{"id":91019,"date":"2025-11-27T09:35:09","date_gmt":"2025-11-27T09:35:09","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/91019\/"},"modified":"2025-11-27T09:35:09","modified_gmt":"2025-11-27T09:35:09","slug":"stranger-things-forledande-nostalgi-ett-tryggt-kuddrum-for-samtidens-snoflingor-att-landa-i","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/91019\/","title":{"rendered":"Stranger Things f\u00f6rledande nostalgi \u2013 ett tryggt kuddrum f\u00f6r samtidens sn\u00f6flingor\u00a0att landa i"},"content":{"rendered":"<p class=\"has-drop-cap\">Br\u00f6derna Matt och Ross Duffer har \u00e4gnat de senaste tio \u00e5ren \u00e5t att h\u00e5lla 80-talsnostalgin levande. Inte minst har de v\u00e4ckt det gl\u00e4ttiga \u00e5rtiondets popmusik att genljuda i v\u00e5r tid. I tv-serien Stranger Things (2016\u20132026) h\u00f6r vi The Clashs Should I Stay or Should I Go (1982) och framf\u00f6r allt Kate Bushs Running Up That Hill (1985), som ju faktiskt l\u00e5ter som att den vore inspelad i dag.<\/p>\n<p>Nu \u00e4r vi inne p\u00e5 den femte s\u00e4songen och n\u00e4rmar oss uppl\u00f6sningen av br\u00f6dernas familjeskr\u00e4ckhistoria. Vi f\u00f6rs till sm\u00e5staden Hawkins i Indiana i mitten av 1980-talet. Samtidigt som pojken Will Byers (Noah Schnapp) sp\u00e5rl\u00f6st f\u00f6rsvinner dyker den mystiska flickan Eleven (Millie Bobby Brown) med ett dunkelt f\u00f6rfluten upp i staden. B\u00e5de polischefen Jim Hopper (David Harbour) och Byers v\u00e4nner s\u00e4tter i g\u00e5ng att leta efter honom och samtidigt f\u00f6rs\u00f6ka l\u00f6sa g\u00e5tan kring Eleven. Sp\u00e5ren leder till det hemliga Hawkinslaboratoriet\u2026  <\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"1080\" height=\"540\" src=\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/StrangerThings_S5_0160_R-1080x540.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-238095\"  \/>Winona Ryder spelar Joyce Byers i Stranger Things. Foto: Netflix<\/p>\n<p>Br\u00f6derna Duffer, f\u00f6dda 1984, har \u00e5terskapat en romantisk fantasi om deras allra tidigaste barndom utifr\u00e5n tidens popul\u00e4rkultur, allt fr\u00e5n musiken till bmxcyklarna, kl\u00e4derna och frisyrerna. Till och med den nu medel\u00e5lders Winona Ryder dyker upp i en roll, som ton\u00e5rsstj\u00e4rna skapade hon magi i allt fr\u00e5n David Seltzers Lucas (1986) till Tim Burtons Beetlejuice (1988) och Edward Scissorhands (1990). <\/p>\n<p>Dufferbr\u00f6derna har framf\u00f6r allt inspirerats av f\u00f6rfattaren Stephen King och filmskaparen Steven Spielberg. Rysligheterna n\u00e4rmar sig mest King med ondska fr\u00e5n fr\u00e4mmande dimensioner och inhumana experiment p\u00e5 institutionaliserade barn, medan det romantiska och \u00e4ventyrliga skimret \u00f6ver Ronald Reagans Amerika \u00e4r Spielbergs (han brukar pekas ut som den som fr\u00e4mst estetiserat erans anda). <\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"1080\" height=\"539\" src=\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/StrangerThings_S5_0012-1080x539.