{"id":92929,"date":"2025-11-29T14:20:16","date_gmt":"2025-11-29T14:20:16","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/92929\/"},"modified":"2025-11-29T14:20:16","modified_gmt":"2025-11-29T14:20:16","slug":"vi-svenskar-maste-bli-mer-smaklosa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/92929\/","title":{"rendered":"Vi svenskar m\u00e5ste bli mer smakl\u00f6sa"},"content":{"rendered":"

ESS\u00c4. <\/strong>Till att b\u00f6rja med: inte ett ont ord om Mia Engberg<\/strong>. Jag ser henne som en allierad. I hennes filmer ser man tydligt den lovv\u00e4rda ambitionen att skapa n\u00e5gonting som k\u00e4nns som m\u00e4starnas verk.<\/p>\n

Jag t\u00e4nker p\u00e5 hennes Belleville-trilogi, \u201dBelleville baby\u201d (2012), \u201dLucky one\u201d (2017) och \u201dHypermoon\u201d (2023). Filmerna gestaltar en sj\u00e4lvbiografisk ber\u00e4ttelse om den unga k\u00e4rleksrelationen med Vincent i Paris \u2013 hon bohemisk och medelklass, han kriminell och trasprolet\u00e4r \u2013 och hur livet sedan kom att utveckla sig f\u00f6r dem b\u00e5da, genom fiktiva, s\u00e5v\u00e4l som dokument\u00e4ra sidosp\u00e5r.<\/p>\n

Trilogin \u00e4r bra: bilderna besitter en filmisk intelligens, som f\u00e5r den anade betydelsen att hela tiden vidgas. Kameran g\u00e5r aldrig exakt dit vi tror att den ska g\u00e5. Den v\u00e4ver samman olika register, st\u00e4mningar, betydelser.<\/p>\n

Men dialogerna\u2026<\/p>\n

P\u00e5 papperet \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s intressant. Klassklyftan, det etiska dilemmat i att ber\u00e4tta om n\u00e5gon annans utsatthet, och s\u00e5 vidare. Men till skillnad fr\u00e5n bilderna g\u00e5r texten g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng dit man f\u00f6rv\u00e4ntar sig. Hela tiden chockeras ber\u00e4ttaren n\u00e4r hon ringer sina nattliga samtal till sitt ex: \u201dmen vad jobbar du med s\u00e5 h\u00e4r sent?\u201d Det ska understrykas att han \u00e4r kriminell. Likas\u00e5 blir utsattheten (som jag p\u00e5 inget s\u00e4tt ifr\u00e5gas\u00e4tter) urkramad till sista droppen:<\/p>\n

\u201dEfter \u00e5tta \u00e5r i f\u00e4ngelse hade jag ingenting kvar [sorgligt tonfall]\u2026 bara ett telefonnummer till maffian.\u201d<\/p>\n

Ingenting l\u00e4mnas \u00e5t fantasin (om uttrycket till\u00e5ts). Ingenting \u00e4r tvetydigt.\u00a0<\/p>\n

Varf\u00f6r l\u00e5ter spr\u00e5ket s\u00e5 plumpt och blekt i v\u00e5ra munnar?<\/p><\/blockquote>\n

Fr\u00e5gan sl\u00e5r ner i mig desto h\u00e5rdare eftersom Engbergs filmer ju \u00e4r bra: vad har vi svenskar egentligen gjort f\u00f6r att f\u00f6rtj\u00e4na en s\u00e5 l\u00e5g spr\u00e5klig intelligens?<\/p>\n

Varf\u00f6r l\u00e5ter spr\u00e5ket s\u00e5 plumpt och blekt i v\u00e5ra munnar?<\/p>\n

Redan denna fr\u00e5ga, skulle man kunna s\u00e4ga, \u00e4r plump. Stora, aggressiva ord: svenskar, intelligens. Dessutom en on\u00f6dig attack p\u00e5 en regiss\u00f6r som \u00e4r bra. Men fr\u00e5gan om kulturen blir i v\u00e5r tid allt mer politiserad och det kanske finns en po\u00e4ng i att anv\u00e4nda ord fr\u00e5n \u201dslagf\u00e4ltet\u201d.\u00a0<\/p>\n

\"\"\/<\/p>\n

Mia Engberg \u00e4r regiss\u00f6r och har hyllats f\u00f6r sin Belleville-trilogi.<\/p>\n

