Victor Malm<\/p>\n
Publicerad 30 nov 2025 kl 05.00Uppdaterad kl 05.15<\/p>\n
En ny bok totals\u00e5gar de f\u00f6rsta 25 \u00e5ren p\u00e5 2000-talet.<\/p>\n
Victor Malm menar dock att saker, \u00e4ntligen, b\u00f6rjar bli bra.<\/p>\n
<\/p>\n
Restaurangkritikern Anton Ego i \u201dR\u00e5ttatouille\u201d \u00e4r en f\u00f6rebildlig snobb.<\/p>\n
Foto: TT NYHETSBYR\u00c5N<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rmVictor Malm<\/p>\n
KULTURKR\u00d6NIKA. <\/strong>Den stora trenden i medierna \u00e4r personalisering. Tusen \u00e5r efter Netflix och Spotify har tidningarna b\u00f6rjat skr\u00e4ddarsy \u2013 algoritmisera \u2013 sitt material efter individuella anv\u00e4ndare. Allts\u00e5 dig. Klickar du p\u00e5 m\u00e5nga recensioner visar apparna fler. Klickar du p\u00e5 nyheter om kriget i Ukraina f\u00e5r du fler. Tanken \u00e4r att man likt Netflix och Spotify ska bli mer framg\u00e5ngsrika s\u00e5.<\/p>\n Visst l\u00e5ter det tr\u00e5kigt?<\/p>\n S\u00e5 d\u00f6tt att man vill d\u00f6.<\/p>\n Den intellektuella trenden g\u00e5r dock \u00e5t andra h\u00e5llet, och med lite tur kommer den snart att n\u00e5 ocks\u00e5 denna j\u00e4mmerdal i norra Europa. I veckan kunde man i New York Times l\u00e4sa ett reportage om collegeradio<\/a> \u2013 den kulturella institution som skapade band som REM och The Replacements, i f\u00f6rl\u00e4ngningen Nirvana \u2013 och hur den, mot alla odds, har fortsatt att vara en formande plats f\u00f6r unga musikintresserade, levande men osynlig bredvid de stora plattformarna. Det intressanta \u00e4r att denna plats pl\u00f6tsligt \u00e4r intressant. Att en musikradiokanal framst\u00e4lls som n\u00e5got annat \u00e4n Ulrica Hydman Valliens<\/strong> Kosta Boda-glas fr\u00e5n 1990-talet. Som ett ideal.<\/p>\n Ekonomisk framg\u00e5ng blev sv\u00e5r att skilja fr\u00e5n konstn\u00e4rligt geni. K\u00e4ndisskvaller och politik blev dygnet runt-underh\u00e5llning och motkulturerna f\u00f6rsvann.<\/p><\/blockquote>\n F\u00f6r\u00e4ndringen har p\u00e5g\u00e5tt tyst ett tag, men f\u00f6rst nu b\u00f6rjar tecknen hopa sig. Det finns inte l\u00e4ngre n\u00e5gon klok som firar infrastrukturen som tog \u00f6ver kulturen p\u00e5 2010-talet, och som i b\u00f6rjan var kul som hundra julklappar under granen. Ingen \u00e4r glad i den stora tillg\u00e4ngligheten, de personaliserade fl\u00f6denas o\u00e4ndliga upprepning av en l\u00e5ngsamt stelnande smak. Nu l\u00e4ngtar man efter urval och grindvakter, m\u00e4nniskor som v\u00e5gar och kan \u2013 lika viktiga \u2013 s\u00e4ga vad du borde \u00e4gna din tid \u00e5t.\u00a0<\/p>\n Att tidskriften Bon i b\u00f6rjan av \u00e5ret \u00e5teruppstod med Saga Cavallin <\/strong>som chefredakt\u00f6r var naturligtvis ingen slump. Det var ett h\u00e4lsotecken. Aff\u00e4rsid\u00e9n: ligga f\u00f6re sina l\u00e4sare.\u00a0<\/p>\n Michael Stipe, Peter Buck och Mike Mills fr\u00e5n REM. Bild fr\u00e5n 1998.<\/p>\n Foto: THOMAS NILSSON<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n I den nya boken \u201dBlank space\u201d ber\u00e4ttar kulturjournalisten W David Marx <\/strong>en \u2013 kanske f\u00f6r deprimerande, men elegant \u2013 historia om 2020-talets kultur som avt\u00e4cker de dominerande strukturerna och ideologierna. F\u00f6rutom algoritmerna och plattformarna pekar han ut poptimismen och omnivorismen \u2013 motst\u00e5ndet mot kulturella hierarkier, uppfattningen att alla konstarter, genrer och stilar \u00e4r lika mycket v\u00e4rda. \u00c4ven fantasy. Genom artister som Jay-Z <\/strong>och Taylor Swift <\/strong>ber\u00e4ttar Marx om hur konstn\u00e4ren och entrepren\u00f6ren gled ihop till en figur som alla \u00e4lskade. Ekonomisk framg\u00e5ng blev sv\u00e5r att skilja fr\u00e5n konstn\u00e4rligt geni. K\u00e4ndisskvaller och politik blev dygnet runt-underh\u00e5llning och motkulturerna f\u00f6rsvann.