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-238098\"  \/>V\u00e4nnerna Dustin Henderson (Gatan Matarazzo), Mike Wheeler (Finn Wolfhard), Lucas Sinclair (Caleb McLaughlin) och Will Byers (Noah Schampo) I Stranger Things. Foto: Netflix <\/p>\n<p>H\u00e4r finns en v\u00e4ldig sp\u00e4nning. Under 1970- och 80-talet st\u00e4mde Spielbergs filmer som N\u00e4rkontakt av tredje graden (1977), Poltergeist (1982) och E. T. (1982) in i Ronald Reagans nostalgiska vision av Amerika, en slags vit medelklassutopi av baseball, \u00e4ppelpaj, hemmafruar med f\u00f6rkl\u00e4den, stora amerikanare, vita staket och gr\u00f6na gr\u00e4smattor. Reagan blickade bak\u00e5t till 1950- och 60-talets gyllene epok f\u00f6re hippiekulturen, den sexuella revolutionen, Vietnamkriget, oljekrisen och Watergateaff\u00e4ren. Det \u00e4r i den meningen sorgfritt och samh\u00e4llsor\u00e4ttvisorna lyser med sin fr\u00e5nvaro, det \u00e4r i s\u00e5 fall utomjordingar som f\u00e5r spela rollen som utst\u00f6tta och hunsade. <\/p>\n<p>F\u00f6r Stephen King \u00e4r det tv\u00e4rtom, lika mycket eller rent av mer, blickar han tillbaka till 50- och 60-talets Amerika, men bakom den romantiska popmusiken, pomadafrisyrerna, milkshakes och gr\u00e4lla f\u00e4rger lurar ett m\u00f6rker av ett v\u00e5ldsamt socialt f\u00f6rtryck som riktas mot kvinnor, svarta, judar, latinos, psykiskt sjuka, ursprungsbefolkningen och sexuella minoriteter. Den stora romanen Det (1986) inleds med ett hatbrott mot en homosexuell man och den \u00f6ppna rasismen och v\u00e5ldet mot kvinnor \u00e4r s\u00e5 skr\u00e4mmande att det f\u00e5r monstren att se ynkliga och f\u00e5niga ut.  <\/p>\n<p>Det missar eller undviker br\u00f6derna Duffer i Stranger Things. H\u00e4r dyker det upp homosexuella som \u00f6ppet tolererade mitt bland Reaganaffischer i 80-talets konservativa och religi\u00f6sa Indiana (f\u00f6rre republikanske vicepresidenten Mike Pence hemdelstat) och de svarta ungdomarna m\u00f6ter aldrig diskriminering eller rasistiska tillm\u00e4len, inte heller ser vi ett sp\u00e5r av den p\u00e5tagliga \u201ch\u00f6gerkristna\u201d fromheten. <\/p>\n<p>Vi f\u00e5r en justerad och tv\u00e4ttad bild av det f\u00f6rflutna enligt det \u00e4ngsliga woke-receptet. H\u00e4r \u00e4r det de utst\u00f6tta n\u00f6rdarna och institutionsbarnen som \u00e4r offren, n\u00e5got samtidens publik av identitetsf\u00f6rvirrade unga \u201csn\u00f6flingor\u201d kan identifiera sig med. De f\u00e5r landa i ett tryggt och varmt kuddrum av f\u00f6rledande nostalgi medan Donald Trump p\u00e5 kvasireaganskt man\u00e9r g\u00f6r \u201cAmerica Great Again\u201d ute i den riktiga v\u00e4rlden. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Br\u00f6derna Matt och Ross Duffer har \u00e4gnat de senaste tio \u00e5ren \u00e5t att h\u00e5lla 80-talsnostalgin levande. Inte minst&hellip;\n","protected":false},"author":2,"featured_media":91020,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,903,7453,194,175,34,31,33,32,30,1594,105],"class_list":{"0":"post-91019","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-film","10":"tag-historia","11":"tag-kultur","12":"tag-popularkultur","13":"tag-se","14":"tag-svenska","15":"tag-sverige","16":"tag-sweden","17":"tag-swedish","18":"tag-tv","19":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115620985259892557","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/91019","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=91019"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/91019\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/91020"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=91019"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=91019"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=91019"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}