Foto: Eva Tedesj\u00f6\/DN\/TT<\/p>\n

\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n

Med svenskar menar jag helt enkelt oss som talar: som g\u00f6r filmer, skriver b\u00f6cker, eller kulturartiklar. Med spr\u00e5klig intelligens menar jag of\u00f6rm\u00e5gan att s\u00e4tta n\u00e5got annat p\u00e5 spel i ber\u00e4ttelserna \u00e4n det klara, f\u00f6rbest\u00e4mda budskapet eller k\u00e4nslan; of\u00f6rm\u00e5gan eller oviljan att l\u00e5ta orden vara fysiskt k\u00e4nnbara, som kritan (eller naglarna) mot svarta tavlan.<\/p>\n

Varf\u00f6r till\u00e5ts inte det spr\u00e5kliga ber\u00e4ttandet g\u00f6ra n\u00e5got annat \u00e4n en redan fastslagen po\u00e4ng?\u00a0<\/p>\n

Nu pratar jag inte l\u00e4ngre om Mia Engberg utan om hela svenska folket.\u00a0<\/p>\n

Varf\u00f6r ska vi \u00f6vertygas oss om n\u00e5gonting vi redan vet?<\/p>\n

Ett f\u00f6rsta t\u00e4nkbart svar \u00e4r att vi \u00e4r barn av en kultur som kr\u00e4ver att alla ska f\u00f6rst\u00e5. Det bottnar i ett lovv\u00e4rt demokratiskt ideal. Kulturen ska inte vara f\u00f6r f\u00e5talet utan f\u00f6r m\u00e5nga. V\u00e5rt samh\u00e4lle ska vara ett folkhem.\u00a0<\/p>\n

Annons<\/p>\n

Samtidigt vi vet att id\u00e9n om att vi en g\u00e5ng p\u00e5 sextiotalet faktiskt var ett folk, som enades av likhet \u00e4r en myt (och det blir \u00e4nnu tydligare, i v\u00e5r tid, n\u00e4r det \u00e4r h\u00f6gern som pl\u00f6tsligt f\u00f6rkunnar den). En ber\u00e4ttelse kan inte ha en betydelse. Konsekvensen av att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rneka detta, genom entydiga ber\u00e4ttelser, f\u00e5r bara som f\u00f6ljd att den konstn\u00e4rliga upplevelsen inskr\u00e4nker sig till det bin\u00e4ra omd\u00f6met \u201dbra\u201d, eller \u201dd\u00e5ligt\u201d. Vilket f\u00f6rst\u00e5s inte enar, utan polariserar. (Om jag skulle gissa vad ett folkhem faktiskt \u00e4r, \u00e4r det f\u00f6rmodligen en plats d\u00e4r alla talar, d\u00e4r spr\u00e5ken g\u00e5r in och ut ur varandra, utan gr\u00e4nser.)<\/p>\n

Men v\u00e5r lyh\u00f6rdhet f\u00f6r var som funkar sl\u00e5r \u00f6ver i sin motsats n\u00e4r vi sj\u00e4lva ska tala.<\/p><\/blockquote>\n

Ett andra t\u00e4nkbart svar \u00e4r mer abstrakt, men delar r\u00f6tter med det f\u00f6rsta. Som kulturell offentlighet \u00e4r vi framf\u00f6r allt receptiva f\u00f6r status. Vi sneglar \u00f6ver rummet, och tyder andras blickar. Orden eller id\u00e9erna har egentligen inget egenv\u00e4rde, utan \u00e4r redskap. F\u00f6rst som omtalade blir de intressanta. Och de blir omtalade n\u00e4r de g\u00e5r att k\u00e4nna igen, och omvandla till mediala po\u00e4nger, som kan betalas ut i offentlig glans.<\/p>\n

Vi delar ut v\u00e4rldens mest ansedda litteraturpris. Vi skriver l\u00e5tarna som s\u00e4ljer b\u00e4st i USA. Vi kan, f\u00f6rmodligen, g\u00e5 in i vilket rum som helst, och, utan att f\u00f6rst\u00e5 mycket annat, f\u00e5 en intuitiv k\u00e4nsla f\u00f6r vilka statussymboler som \u00e4r i bruk, det vill s\u00e4ga, vad som \u00e4r vackert.<\/p>\n

