![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/gao.jpg\")
G\u00f6teborgs Alternativa Orkester \u2013 Foto: Rick Titr\u00f6<\/p>\nG\u00f6teborgs Alternativa Orkester \u2013 Foto: Rick Titr\u00f6<\/p>\n
Det musikerdrivna skivbolaget Kakafon Records fyller 15 \u00e5r och firar med stor baluns p\u00e5 anrika Aftonstj\u00e4rnan p\u00e5 Hisingen. En tredagars tittsk\u00e5psfestival med s\u00e5 m\u00e5nga av bolagets artister som m\u00f6jligt, tv\u00e5-tre l\u00e5tar var. B\u00e5de nere i det mysiga kaf\u00e9et och uppe i den fl\u00e5diga salongen med Maja Heurling<\/strong> och Charlie Brolund<\/strong> som fredagskv\u00e4llens ciceroner.<\/p>\n Tanken var att Fredy Clue<\/strong> skulle inleda andra dagen med sin nyckelharpbaserade elektrofolk men har tyv\u00e4rr tappat r\u00f6sten. Fredy \u00e4r p\u00e5 plats \u00e4nd\u00e5, men endast i rollen som kaf\u00e9scenens ljudtekniker. Ist\u00e4llet inviger V\u00e4ster\u00e5sb\u00f6rdige Ola Sandstr\u00f6m<\/strong> (Irrbloss<\/strong>) kv\u00e4llen med sina lyh\u00f6rda Tomas Transtr\u00f6mer<\/strong>-tons\u00e4ttningar. 2011 \u00e5rs nobelpristagare i litteratur kl\u00e4s i varma melodier till sv\u00e4vande, kristallklart gitarrplock och varsamma fraseringar. Klangen \u00e4r gr\u00f6n, livlig och stilla och n\u00e4r violinisten Alice Thorsell (Christopher Andersson B\u00e5ng<\/strong>, Echoes & Rhymes<\/strong>, Thilini Guldbrand<\/strong>) smyger in i den \u00f6dsliga begravningshymnen \u201cMadrigal\u201d \u00e4r det som att tiden st\u00e5r still. Jag vet inte om jag n\u00e5gonsin blivit lika tagen av en enskild instrumental insats f\u00f6rut. En ton som f\u00e5r det d\u00f6da och levande att byta plats.<\/p>\n Uppe i salongen l\u00e5ter duon GR\u00c5<\/strong> den gr\u00e5 vardagen tr\u00e4da fram i ett snett, poetiskt ljus. N\u00e5gonstans mellan diskb\u00e4nk och frys, trasmattor, k\u00f6ksbord och m\u00f6nstertapeter. F\u00f6rst\u00e4rkta av Christopher Andersson B\u00e5ngs (Volodja<\/strong>, Resmiranda<\/strong>, Tzeitel<\/strong>) lugnande kontrabasg\u00e5ngar m\u00f6ts s\u00e5ngerskan och gitarristen Johanna Bj\u00f6rneke Wirg\u00e5rd och pianisten Petra Haraldson (Livets Orkester<\/strong>) i skira vemodsvisor och bet\u00e4nksam poesi om n\u00e4r livet skaver och l\u00e4ngtan v\u00e4grar att ge vika. Om bl\u00f6ta strumpor och yoghurtsk\u00e5len mitt p\u00e5 bordet med torkad m\u00fcsli i. Men ocks\u00e5 om att komma f\u00f6rsent till lektionen, k\u00e4fta med kontrollanten och ibland f\u00e5 lov att dricka lite f\u00f6r mycket.<\/p>\n Claes Pihl<\/strong> tar \u00f6ver scenen med sina m\u00e5lande barndomsskildringar fr\u00e5n Bor\u00e5s d\u00e5 han var kort men dagarna l\u00e5nga trots att det var s\u00e4ngdags efter sju. Om huset farfar byggt, krusb\u00e4rskr\u00e4men p\u00e5 plattan och gitarren pappa spelade \u201cRomance d\u2019Amour\u201d p\u00e5. Uppbackad av Henrik Cederbloms (Den Fule<\/strong>, Daniel Lemma<\/strong>, Freddie Wadling<\/strong>) lekfulla nylonslingor och Johan Bengtssons (Cats & Dinosaurs<\/strong>, Swing Tarturo<\/strong>, Midnattsorkestern<\/strong>) smakfulla kontrabasg\u00e5ngar i en tid som ville v\u00e4l. T\u00e4ckjackor i klara f\u00e4rger och toppluvor p\u00e5 sniskan. Claes ber\u00e4ttar att han aldrig spelat p\u00e5 Aftonstj\u00e4rnan f\u00f6rut, men att en av hans l\u00e5tar gjort det p\u00e5 Idiotteatern<\/strong>s ny\u00e5rsrevyer. I duett med hedersidioten och g\u00e5rdagens ciceron KG Malm avslutas setet med den fryntliga \u201cFan vad det s\u00f6ps p\u00e5 den tiden\u201d.<\/p>\n Nina \u00c5kerblom Nielsen<\/strong> beskrivs ofta som \u201ctjejen som g\u00f6r allt\u201d: barock- och ren\u00e4ssanss\u00e5ng, keltiska visor, jiddischs\u00e5ng, romantiska arior, jazz, musikalnummer och nutida konstmusik. Ikv\u00e4ll s\u00e4tter hon sig vid pianot i en n\u00e4stan gotisk Emily Dickinson-tons\u00e4ttning innan hon \u2013 tillsammans med skivbolagsdirekt\u00f6r Livet Nord<\/strong>s (Kaja<\/strong>, Irrbloss<\/strong>, Livets Orkester) yra violinquinton och Rolf Carlsson<\/strong>s (Vita Vivendo<\/strong>, Benny Granberg<\/strong>) varma nylonplock \u2013 ger sig p\u00e5 en Erik Axel Karlfeldt-tolkning och en Vilhelm Moberg-hommage. De tv\u00e5 sistn\u00e4mnda i duett med Rolf d\u00e4r det kyligt h\u00f6gst\u00e4mda m\u00f6ter det \u00f6msint sensuella tills man inte vet vad som \u00e4r vad.<\/p>\n Viss\u00e5ngare \u00e4r ofta k\u00e4nda f\u00f6r att prata mycket mellan l\u00e5tarna men ingen pratar lika mycket som KG Malm<\/strong>. Ber\u00e4ttare, ljugare och sagofarbror \u00e4r l\u00e4mpligare epitet och dubbelalbumet Murardr\u00f6mmar (2011) f\u00e5r nog r\u00e4knas som v\u00e4rldens enda visskiva helt utan n\u00e5gra visor. Inte heller ikv\u00e4ll sjunger han n\u00e5gra visor men ber\u00e4ttar i geng\u00e4ld om gamla turn\u00e9minnen med Idiotteatern<\/strong> till v\u00e4stmanl\u00e4ndska bygdeg\u00e5rdar och filosoferar \u00f6ver v\u00e4lstaplade vedtravar, vresv\u00e4xta martallar och andra tr\u00e4d man minns. Underfundigt, snilllrikt, pittoreskt och i all sin \u00f6dmjukhet helt utan motstycke.<\/p>\n \u00c4r det n\u00e5gon som lever och andas musik \u00e4r det Murre Eriksson <\/strong>fr\u00e5n Tors\u00e5sby. Redan i mammas mage var hon en rutinerad festivalr\u00e4v, som fyra\u00e5ring tillverkade hon egen merch och i tidiga ton\u00e5ren var hon en centralgestalt p\u00e5 den svenska visscenen. Tillsammans med gitarristen och pojkv\u00e4nnen Joakim L\u00f6fgren (Rymmen<\/strong>) serverar hon s\u00f6t vispop p\u00e5 klingande sm\u00e5l\u00e4ndska om allt fr\u00e5n gamla barndomsminnen och syskonk\u00e4rlek till de intagna p\u00e5 psyket. En k\u00e4nslom\u00e4ssig berg- och dalbana, rakt upp och ner till munspel och gitarr.<\/p>\n \u201cDet blir r\u00e4ttvikspolskor r\u00e4tt igenom, hoppas ni st\u00e5r ut med det\u201d s\u00e4ger Falub\u00f6rdiga J\u00e4rvs\u00f6stintan Anna Ekborg<\/strong> (Northern Resonance<\/strong>) n\u00e4r hon s\u00e4tter sig i salongen med sin fiol. Med en bitande klang i str\u00e5ken tar hon intryck av gamla spelm\u00e4n och l\u00e5ter gamla folkl\u00e5tar bli n\u00e5got eget. Hon leker med drillar och rytmer, f\u00f6rskjuter pulser och l\u00e5ter fraser vandra in och ut ur varandra. F\u00f6r ett otr\u00e4nat \u00f6ra som mitt kan det k\u00e4nnas en aning kr\u00e4vande, harvande och diffust, men det \u00e4r uppenbart att hon kan sin sak.