\u00a0<\/p>\n Konsekvensen \u00e4r ett kvartssekel utan konstn\u00e4rlig originalitet, lyder Marx lite v\u00e4l polemiska tes. Ett kvartssekel d\u00e4r konsten f\u00f6rlorade samh\u00e4llelig betydelse \u2013 vore mer precist.\u00a0<\/p>\n \u201dMen blev du inte underh\u00e5llen?\u201d undrar han i slutet. Och jo, 2000-talet har v\u00e4l varit underh\u00e5llande, vi har allihop suttit i ett gigantiskt memecasino och sett politiken bli reality. Men pop- och underh\u00e5llningshegemonin, r\u00e4ckviddens totala tyranni, har gjort kulturen betydelsel\u00f6s, och det i on\u00f6dan, menar Marx och avslutar \u201dBlank space\u201d med en servettskiss av framtiden.\u00a0<\/p>\n Annons<\/p>\n Till att b\u00f6rja med, menar han, m\u00e5ste vi b\u00f6rja f\u00f6rakta det kommersiella, avliva f\u00f6rest\u00e4llningen om entrepren\u00f6ren som hj\u00e4lte och f\u00f6rst\u00e4rka normer som ger status, respekt och beundran \u00e5t dem som f\u00f6ljer andra v\u00e4gar. Kulturjournalistiken ska inte vara ett jobb som g\u00e5r ut p\u00e5 att skriva heta tagningar om det senaste, utan en kader smarta skarpr\u00e4ttare och smakdomare. Mediernas v\u00e4gran (numera of\u00f6rm\u00e5ga) att vara paternalistiska snobbar har snarare \u00e4n m\u00e5ngfald skapat tusen sinnessl\u00f6a dejtingprogram och k\u00e4ndisar som leker barnlekar med varandra.\u00a0<\/p>\n Det g\u00e4ller som g\u00e4ller fram\u00f6ver: att bejaka magk\u00e4nslan, kreativiteten, intuitionen och \u2013 detta \u00e4r viktigast av allt \u2013 sluta ge m\u00e4nniskor vad de vill ha.\u00a0<\/p>\n Fenomen som anv\u00e4ndardata och personalisering \u00e4r n\u00e4mligen d\u00f6den. Institutionerna som anv\u00e4nder dem som underlag f\u00f6r beslut ruttnar inifr\u00e5n; l\u00e5ngsamt, f\u00f6rst utan att n\u00e5gon m\u00e4rker det, f\u00f6rlorar man betydelse. Sen kommer stanken.<\/p>\n Lyckligtvis gillar ingen det som luktar illa.<\/p>\n SAKPROSA<\/p>\n W DAVID MARX<\/p>\n Blank space. A cultural history of the twenty-first century<\/p>\n Viking, 384 s.<\/p>\n Visa mer<\/p>\n Victor Malm \u00e4r kulturchef p\u00e5 Expressen. L\u00e4s fler texter av honom h\u00e4r<\/a>. Prenumerera ocks\u00e5 p\u00e5 hans nyhetsbrev<\/a> d\u00e4r han varje onsdag kommenterar samtiden och tipsar om musik, b\u00f6cker och annat.\u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Victor Malm Publicerad 30 nov 2025 kl 05.00Uppdaterad kl 05.15 En ny bok totals\u00e5gar de f\u00f6rsta 25 \u00e5ren…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":93292,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,34,1676,31,33,32,30,105],"class_list":{"0":"post-93291","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-se","10":"tag-sections-victormalm","11":"tag-svenska","12":"tag-sverige","13":"tag-sweden","14":"tag-swedish","15":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115636733419346030","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/93291","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=93291"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/93291\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/93292"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=93291"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=93291"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=93291"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n