\"\"\/<\/p>\n

Mats Malm tillk\u00e4nnager Nobelpriset i litteratur.<\/p>\n

Foto: PONTUS LUNDAHL\/TT<\/p>\n

\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n

Men v\u00e5r lyh\u00f6rdhet f\u00f6r var som funkar sl\u00e5r \u00f6ver i sin motsats n\u00e4r vi sj\u00e4lva ska tala. Vi ber\u00e4ttar bara om det som man redan vet \u00e4r intressant. Orden \u00e4r alltid v\u00e4l valda. Ingenting l\u00e4mnas \u00e5t slumpen, och s\u00e5 renas v\u00e5rt spr\u00e5k fr\u00e5n den risk som m\u00e5ngtydighet inneb\u00e4r.<\/p>\n

\u00c4ngsligheten, om detta kan definieras som en fixering vid ens plats i hierarkin (eller snarare: den krampaktiga of\u00f6rm\u00e5gan att bortse fr\u00e5n den) \u00e4r kanske inte bara en neuros, utan ocks\u00e5 den ett politiskt arv. Mer \u00e4n ett halvt sekel av socialdemokrati har f\u00f6rmodligen tr\u00e4nat oss i f\u00f6rm\u00e5gan att omedelbart urskilja vilka ord och symboler som har h\u00f6g status. Det vill s\u00e4ga: den \u00e4r resultatet av en lyckad (n\u00f6dv\u00e4ndig) klasskamp.<\/p>\n

V\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att urskilja vad som \u00e4r bra kanske d\u00e4rf\u00f6r kan f\u00f6rst\u00e5s som en intuitiv klassmedvetenhet, som l\u00f6sgjorts fr\u00e5n sitt politiska ursprung. Det sociala sk\u00e4rsk\u00e5dandet \u00f6vertas av kapitalets logik, och konstn\u00e4rligt v\u00e4rde blir till kulturellt kapital. Vi tar inga risker utan investerar i det som ger god avkastning.<\/p>\n

Det som g\u00f6r Mia Engstr\u00f6m, och med st\u00f6rsta sannolikhet \u00e4ven mig, spr\u00e5kligt ointelligent, \u00e4r f\u00f6rmodligen denna vilja att skriva som m\u00e4starna. Vi skriver f\u00f6r att vi vill vara Duras,<\/strong> eller Chris Marker.<\/strong> Vi vet vad som \u00e4r bra (vad som \u00e4r bra i andras blickar), och kommer d\u00e4rf\u00f6r inte att g\u00e5 till andra platser \u00e4n de vi k\u00e4nner till. Inget gamblande, utan investeringar i ord och ber\u00e4ttelser s\u00e5 som vi k\u00e4nner igen dem. Vi r\u00f6r oss i allt sn\u00e4vare m\u00f6nster och till slut talar vi med r\u00f6ster (som de g\u00f6r i v\u00e5ra litteraturprogram p\u00e5 radion) v\u00e4nda till barn.\u00a0<\/p>\n

\u00c4r vi d\u00e5, f\u00f6r evigt d\u00f6mda, av v\u00e5r goda smak, att tala med \u201dstelopererade k\u00e4kar\u201d?\u00a0<\/p>\n

Den kulturella smakfullheten sl\u00e5r ju \u00f6ver i sin motsats: i en stel och ilsken k\u00e4nsla av l\u00e5ngtr\u00e5kighet\u2026 Men kanske \u00e4r det h\u00e4rifr\u00e5n, fr\u00e5n den aggressiva tristessen, vi skulle kunna b\u00f6rja tala. Vore inte detta, snarare \u00e4n allt detta som vi redan vet \u00e4r bra, en m\u00f6jlig utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r v\u00e5ra filmer och b\u00f6cker och artiklar\u2026?<\/p>\n

Note to self i alla fall: bli smakl\u00f6s.<\/p>\n

Av Johan Espersson<\/strong><\/p>\n

Johan Espersson \u00e4r f\u00f6rfattare.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"ESS\u00c4. Till att b\u00f6rja med: inte ett ont ord om Mia Engberg. Jag ser henne som en allierad.…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":92930,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,3755,34,31,33,32,30,205,105],"class_list":{"0":"post-92929","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-organization-expressen-kultur","10":"tag-se","11":"tag-svenska","12":"tag-sverige","13":"tag-sweden","14":"tag-swedish","15":"tag-topic-journalistik-medier","16":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115633430428848504","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/92929","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=92929"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/92929\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/92930"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=92929"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=92929"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=92929"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}