<\/p>\n N\u00e4r festivalens hittills h\u00e5rdast arbetande musiker, s\u00e5ngerskan och pianisten Petra Haraldson<\/strong>, framtr\u00e4der under eget namn \u00e4r det med en helt annan bandk\u00e4nsla \u00e4n f\u00f6rut. Med utg\u00e5ngspunkt i f\u00f6rest\u00e4llningen och det kommande albumet Kan du se det vackra i kaos? ber\u00e4ttar hon naket och uppriktigt p\u00e5 jordad sk\u00e5nska om sin bakgrund \u2013 en vildflicka p\u00e5 flykt med skyddad identitet och diverse bokstavskombinationer som gjorde scendebut f\u00f6rst vid 42 \u00e5rs \u00e5lder. Uppbackad av skivbolagsdirekt\u00f6r Livet Nords eldiga violinquinton, Fia Ekbergs (My Quiet Companion<\/strong>) akustiska gitarr och elbas, Johanna Bj\u00f6rnekes innovativa k\u00f6rst\u00e4mmor och dr\u00f6mska backtracks i ett sv\u00e4vande vemod inte l\u00e5ngt fr\u00e5n Tekla<\/strong>s mest kontemplativa stunder. Barfota sj\u00e4lar, tappade sp\u00e5r och krossade \u00e4ggskal i livets tr\u00e4dg\u00e5rd.<\/p>\n Fia greppar mikrofonen, somliga stannar kvar, andra ansluter och pl\u00f6tsligt st\u00e5r Fia Ekberg & Broderiet <\/strong>p\u00e5 scenen. Fia Ekberg p\u00e5 s\u00e5ng och gitarrer, Livet Nord p\u00e5 violinquinton, Henrik Cederblom p\u00e5 lekfulla gitarrslingor, Johannes Lundberg (Gula Floden<\/strong>, Tappra M\u00f6drars Kapell<\/strong>) p\u00e5 perkussiv kontrabas, Patrick Rydman (True North<\/strong>, Amanda<\/strong>) p\u00e5 smygande djembetrummor och Petra Haraldson p\u00e5 k\u00f6r i kreativa broderier av luftig vispop, \u00f6dslig \u00f6kenblues och \u00f6verjordiska psalmer. Personliga ber\u00e4ttelser om att f\u00e5 kontakt med bortgl\u00f6mda systrar och att oroa sig f\u00f6r barnen som blivit stora. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det f\u00f6rst n\u00e4r Dan Berglund<\/strong> och pianisten Harald Svensson (EGBA<\/strong>, Fl\u00e4sket Brinner<\/strong>, Peps Blodsband<\/strong>) ber om f\u00f6rl\u00e5telse i den sakrala duetten \u201cBrev fr\u00e5n himlen\u201d det verkligen griper tag.<\/p>\n Det d\u00e4r med att gripa tag \u00e4r n\u00e5got Dan Berglund <\/strong>verkligen \u00e4r en m\u00e4stare p\u00e5. Rakt upp och ner, halvt blundandes, med en s\u00e5dan tyngd att varje ord k\u00e4nns i ryggm\u00e4rgen. Omsluten av Henrik Cederbloms gitarrer och Harald Svenssons pianon och dragspel i en and\u00e4ktigt sv\u00e4vande tidl\u00f6shet. Luften g\u00e5r praktiskt taget att ta p\u00e5. Ett halvsekel har g\u00e5tt sedan debuten En j\u00e4rnarbetares visor (1975) men aldrig har den gamle proggr\u00e4ven varit s\u00e5 personlig som nu. Uppv\u00e4xtskildringar, d\u00f6dsb\u00e4ddsmeditationer, relationsdramer och h\u00e4lsningar till Bellman<\/strong>, Majakovskij<\/strong> och