dig aldrig, skrev du\u201d \u2013 som hyllats av kritiken lyder f\u00f6rsta meningen: \u201dAgneta, tack f\u00f6r en kv\u00e4ll som gav mig en hel del att t\u00e4nka p\u00e5.\u201d Hm. Den uppmaningen g\u00e4ller nog fler \u00e4n Agneta. Och hennes svar d\u00e5, den allra sista meningen i boken, m\u00e5nga \u00e5r senare: \u201dSt\u00f6rre strykningar markeras vanligen med blankrad.\u201d H\u00e4r f\u00f6ljer d\u00e5 en s\u00e5dan:<\/p>\n Ulf Olsson \u00e4r kritiker p\u00e5 Expressens kultursida.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"De nya svenska romanerna v\u00e4xer till tjocka volymer p\u00e5 l\u00e5ngt \u00f6ver 500 sidor.Ulf Olsson undrar om det beror…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":71086,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,5693,34,106,31,33,32,30,105],"class_list":{"0":"post-71085","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-organization-augustpriset","10":"tag-se","11":"tag-sections-ide","12":"tag-svenska","13":"tag-sverige","14":"tag-sweden","15":"tag-swedish","16":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115485266632654954","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/71085","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=71085"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/71085\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/71086"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=71085"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=71085"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=71085"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n