Alexandra Pascalidou gick in i \u201dF\u00f6rr\u00e4darna\u201d som journalist och kom ut som en foliehatt.
P\u00e5 f\u00f6rsta advent skriver en av seriens verkliga stj\u00e4rnor sj\u00e4lv om sin medverkan.<\/p>\n
<\/p>\n
Alexandra Pascalidou t\u00e4vlar i \u201dF\u00f6rr\u00e4darna\u201d.<\/p>\n
Foto: TV4<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
ESS\u00c4.<\/strong> N\u00e4r v\u00e4rldens el\u00e4nde och misantropins m\u00f6rker sk\u00f6ljer \u00f6ver mig som en syndaflod genom gamla och nya, sociala och asociala medier b\u00f6rjar flyktingbarnet inom mig l\u00e4ngta efter flykt. Verklighetsflykt. Gud h\u00f6r b\u00f6n. En morgon ringer en man som heter Musco<\/strong> och erbjuder eskapism i sin folkligaste form.\u00a0<\/p>\n Inf\u00f6r min medverkan i \u201dF\u00f6rr\u00e4darna\u201d bel\u00e4ggs jag med munkavle och ljuger f\u00f6r mina uppdragsgivare om att jag ska till ett tyst retreat, omedveten om att l\u00f6gnen skulle besannas. Den enda som f\u00e5r veta, av logistiska sk\u00e4l, \u00e4r min ton\u00e5ring som skrattar skoningsl\u00f6st: \u201dDu kommer ryka redan f\u00f6rsta dagen f\u00f6r att du varken kan h\u00e5lla masken eller k\u00e4ften. Men jag kan coacha dig: Du f\u00e5r inte prata. Inte ta plats. Inte visa k\u00e4nslor. Inte vara dig sj\u00e4lv. Bli Bodstr\u00f6m<\/strong>\u201d, sa dottern. \u201dTig, mamma\u201d s\u00e4ger hon.<\/p>\n Ironiskt nog skulle jag, som har \u00e4gnat mitt liv \u00e5t att krossa tystnadskulturer och k\u00e4mpat f\u00f6r att g\u00f6ra min och andras r\u00f6ster h\u00f6rda, jag som har trotsat hat, hot och h\u00e4rskartekniker, nu allts\u00e5 tygla och tysta mig sj\u00e4lv.\u00a0<\/p>\n S\u00e5 kommer dagen n\u00e4r jag kl\u00e4r mig som en parodi av en dokus\u00e5padrottning i leopardkappa och h\u00f6ga st\u00f6vletter f\u00f6r att checka in p\u00e5 H\u00e4ringe slott. \u201dKompis du k\u00f6r fel\u201d, s\u00e4ger jag till k\u00f6rkarlen som utan ett ord dumpar mig i en skog. D\u00e4r st\u00e5r jag, felkl\u00e4dd och frusen, tills jag g\u00f6r entr\u00e9, sist av alla.\u00a0<\/p>\n Det var ju exakt s\u00e5 jag inte skulle vara.<\/p><\/blockquote>\n \u201dVad har h\u00e4nt med din hand?\u201d \u00e4r det f\u00f6rsta som undslipper mig n\u00e4r jag h\u00e4lsar p\u00e5 Matilda<\/strong> f\u00f6r att genast vilja \u00f6rfila mig sj\u00e4lv. Det var ju exakt s\u00e5 jag inte skulle vara. Min filterl\u00f6sa fr\u00e5gvishet, det som \u00e4r en journalistisk f\u00e4rdighet, upplevs l\u00e4tt som st\u00f6tande.\u00a0<\/p>\n N\u00e4r Gago<\/strong> st\u00e4ller sig bredbent och h\u00f6jer sin raspiga r\u00f6st med en ton som f\u00f6r tankarna till tortyr, d\u00e5 vill jag upps\u00f6ka n\u00e4rmaste toalett. Men jag lyckas tiga, ovetandes om att jag h\u00e4danefter kommer bli hyssjad s\u00e5 fort jag \u00f6ppnar munnen. Fast jag g\u00e5r ju konstant runt med \u00f6ppen mun och tappad haka, f\u00f6rundrad, f\u00f6rv\u00e5nad och f\u00f6rskr\u00e4ckt om vartannat.\u00a0<\/p>\n Alexandra Pascalidou, Matilda Allan och Tom Sj\u00f6stedt.<\/p>\n Foto: TV4<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n Jag g\u00f6r snabbt v\u00e4nner av de jag \u00e4nnu inte k\u00e4nner, av ren d\u00f6dsfruktan, skamsen \u00f6ver att jag som har levt med riktiga mordhot nu blir r\u00e4dd f\u00f6r regisserade, fiktiva faror.\u00a0<\/p>\n N\u00e4r de f\u00f6r mig till mitt rum rabblar de alla rigida regler och rutiner och jag k\u00e4nner mig m\u00e4rkligt hemma i denna tystnadens tortyrkammare. Mitt f\u00f6nster \u00e4r igentejpat med en sops\u00e4ck som st\u00e4nger ute allt vad utsikt, insikt och verklighet heter.\u00a0<\/p>\n Den l\u00e5sta d\u00f6rren f\u00e5r aldrig n\u00e5gonsin \u00f6ppnas s\u00e5vida du inte h\u00e4mtas av n\u00e5gon maskerad produktionsassistent. Mina anonyma och stumma ledsagare f\u00f6rser mig med \u00f6gonbindel och h\u00f6rselk\u00e5por och leder mig \u00f6ver grusv\u00e4gar till n\u00e5got som k\u00e4nns som skenavr\u00e4ttningar. N\u00e4r de konfiskerar min mobil och min dator k\u00e4nns det som om de ber\u00f6var mig p\u00e5 en kroppsdel. S\u00e5 jag b\u00f6rjar prata med mig sj\u00e4lv p\u00e5 mitt rum och levererar l\u00e5nga \u201dTaxi driver\u201d- monologer i spegeln. Talking to me?\u00a0<\/p>\n Annons<\/p>\n Mest sk\u00e4ms jag n\u00e4r jag ber Gud om att f\u00e5 bli f\u00f6rr\u00e4dare.<\/p><\/blockquote>\n Hoppet finner jag i botten av min resv\u00e4ska. D\u00e4r har min dotter smugit ner ett brev. Det jag trodde skulle vara tr\u00f6sterik pepp visar sig vara en l\u00e5ng radda r\u00f6dmarkerade p\u00e5bud och f\u00f6rbud som jag f\u00f6rs\u00f6ker memorera: \u201dVar inte en ledare! Var den d\u00e4r mjuka, feminina, omt\u00e4nksamma Alexandra som pratar med honung i munnen. Var Rinkeby med ortenkids, var aristokratiska Alexandra med n\u00e5gon gammal adelsman, var feministen med n\u00e5gon power woman\u201d.<\/p>\n Om kv\u00e4llarna ber jag, synderskan, b\u00f6ner till Gud som borde vara utbr\u00e4nd av alla verkliga of\u00f6rr\u00e4tter som kr\u00e4ver akuta \u00e5tg\u00e4rder. Mest sk\u00e4ms jag n\u00e4r jag ber Gud om att f\u00e5 bli f\u00f6rr\u00e4dare.\u00a0<\/p>\n Alexandra och Matilda blir f\u00f6rv\u00e5nade p\u00e5 olika s\u00e4tt.<\/p>\n Foto: TV4<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n<\/p>\n
<\/p>\n