Dan Andersson<\/strong>. Med det sagt g\u00e5r det fortfarande inte ha honom i m\u00f6blerade rum. Han kallar sig loser, s\u00f6rjer flyktingarna p\u00e5 Medelhavet och minns arbetskamraterna p\u00e5 j\u00e4rnlagret men varje l\u00e5t beh\u00f6ver inte mynna ut i en uppmaning att studera Marx och Leninoch f\u00f6rena sig. Berglund brinner \u2013 som ett bruddiadem \u2013 d\u00e4r han st\u00e5r och blickar ut \u00f6ver Hisingens hamnar, fabriker och berg.<\/p>\n Nere i kaf\u00e9et avrundar G\u00f6teborgs Alternativa Orkester<\/strong> kv\u00e4llen. Ett kalejdoskopiskt tolvh\u00f6vdat musikkollektiv i ett gr\u00e4ns\u00f6verskridande kollektivt medvetande d\u00e4r spr\u00e5k, kulturer, rytmer och melodier sm\u00e4lter in i varandra. Dubbla tv\u00e4rfl\u00f6jter, trippla fioler och dubbla cellor; afrikanska trummor, caj\u00f3n, harpa, oud, gitarr och kontrabas. Afrikanskt, irl\u00e4ndskt, \u00f6steuropeiskt, symfoniskt, psykedeliskt, meditativt, sj\u00f6vilt och organiskt. Jag f\u00f6rst\u00e5r ingenting \u2013 och jag fullkomligt \u00e4lskar det.<\/p>\n N\u00e4r jag rumlar ut fr\u00e5n Aftonstj\u00e4rnan \u00e4r jag totalt omtumlad av alla intryck som avl\u00f6st varandra i en s\u00e5dan takt att jag inte hinner med. Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4r vi inte f\u00e4rdiga \u00e4nnu. Imorgon v\u00e4ntar allt fr\u00e5n barnvisor, folkdans och surgubbepolkor till indiepop, klezmer, undergroundvisor och finsk tango. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det bara ett och samma skivbolag. Ren och sk\u00e4r kakafoni!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"G\u00f6teborgs Alternativa Orkester \u2013 Foto: Rick Titr\u00f6 Det musikerdrivna skivbolaget Kakafon Records fyller 15 \u00e5r och firar med…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":93459,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,34,31,33,32,30,105],"class_list":{"0":"post-93458","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-se","10":"tag-svenska","11":"tag-sverige","12":"tag-sweden","13":"tag-swedish","14":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115638259430303318","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/93458","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=93458"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/93458\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/93459"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=93458"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=93458"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=93458"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/gra.jpg\")
GR\u00c5 \u2013 Foto: Rick Titr\u00f6<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/kg_palm-scaled.jpg\")
KG Palm \u2013 Foto: Rick Titr\u00f6<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/anna_ekborg.jpg\")
Anna Ekborg \u2013 Foto: Rick Titr\u00f6<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/dan_berglund.jpg\")
Dan Berglund \u2013 Foto: Rick Titr\u00f6<\/p>\n